Kåmpåsitöör

Lilleman fick många fina paket på julafton, både av tomten och av lillmoster. För inte kunde stackars pälsklädda tomten behöva stanna och läsa på alla paketen som inte fick plats under granen! Tomten fick överräcka ett urval, lagom så alla fick bevis på att de varit snälla under året. Och gossen var inte det minsta lilla rädd för figuren i skägg och röd luva. Dock får mamman kanske beställa en tomte som inte är lika fin i kanten som den som hittade till det grå huset förra veckan. Lilleman har nämligen bestämt noterat att tomten var en hon??! Tomten sa inte så mycket så det kan vara det faktum att tomten hade ganska små strumpbyxklädda fötter som avslöjade det hela. Så nästa år får tomten behålla storstövlarna på hela vägen in i vardagsrummet!

I år imponerade lille gossen med att faktiskt titta ordentligt på alla sina julklappar. Sedan var det tydlig rangordning på vad som var intressant och inte. Kläder fick en snabbtitt och åkte sedan snabbt över axeln. Leksaker och filmer fick klart mer uppmärksamhet (uppskattning?).

Och flera klappar har redan invigts. Idag var gossen och pappan ute och skottade snö, lilleman höll sig varm iklädd bland annat understället som han fick från farmorn och farfarn. Tågbana har samma sällskap byggt flera mil (mamman har aldrig påstått sig ha någon form av sanningsenlig avståndsbedömning... men, lita på att tåget kan åka låååååångt iallafall!) och det har pysslats med pussel och gosats i soffan framför mysiga filmer. Sedan har CD-spelaren installerats i lillemans sovrum, nu återstår det att se om mamman lyckas i sin plan att förbereda lilleman på bebisens ankomst och troligtvisa tids- och uppmärksamhetskrävan kring nattningstid. Mammans förhoppning är ju att lilleman till slut ska kunna somna själv i sin säng, lyssnandes på någon saga eller som nu; "sova-sånger".

Men, det som nog fått allra mest tid är fotarren (för er oinvigda = gitarren) som överräcktes av Lule-moster. En riktig liten gitarr med nylonsträngar. Kära nån så det har spelats (med riktiga poser, gossen berättar att han minsann sätter sladden i väggen så det ska höras och så ska det vara lysen på honom - kan han ha snappat upp ett och annat när han varit med moster och riggat inför Kiss-spelningen??)!! Idag komponerade lilleman ihop en alldeles egen sång, med text i stil med: "snön är vit, snön är vit... spöken är också vita!" Mozart - släng dig i väggen!

Julibild

Kort sammandrag av julen i bilder... Texten får komma en annan gång, då mammans knä inte är lika upptaget av en nyvaken gofis...

Förberedelser inför många matgäster:
Lek med stora leksaker...
... spänd väntan på tomten...... nya leksaker...... och lite till. Men, om detta får mamman be att få återkomma. Nu ska här trollas fram lite yoghurt och frukt.

Fotspår

Gossen har öron som en elefant och en fantastisk förmåga att ta till sig sin omgivning. Just nu gissar mamman att han har rätt så bra koll på vad pappan pysslat med de senaste underbart härliga vinterdagarna. Lilleman åker omkring på sin lilla bil och hojtar högt: "Ojoj, dags att ploga bort snön! Och här måste vi sanda!" Sedan är det bara att hålla sig undan, för denna lilla plogbil är det fart på...

Bergochdalbana

Än slank det dit och än slank det hit. Humörsvängningarna här hemma är av den mer utmanande sorten för närvarande. Igår var alltså mamman och lilleman så pass osams att mormorn fick akutinkallas. Inget var bra, vad som än sas och vem som än gjorde vad så besvarades allt med illvrål, sparkar, gelé i benen och ilskna vrål i stil med "jag vill inte vara med dig!!" (ja, det var alltså lilleman som betedde sig på detta vis). Hualigen, mardröm! Varken gossens eller mammans tårar gick att stoppa till slut...

Idag däremot har det grå huset bebotts av en alldeles jätterar liten gosse. Inga problem vid hämtningen på dagis (gårdagens hämtning tog 30 min och slutade med att mamman fick bära illvrålet till bilen, trussandes i snö och med fogarna knakandes), det gick som en dans att komma hem. Sedan har det skottats snö tillsammans med pappan och granen står numera så grön och grann i stugan. Allt det som mamman tänkt göra redan igår, men som blev fullständigt omöjligt att genomföra då. Nåväl, ingen idé att grotta ner sig mer i det. Bättre att sitta och leende se tillbaka på den bra dagen idag.

Avbyte

När mamman och lilleman inte befinner sig på samma våglängd (eller snarare inte ens på samma planet... eller samma solsystem) är det SÅ bra att det finns avbytare att tillgå. Inte alls bara kossiga bönder som behöver sådana, mammor och små trotsiga gossar har ett stort behov de med. Ska allt lösas på egen hand slutar det bara i tårar för alla inblandade.

Stort och varmt TACK.

Lusselelle

Efter en veckas rännande i kyrkan, med sammanlagt tre luciatåg avklarade innehållandes totalt noll deltagande gossar/nissar, är det inte ett dugg knepigt att lillemans val till luciatåget på dagis blev denna utstyrsel:

Sötast i hela världen.

Morgonsång

Imorse tyckte lilleman det var morgon långt innan mamman var med på de noterna. Men, efter några enträgna "mamma, vi ska kliva upp" lyckades mamman öppna ett trött öga och åtminstone avkräva en stunds mys innan det var dags att leta sig ut ur det varma, sköna täcket. Så då hade mamman den stora turen att få sig till livs kramar och pussar OCH ett antal julsånger.

Vem kan vilja fortsätta sova efter att ha lyssnat på "Vi komma, vi komma från pepparkakeland...", "En sockerbagare" och ett stilla framviskat "tipp, tapp, tipp, tapp" ackompanjerat av en sovvarm gossekropp??

Sjuk

Nu har familjen i det grå huset provat på det där med sjukdomsstim. Imorgon ska lilleman på dagis för första gången på över en vecka. Det har bara varit sjuksjuksjuk i flera dagar nu.

Det började med att han var ledig för att få grisvaccinationssprutan förra måndagen. Precis som för all annan vaccination den lilla gossen fått så kom febern som på posten. Tisdagen spenderades med farfarn som myste inomhus med en liten sjukis, lego och Pippi. På onsdagen hade mamman och lilleman planerad sovmorgon och pappan ringde och kollade feberläget. Allt lugnt svarade mamman. 20 minuter senare fick mamman ringa hem pappan ändå. Fulla lillrumpan med kliiga plickar!! Och prickarna hittades senare även runt munnen, på handen och troligtvis även i munnen (hua vad det gjort ont att prova apelsinjuice, clementiner och ketchup!). Så här har det varit skiftgång i sjukstugan. Onsdag - pappan. Torsdag + fredag - farfarn. Idag måndag - mormorn.

Så imorgon bitti gör familjen ett tappert försök att komma till dagis. På en lapp på dörren har personalen varnat för vattkoppor och svinis. Det ena är avklarat och det andra har sprutats för. Fast det var ju fleeera dagar sedan, det kan säkert finnas något nytt och otrevligt som gossen kan ta med sig hem från dagis.

Utmaning

Varför? Varför!? Vaarför?? varförvarförvarförvarförvarförvaröfrvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarför
varförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarför
varförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarförvarför....


Note to self: det går inte att trötta ut en lilleman.

Mer hjul

Korv drive-thru. Delsbo style.

Gubben Gran

"Nu har vi ljus här vid vårt hus..."

Jul jul

I det grå huset brukar det bli jul ganska tidigt. Mamman gillar att köra hardcore - här är det fritt fram för tomtar av alla de slag, massor med röda ljuslyktor, ljusslingor, julgardiner, pynt, pynt, pynt. Vem har någonsin trott att man kan sluta tindra lyckligt med ögonen bara för att körkortet påstår att man borde titulera sig vuxen??

Men. Vissa gränser har även mamman. Fast har man då, som mamman, en gosse som liksom ärvt den där jul-kul-känslan/behovet är det inte alltid helt lätt att hålla sig i skinnet. Mamman bar upp adventslådan ur källaren igår, med målet att bara få packa upp lite ljuslyktor sådär på kvällskvisten. Men, överst i lådan låg en ljusslinga i form av små stjärnor (som nu ikväll hängts upp i lillemans fönster) och det fick gossebarnet genast till att: "mamma, klä granen!!" När den grymma modern då svarar att det får vänta ett litet tag till resulterade det i tårsprut, illvrål och stamp i golvet. Ojoj.

Idag har mamman och lilleman förhandlat sig fram till att granen ska kläs efter lucia.

Hemma

Äntligen har norra Norrland släppt ifrån sig det finaste som finns - gossen har återvänt från resan upp till moster! Hela sex dagar borta från mamman och pappan. Hua!

Fast de verkar ha haft kul. Det har badats, konsertbesökts, trumspelats, sjukhuskontaktats, hostats, skoterhandlats, ommöblerats, DVD-tittats, lådrumsterats och pratats. Hm. Gissa vilka som dragit nitlotten??

Idag var det dags för dagis igen. Gick mycket över mammans förväntningar, inga protester eller önskningar om att bara få stanna hemma. Det blir i och för sig en kortvecka eftersom dagis är stängt på fredag, men det vet ju inte lilleman. Fast det var en trött pojke som kom hem. Det var nog en lång och intensiv dag på dagis. Att inte mostrarna, mormor och morfar hållit samma tempo som ett gäng 1-3 åringar?? Knepigt...

Fotomodell

Att fixa fina julkort är en bit kaka när det finns samarbetsvilliga och tålmodiga barn.

Läskigt

Lilleman är inte direkt mörkrädd. Det är inga problem att somna i det fina pojkrummet utan någon nattlampa på eller liknande. Han kräver heller ingen lampa på om han vaknar på natten och är ledsen eller har tappat nappen.

Men, att gå upp för trappan om det är mörkt är "läskigt". Lika är det om alla sitter i ett rum och han ombeds hämta något från ett rum som är mörkt och tomt. Inte heller populärt. Och vem kan klandra honom? Inte mamman iallafall. Hon har ju spenderat mången kvällspromenad hem från kompisar med andan i halsen, panik i blick och raketbränsle i skorna. Hua.

Däremot minns mamman inte att hon kollat läget på samma sätt som gossen gör... "Mamma, finns det några tjuvar, monster eller brandmän här?". Brandmän?? Nog för att mamman inte heller vill ha besök av brandmän eftersom det nog kräver en brand (hualigen-hemska-tanke-må-det-aldrig-någonsin-hända) men sådana situationer har aldrig diskuterats i det grå huset. Och att klumpa ihop de stackars eldsläckarna med tjuvar och monster är väl att ta i. Eller?

Dans

I sällskap av två kökshanddukar och Hoven Droven blir det så här bra en fredagkväll som denna:

Myrkryp

Kvällens nattning av det lilla gossebarnet tog TID. Länge, länge låg han och tittade i taket, pillade i mammans hår, vände från sida till sida, provade att sparka av täcket, drog upp täcket till hakan, låg på mage, höll mammans hand, kliade de egna små händerna (som nog mormorn glömde smörja in innan nattningen?) och så vidare.

Till slut satte sig lilleman upp i sängen och just när mamman skulle till att så smått ifrågasätta det agerandet - då kom världens rap! Inte konstigt att det inte gick att somna med så mycket luft i magen!! Småsmå hjärtegryn kan ju skrika sig blå i synen och sedan somna tvärt efter en liten klapp i rumpan som kan ge luften i magen en skjuts ut ur munnen, varför skulle det vara någon skillnad när man är tvåochetthalvt?

Det som kom därnäst är inte fullt lika vanligt hos små pyttebebisar... "Mamma, tänd lampan och hämta papper. Det är en kuse vid näsan"

Som sagt, inte fullt lika vanlig kommentar hos minisar, men fullt förståeligt att det inte gick att somna med sådant i näsan. Efter en redig snytning (läs inte fel där nu, sådant sysslar verkligen inte mamman med!) så tog det ca fem minuter innan gossen sussade sött. På rygg. Med täcket uppdraget. Utan pill i håret på mamman.

Sagoprinsessa

Ikväll citerar mamman valda delar av Askungen...

För ikväll har vinterns första snö lindat in vardagen i ljuvligt (om än blött) vittvittvitt!! Och mamman har fått njuta av allt det vita i det bästa sällskap världen kan erbjuda: lilleman. Det har förfärdigats både snölykta och snögubbe utanför det grå huset.


"... alldeles, alldeles underbart..."

Barnbarn till en skiftarbetare

Lilleman: "Jag vill sova hos mormor"
Mamman: "Nja, det går inte så bra"
Lilleman: "Jag vill sova på mormors kudde"
Mamman: "Jamen, var ska mormor sova då?"
Lilleman: "Hon kan låna morfars kudde"
Mamman: "Men... var ska morfar sova då?"
Lilleman: "Äh, han kan vara vaken..."

Hit å dit

Åka till mormor gå in klä av lägga pussel prata äta mandarin titta på Pettson rita springa runt spela futarr prata klä på bygga lego öppna dörren gå ut klättra ned för trappan kratta löv springa i lövhögar plocka stenar gå in klä av bygga lego läsa bok prata göra lunch lägga pussel spela fiskspel äta en tugga springa runt prata vänta på mormor sitta still inte sitta still


Puh. Allt detta inom bara någon timme enligt mormorn.

Tips!

Lilleman tipsar i det högaktuella ämnet: "vad man kan göra när man åkt på svininfluensan"

Trä halsband

Måla med vattenfärger

Bygga koja med hjälp av sängen och dockvagnen

Testa hur många leksaker som får plats i traktorsläpet

Utöver det man också passa på att ligga och pösa sig i soffan tillsammans med nappen och en gosig Laban-filt och titta på "Fem myror är fler än fyra elefanter". Det går också utmärkt att ta tillfället i akt och sova middag inomhus i den egna sängen. För nattsömnen rekommenderas en plats i mammas säng, så mamsen finns nära till hands då det är dags för påfyllnad av Alvedon och nässpray.

Stia

Om mamman varit en häftig spion i någon andra världskriget-film hade följande kodmening skickats ut till alla andra spioner i nätverket:
"The pig is loose. I repeat - the pig is loose"

I det grå huset finns för närvarande en liten gosse med en hemsk feber som var sjätte timme, dygnet runt, rusar upp till 40 grader och motas i grind med den kära (??) vännen Alvedon. När Alvedonen sedan gör det den ska (håller kroppstemperaturen på typ.. 38) passar mamman och lilleman på att bygga järnväg, lägga pussel, spela spel och trä vackra hals- och armband. Det fungerar riktigt bra (läs: över mammaförväntan), men det är ju bara dag tre ännu. Finns risk för mammaklättring på väggar om det ska fortgå väldigt många dagar till...

För någon avlastning för t.ex handling eller en kort promenad ute i friska luften är det inte att tala om. Pappan är om möjligt ännu klenare än den lille gossen. För den lilla pojkkroppen har bara invaderas av svinfeber och pappan däremot har fått gris-ont-i-hela-kroppen, svin-hosta, tryn-illamående, influensa-frossa och allmän utmattning.

Vilken tur att mamman fick vaccin förra veckan. Vilken hemsk otur att det ger fullgott skydd först efter två veckor. Hua. Hoppas verkligen inte denna film får en uppföljare...

Grubbelgubbe

Numera är det väldigt svårt att undvika följdfrågor av en alldeles speciell sort i alla samtal med lilleman:

"- Man slickar inte på jackan, kläder eller leksaker. Man stoppar bara mat i munnen"
"- Varför?"

"- Dags att kliva ur soffan, vi ska på dagis"
"- Varför?"

"- Maja är sjuk"
"- Varför?"

"- Det går inte vännen, det funkar inte"
"- Varför funkar det?"

Det går helt enkelt inte att trötta ut det lilla barnet och vissa saker är mamman minst lika frågande inför...

Aktiviteter för regn

Idag är det höst. Igår var det samma sak. En sådan där hösthelg som inte direkt lockar till granrisinsamling som faktiskt stod på helgens to-do lista. Nä, mer en sådan hösthelg som helst spenderas i soffan med en god bok, lyssnades på smattret på altantaket. Gör småbarnsföräldrar sådant? Nej. Så klart inte.

Men, något som är alldeles utmärkt trevligt att göra när det regnar och i sällskap med lilleman är att baka! Sagt och gjort. Det har räknats mjöldecilitrar, burits fram byttor och mått, rörts om och smakats smet. Supersmaskiga cookies med choklad och aprikoser i. När det både har smaskats smet och knaprats kakor är betyget med beröm godkänt, inte sant? Och i sällskap med en kalsongklädd Bäste Bagare är idag en sådan där höstdag som lindar gyllene lönnlöv runt mammahjärtat....

Mamman reflekterar

Det sägs att kvinnor är ombytliga varelser. Som agerar på ett sätt som inte riktigt går att förutsäga. Som kan tycka något den ena sekunden för att sedan snabbt byta både åsikt och humör nästa sekund.

Nåväl, mamman kan agitera både för och emot diverse åsikter (både hennes egna och andras). Men, just idag filosoferar hon helst över ovanstående påståenden och den exakta tillämpningen på dessa. Fast inte på sig själv. Så klart. Nejdå, nejdå. Däremot på en makalös liten tvåochetthalvtårig gosse.

Samma gossebarn som vissa mornar skriker och gråter i tio minuter för att det råkade vara pappa som blandade till morgonvällingen (samt tvärvägra äta nyss nämnda för att allt är ju så felfelfelfel), sitter här ikväll och leker hur bra som helst med samma utskrikna pappa. Det ni! Det är livet på en pinne det...

Klokt

Ibland bara fastnar saker i hjärnan och anledningen därtill känns milt sagt luddig. Varför fastnar årtalet för Gustav Vasas kröning till kung (japp, det sitter som berget i mammans hjärnkontor) men det är omöjligt att komma ihåg att köpa mascara när man en gång är inne i stan och traskar omkring??

Nåväl, något annat som också fastnar är sådana där ordspråk som var hyfsat populärt att brodera fast på bonader... tja, förr. Ögonen läser, hjärnan lagrar och det går inte riktigt att veta varför. Det är ju inte så att alla dessa små ordstäv känns helt klockrena och användbara. MEN. Idag har mammahjärnan plockat fram just ett sådant och helt plötsligt stämmer allt...

"Räkna de lyckliga stunderna blott"

Oinbjuden

I familjens sällskap dyker allt oftare en hemsk "gäst" upp. Vem som står för inbjudan är högst oklart men antagligen har både mamman och gossen ett finger med i spelet. Ingen av dem tänker dock ta på sig något större ansvar. För ingen av dem tycker egentligen om denna obehagliga gäst. Vem det är? Nåväl, låt oss kalla henne Den Arga Mamman. Inget vidare artistnamn, eller hur? Men, i sann pedagogisk anda ska saker och ting benämnas med sitt rätta namn. Så, Den Arga Mamman får det bli.

Den Arga Mamman och lilleman ses rätt ofta i varandras sällskap. Den Snälla Mamman som faktiskt bor i det grå huset blir lämnad utanför. Hon står och knackar på dörren, hoppar vid fönstren och skriker "hallåååå!!" för full hals. Men, hon får inte komma in. Den Arga Mamman har tagit över. Den Snälla Mamman knuffas våldsamt åt sidan, egentligen skulle man kunna säga att hon nästan blir mobbad. Hela gossen är som täckt av ett skydd och detta skydd nyps och sparkas på Den Snälla Mamman. Istället kommer Den Arga Mamman och tar över. Hon försöker med Rösten (ni förstår mönstret nu va? det är alltså den arga Rösten som hör ihop med Den Arga Mamman) att betvinga detta skydd som lilleman använder sig av.

Kommer Den Arga Mamman någonvart? Tveksamt. Ibland kanske. Ofta slutar det i tårar både för lilleman och Den Snälla Mamman som egentligen vill bara hålla om och pussa på sin pojke. Men Den Snälla Mamman får inte plats. Hon gömmer sig i ett hörn och bara önskar att denna högljudda gäst ska ge sig av och inte längre ens vill plinga på dörren.

Nu börjar det bli så trångt och ett sådant väldigt tumult i mammakroppen. Så Den Snälla Mamman måste gå och krama kudden ett slag och vila sina röda ögon (när alla i det grå huset sover finns bara Den Snälla Ledsna Mamman kvar). Med gråten i halsen, en klump i magen och en ständigt snurrande fråga i huvudet: hur blir man av med oinbjudna gäster och tvåochetthalvtårs-trots???

Spelar Allan

För att citera den fantastiske diktaren (och skådespelaren och trubaduren och barnprogramsdeltagaren och... ja, ni fattar) Allan Edwall:

"Gör som far och allting går i lås och då ska pappa aldrig vara ledsen..."


Ett långt besök på toa kan behövas när den lilla magen ska få plats med de nyss inmundigade fyra vårrullarna, kycklingspettet och risportionen.

Lilleman väntar

När? Igår kväll
Var? Badrummet
Aktivitet? Nattningsprocedur
Bakgrund? Lilleman har börjat småprata och klappa på mammans bullmage. Ibland kommer helt underbara funderingar och kommentarer...

Lilleman: "Mamma, när bebisen kommer... får jag hålla den då?"

(Lite senare, i kombination med borstning av små vita tänder...)

Lilleman: "Sen får vi borsta bebisens tänder"
Mamman: "Nja, bebisar har inga tänder"
Lilleman: "Då får vi åka och köpa det"

Utpressning

Mamman gillar inte tanken på att barn ska få som de vill bara de skriker och/eller gråter. Men... mamman har också lärt sig att det som låter klokt och bra i mammahjärnan inte alltid kommunicerar speciellt bra med känslan i mammahjärtat.

Så när mamman sitter och försöker fika mitt emot en gosse som gråter som om hela världen håller på att gå sönder (alltså inget illvrål eller krokodiltårar, här snackas det tårfloder och bottenlös förtvivlan), kan inte mamman bita minsta lilla bit i sin halva dammsugar-delicato-historia. Den känns med ens inte ett dugg smaskig eller lockande. Istället får mamman lyssna till sitt blödande hjärta och ge gossen den halva kakan och uppleva hur underbart det är att göra sin unge alldeles lycklig.

Pojkar och deras leksaker

Om detta stämmer:
- Små pojkar = små leksaker
- Stora pojkar = stora leksaker....


Var ska då detta sluta???? :

Tålamod

I helgen bar det av till shopping-Mecka (läs: Birsta/Sundsvall) i sällskap av mormorn och lilleman. Det var läääänge sedan lille skrutten fick följa med dit, det blir liksom ingen ro att faktiskt göra allt mamman föresatt sig att göra. Men, denna gång stod det vant- och mösshandling till den lille gossen på schemat och med tanke på att varken händer eller huvud på det lilla barnet följer någon ålders- eller storleksmall så var det ändå bäst att han följde med.

Hur mycket orkade då gossen med?

Orkade: två provningar av mössor (varav ingen passade så klart) och test av två par vantar (weee.. det blev ett köp!). Två pannkakor på Café Charm, samt halva mammans vaniljhjärta. En halv korv och hela Ikea utan tjafs (mamman lämnar det upp till eventuella läsare att själva fördela vad som inmundigades och vad som avklarades...). En hel shoppingdag inklusive lång bilresa helt utan blöjor. Trevliga hälsningar till alla papegojor som utgjorde diverse korridorutsmyckning. Rulltrappa upp och rulltrappa ned.

Orkade inte: sjuttioelva ytterligare provningar av mössor. Provning av stövlar tillsammans med mormorn. Glassen som hörde till pannkakorna. Sova middag längre än 45 minuter. Låta bli att påstå kissnödighet x antal gånger under bilfärd till och från Sundsvall, utan "leverans". Vänta på att mamman skulle betala färdigt i kassan. Fika klart chokladbollen på Ikea när lekhörnan var så nära, så nära. Lyssna på vad mamma säger en hel dag.

Unge i det 21:a århundradet

Lilleman har redan konstaterat de vanliga telefonernas obotligt dumma tillkortakommanden! Det går ju inte att visa saker i den lilla rutan som finns på luren!?? Den man pratar med kan inte se alla de roliga saker man vill visa upp eller alla bra böcker som skulle kunna läsas tillsammans. Det betyder ju självklart inte att lilleman inte försöker emellanåt. Vem vet om man inte provar? Tekniken kanske har gått framåt sedan... igår?

Vad som gjort att lilleman tror att alla telefoner fungerar som video (som om han skulle veta vad v-i-d-e-o är i dessa DVD-tider) är så klart alla leksamtal med moster via Skype. Ikväll fick dock även Skype visa upp sina dumt outvecklade sidor - det gick ju inte att skicka pingvinen via skärmen till moster! Buu. Dåligt. Här finns verkligen potetial och behov att fylla!

2,5 år och redan teknikifrågasättare... Var ska detta sluta??

Drömmar

Han är så söt när han sover....

.... och delar med sig av små fötter i ryggraden. Välriktade knän i mammans öga. Knytnävar på näsan. 25% i storlek och 80 % av utrymmet i sängen. Vänder sig och skallar mamman av hennes egen kudde. Sover som Pippi men farligt nära gaveln som inte sitter fast så mamman får försiktigt försöka undvika närkontakt med golvet genom att locka ljuslocking ängel tillbaka till kudden. Ömsom pillar och ömsom drar i håret. Snuvig näsa som småsnarkar. Nattliga "gömma-nyckeln-letningar" på napptema. Varmaste, mjukaste lilla kinden nära nära.

.... det är den bästa av gåvor (... att kunna sova lugnt)

Mått på kärlek

Fredag morgon, i soffan:
Mamman: - Nu måste jag åka till jobbet.
Lilleman: - Varför då?
M: - För att jag måste jobba. Det är bara du och pappa som är lediga.
L: - Ska du göra där då?
M: - Sitta framför datorn.
L: - Sen då?
M: - Sen ska jag prata med lite folk.
L: - Varför då?
M: - För att jag måste. Men, imorgon är jag också ledig.
L: - Då ska du vara med mig heeela dan'!!


Söndag eftermiddag, mamman kommer innanför dörren hos mormor och morfar.
M: - Hallå!? Nu är mamma här!
L: - Varför kommer du??
M: - Men, jag tänkte komma och hämta hem dig till mig.
L: - Jag vill vara här hela dagen.


Tja... man kan inte få allt varje dag.

Lille drängen

Tänk så hjälpsam "inte-gossen" kan vara när han visar bara sina allra raraste sidor. I söndags hade både morfar och pappa strålande handräckning.

Lillmosters loft kommer att vara gediget byggt:

Och ingen skulle väl klaga på tung last med denna solstråle i skottkärran??:

Som beställt... ähum

När mamman fotar och säger "Ojdå, du blundade gubben. Vi tar ett till!" - blir detta resultatet:

I.N.T.E.

Inte en bra morgon:

Inte åka till dagis.
Inte kliva ur soffan.
Inte bli buren ur soffan.
Inte borsta tänderna i soffan.
Inte fixa tandborsten.
Inte få tänderna borstade i soffan.
Inte borsta tänderna sittandes på skötbordet.
Inte ta av pyjamasen.
Inte ta av nattblöjan.
Inte sätta på ny blöja.
Inte ligga stilla.
Inte sitta upp.
Inte ta på tröjan.
Inte dra upp jeansen.
Inte stå upp.
Inte flytta på sig.
Inte vänta.
Inte klä på jackan.
Inte ha regnjackan.
Inte acceptera kepsen.
Inte ha G's gamla skor.
Inte stå upp.
Inte gå själv.
Inte bli buren.
Inte ligga kvar ensam på hallgolvet.
Inte sitta i bilbarnstolen.
Inte åka till dagis utan napp.
Inte ha bilbälte.
Inte köra fläkten i bilen.
Inte lyssna på musik.
Inte bli sams.

Inte långt till mammans tårar. Inte någon stopp på lillemans dito.

Hjälpreda

Så här snygg blir man när man hjälper pappa städa undan en massa marschaller:

Varje marschall hade lite askrester kvar i botten, men lilleman hade en egen teori. Han vände upp och ned på varenda en med orden: "Åh, fy sjutton! Fåglarna har bajsat!"

Fartdåre

Världens bästa mormor och morfar kom förbi idag och såg till att mamman fick en hellycklig lilleman:

Ensam mamma söker

... efter en massa saker i och för sig, men definitivt inte mer att göra. Gossarna har dragit iväg och fiskat tillsammans med pappans jobb så det finns ju oceaner av tid (hahahahahahaha) över till mamman för att hinna bocka av några saker på listan.

Frukost, dammsugning, tvätt i maskin, tvätt på tork, bevakning av overallsauktion på tradera.se = bock i kanten = avklarat.

Vad ska det då finnas kvar att göra??

Ähum. Saker som måste fixas under dagen är:
- En sväng till stan för att inhandla byxor till lilleman, tänk vad gossen blivit lång!
- På lämplig matbutik bör mamman shoppa smaskiga mackor till soppan ikväll (baka-själv-lusten har gått över), samt se till att köpa bordsmargarin så inte kära gästerna muttrar över mammans osmak för dylika pålägg.
- Packa inför resan till sjön ska göras, alla tre deltagare bör väl åtminstone ha med sig några plagg i en väska. Och marschallerna gör ingen nytta om de glöms kvar i källaren. Då blir det en mörk lyskväll.

Om nu mamman mot förmodan skulle få tid över så finns det en massamassamassa saker ytterligare som står på "borde-utföras-snarast-listan".... men nu förmodas det inte åt det hållet just idag.

Kompisar

Ibland tycker mamman att det är alldeles alldeles underbart att bara få betrakta sin lilleman...

kaosåskrikgatan 3

Mamman vaknar av gnäll från den lilla sängen. I samma stund piper telefonen - någon någonstans påstår att det är morgon och dags att kliva upp ur värmen från mystäcket. Mamman smyger in i lillemans rum. Hittar nappen på golvet, petar in i lilla munnen och håller andan. Gossebarnet slår inte upp sina blå utan somnar om.

Mamman smyger ut igen, grimaserar lite åt ljudet från bara fötter på trägolv. Väntar och ser om ljudet väckt barnet. Nej, oljudet verkar bara existerar i mammans öron. Kliver in i duschen. Hinner gnugga kalufsen full med schampo. Hör återigen från den lilla sängen - maaammaaa koooom! Ojoj. Hur lösa?? Pappan kommer upp från nedervåningen som en räddande ängel. Visst meningsutbyte mellan stor och liten gosse huruvida pappan verkligen matchade det uppfodrande kallelsen. Dock lockar soffan och välling mer än tjafs. Mamman kan andas ut, skölja och torka sig.

Sedan brakar verkligheten lös! Pappan är sen, ska duscha, klä på sig, åka med släpvagn, vara på möte, inte hjälpa till. Mamman ska äta frukost, skölja vällingflaska, fixa ytterligare smörgås till litet hungigt barn, hälla upp juice, läsa tidning, torka upp juice från golvet, slänga sin blöta smörgås, göra ny, leta reda på grillarna i lillemans tidning (med en inredningsintresserad mor och far - varför skulle inte lilleman också vilja läsa "Kloka hem"?), äta sin frukost, tjata om att somliga andra också ska äta, plocka reda på efter avslutat frukostinferno, ignorera den rena disken i diskmaskinen, stapla i diskhon.

Pust, pust.

Borsta egna tänder, ta fram liten tandkrämstub, hålla i tandborsten medan "kan själv" är på besök i tandkrämspåkletarsällskapet, lirka fram de småsmå tänderna, torka bort tandkräm från gossens pyjamas, bråka om nattblöjans eventuella behov av att bytas, torka tårar, klä på små kläder, plocka ihop matdosa, hindra lilleman från att smita ut utan varken jacka, skor eller keps, klä på nyss nämnda jacka, skor och keps, leta fram mammans jacka, svara på frågan om påsen på bron ska slängas i soporna, lyssna på ilskna vrål när lilleman upptäcker att han är för kort för att fixa sopslängningen själv även denna morgon, få med dagisväska, egen väska, nycklar och ett glatt humör. Hm.

Lilleman tycker inte att mamman ska öppna varken sin egen eller hans dörr på bilen. Sedan tycker han inte heller att han ska klättra upp i bilbarnstolen eller att mamman ska hjälpa till med sagda aktivitet. Mammans tålamod är inte. Lilleman och mamma har smärre meningsutbyte. Lilleman hamnar i stolen, mamman knäpper fast (annars kommer farbror plisen) och färden mot dagis kan så smått starta. Lilleman vill inte diskutera varför det är så svårt att lyssna på mamman innan hon blir arg och använder argrösten. Inte heller vill han lyssna på någon förklaring kring något så oviktigt som att mamman är innerligt trött på att lyssna på sin egen argröst.

Ekipaget anländer till dagis. Mamman lyfter ur barn och väska. Lilleman vill inte gå in på dagisgården. Mamman går själv. Lilleman börjar gråta och tvärvägrar att gå någonstans alls om inte mamman bär. Mamman vänder, plockar upp gossen och skuttar med ack så fjäderlätta och kvittrande steg in på dagis.

Godmorgon.

Roligt

Att vara mamma är härligt. Att vara sambo är väldigt trevligt. Att skura en äcklig ugn samtidigt som lilleman och sambo åker till kompisar, äter glass och leker... är varken härligt, trevligt eller roligt. Så det så.

Men, som den otroliga martyr och genomlidare mamman är (passa dig moder Theresa, här blir du snart utmanad! eller... inte) så överlever hon. Med mod och styrka (nåja, fanns det inte så mycket till att börja med så) i behåll så klarade hon biffen! Och ugnen. Men, det är äckligt, tråkigt, svettigt och... tja. tråkigt göra. Finns det något hemmaarbete mamman gladeligen skulle leja ut så är det just ugnsrengöring. Mamman dammsuger hellre varenda dag en månad i sträck med lillen PÅ dammsugaren. Mamman stryker hellre till och med. Och då är det illa gott folk. För stryka gör mamman oofta. Och ogärna.

Fast idag har varit en trevlig dag. Mamman och pappan har blivit bjudna på lillemans och mormors köttfärsbiffar. Lilleman bjöd på köttfärsmaskar och biffar som var i samma storlek som typ femkronor. Men, gott var det!!

Kommunikation

Tänk så värdefulla, fina, vackra, värmande ord det kan komma ur en liten mun. Och tänk så stor skillnad de kan göra?? Mamman har aldrig vaknat så skönt som de mornar lilleman slår sina mjuka armar om mamman och viskar "ja älskar dej".... Varianten med samma mjuka armar och ett stilla "mamma, vakna" fungerar finfint det med.

Just de tre magiska orden har lilleman rätt bra fason på. Det är svårt att veta om han verkligen förstår den exakta innebörden, men han använder dem bara i de allra mysigaste stunderna (på morgonen, vid läggdags, mys i soffan). Så det verkar ju som han kopplat att det iallafall är något man säger när man vill vara riktigt snäll och go (till skillnad från lilla kompisen M, hennes mamma blir alldeles varm av att höra samma ord hon med... men M har även använt dem till lyktstolpar, bollar, mat och andra inte fullt så levande ting....).

Något att ta till vara på inför tonårstiden kanske??

Hem? Vem?

Försökte nyss få lilleman att gå med på att duscha och tvätta håret, eftersom mormorns hus borde snart lämnas för att styra kosan mot det grå huset och en liten vit säng med får på. Men, nej. Gossen hade minsann inte tid att tvätta sig, han pratade ju i telefon! I badkaret. Dumt av mamman att tro att det går att tvätta håret då. Pff...

Försöka duger

Nu kan mamman och pappan lägga ännu en erfarenhet och medföljande slutsatser till listan "Saker man gjort tillsammans med sitt barn".

Idag har det testats exakt hur kul det kan vara att ha små barn med myror i blöjan och spring i småben med sig på restaurang. Och... tja, det kan säkert vara kul. Men. Det var mest lärorikt och rätt snart promenerar insikten in i medvetandet: det kommer dröja läääänge innan detta lilla experiment testas en gång till. Puh.

Tack och lov utfördes detta inte på två man/kvinna hand. Mormorn, morfarn och två mostrar var också deltagare i spektaklet. Och inte skrek gossen i någon större utsträckning. Inga glas krossades och inget porslin fick offras till köksguden. Det kastades absolut inte någon mat på varken medätare eller andra gäster/personal (hmm... det har gossen aldrig någonsin gjort i något annat sammanhang heller och familjen lever gärna vidare i den lilla idyllen). Hemskt många saker som kan gå fel gick inte det.

Men, ändå känner mamman och pappan att det inte riktigt var så speciellt mysigt heller. Lilleman tycker ju att det är rätt överskattat att sitta stilla även i vanliga fall. Maten var inte något som fångade gossens intresse alls (förutom när morfarn trodde att han kunde sno gossens ris! hualigen. fyfy. inte för att gossen själv tänkte äta upp det, men ändå....) och det som var mest spännande befann sig antingen utanför dörren på restaurangen eller inne i köket. Undrar hur många "nej" och "stopp" mamman kan få ur sig innan hon stakar sig? Är det måhända det lilla barnets mission att undersöka?? Ve och fasa.

Varning för skarp sväng!

Hualigen. Inte nog med att den fruktansvärda högsommarvärmen lagt sig som ett lock över det grå huset - mamman och lilleman befinner sig för närvarande väldigt sällan på samma våglängd. Så medan solen jobbar vidare på att koka mammans hjärna till obehagligt mos och gegg så duggar konflikterna tätt innanför väggarna. Gah!

Tänk att det ska vara möjligt att först bli SÅ arg över att mamman häller upp mjölk när man nyss sagt att man inte vill ha (någorlunda begripligt, mamman ville bara förbereda en högst sannolik ändring av vilja) för att i nästa sekund illvråla för att mamman ställde in den nyss så oönskade mjölken tillbaka i kylskåpet - lilleman ville ju HA!!!

För att inte tala om hur fel man kan dela en macka. Om mamman är dum nog att dela den för stora smörgåsen med hjälp av kniven som lilleman nyss brett ut mjukost med och sedan har MAGE att "torka av" kniven på mackan, så borde hon förusett nästa utbrott. Då blev det ju mjukost på ett ställe som lilleman INTE hade brett på. Felfelfelfel. Det motiverar tydligen tio minuters storgråt liggandes under bordet.

Och inte ska gossen borsta tänderna. Och absolut inte byta blöja eller ta på kläder. Ska inte åka någonstans och inte vara hemma. Inte äta mat och inte lyssna på mamma. Skainteskainteskainte.

En massa minfält som mamman klampar runt på som en elefant med snöskor. Alla minor ackompajeras av diverse avgrundsvrål, tårar, illtjut och försök till slagsmål.

Men visst är det härligt med värme....

Visst har man det bra??

Mamman är på festligt humör så för att fira bloggen så bjuder hon härmed på lite finfina sommarpix, så ni kära läsare får en känsla för mammans sommaraktiviteter.

Sommartider

Åh, kära nån. Det är inte alltid lätt att vara mamman. Saker och ting händer inte i den ordning mamman skulle önska alla gånger och särskilt inte inom den tidsram som fantasin satt upp (OM det ens händer... ähum).

MEN nu är äntligen detta bloggprojekt sjösatt, tack vare oerhört snälla systrar/mostrar! Bock och tack. Ni kära läsare som tidigare följt mammans och lillemans liv och leverne via Familjeliv kan sluta leta efter någon form av uppdatering där, det är ett avslutat kapitel och mammans språkliga härjningar kan numera endast avnjutas precis här (hon KAN kanske eventuellt svara på vanliga mail också i och för sig).

Mamman har vissa visioner om löpande text- och bilduppdateringar här i bloggen, men vet av erfarenhet att det är dumt att binda upp sig i tidsintervall och liknande. Vi nöjer oss med löpande och regelbundet, inte sant?