Idag gick vardagen i 180 knyck för mamman. Eller, allt gick ganska lagom fort fram till att middagen skulle plockas av bordet (ute på altanen - det är vår, det är vår, det är vår!). Sedan var det en smula... intensivt. Pysen hade tydligen föresatt sig att prova precis allt han inte får. En sisådär hundratjugoelva gånger.
Till exempel:
- trycka igång den tomma micron omochomochomochom igen trots mammans idoga försök att både bestämt säga ifrån och lyfta bort gossebarnet (mamman vände sedan ryggen till eftersom hon tänkt fixa ett halvt skalat äpple till nyss nämna odåga - det tog bortåt 10 min innan det projektet var klart).
- klättra upp på kökssoffan och slita ned allt som någon "glömt" på matbordet
- stänga de skåp som mamman nyss öppnat och halvt befinner sig inne i
- riva ned storebrors fina Mamma Mu-plansch (mamman lämnade dumt nog rummet för att hämta kameran ute på hallen)
- spola på toaletten så många gånger det bara går innan någon hinner upptäcka att små pysar lyckats (som vanligt iofs) klättra upp på kistan i hallen, öppnat toalettdörren, klättrat ned igen, smitit in på toaletten och klättrat upp på toastolen (det man inte når med sina små 74 cm får man kompensera med uppfinningsrikedom och en klättringsförmåga som tydliggör evolutionsteorin)
- jaga rätt på saxen som mamman nyss klippt lillemans lugg med (medan mamman försöker hinna tvätta storebrors hår)
- plocka upp innehållet i blöjhinken (då lilleman behöver hjälp att torka sina rena tår)
- riva ut lillemans alla kritor ur det, enligt mamman, barnsäkrade skåpet (när mamman gått ut till köket och "bara skulle" förbereda småpojkars kvällsdos av hostmedicin)
Puh. Nu ska mamman sussa. Hon behöver nog ingen godnattsång ikväll, det ska nog gå att slumra in ändå. Eventuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar