Fulbesök

Till alla er därute som (liksom mamman) trodde att den däringa Arga Mamman var ett tillfälligt besök hyfsat kopplat till gravidhormoner - jo pyttsan! Idag gjorde hon entré igen. Hualigen.

Det som skulle bli så bra, blev det inte. Mamman och lilleman skulle baka till tjejbesöket som ska komma ikväll (två mammor med vidhängande döttrar - det är inte det grå huset bortskämt med inte!). Och det brukar vara en mycket mysig aktivitet som mamman och lilleman regelbundet ägnar sig åt. Så blev inte fallet idag.

Det började med tjattjattjattjattjat om att få smaka av chokladen mamman hackade till browniekakan. Mamman besvarade varenda tjat med "Nej, det ska vara i kakan. Du får smaka sedan när vi är färdiga". Det var tydligen att släppa lös ilskemonstret inne i lilleman!! I det grå huset har idag vrålats, sparkats, smullit i dörrar och golv och mammans trumhinnor har vibrerat av skrik av sällan hörda volymer/frekvenser. Om gossen redan går igenom allt detta NU, vad är då kvar till tonåren? Mamman ryser och fasar.

I och med allt detta knackade tyvärr Arga Mamman på. Om det gjorde saken bättre? Knappast. Men, inte mycket att göra åt. Hon kommer oombedd den där satkärringen (tur att inte lilleman begagnar sig av dylika ord iallafall, alltid någon tröst). Och inte är hon lätt att bli av med heller. Fy och usch. Den Snälla Mamman blir så svettig och matt av bara tanken på eländesgästen. Och lite lessen i ögat.

Måste nog gå och pussa på lilleman nu med detsamma. Och väcka honom. Han slocknade på soffan efter utbrottet (och efter att ha fått stå och bara hjälpa till pyttepyttelite med kakan. mamman måste faktiskt hålla fast vid lite av det hon säger iallafall. och man får inte bete sig hur som helst och sedan tro att allt är som vanligt igen efteråt).

Långt

Om Luleå legat i typ... tja, låt säga Hudiksvall då hade följande aktiviteter kunnat utföras mycket, mycket oftare:

Trumsolon i oanad mängd
En ny generation natur/teknikvetare fostras i Teknikens Hus
Soliga promenader i glada vänners lagSamtal om livets väsentligheter

Bilresa

Imorgon ska mamman testa ork, tålamod, nerver och blodtryck. Här ska åkas bil. Med två små pojkar. I många mil. Ojoj, vad har mamman gett sig in på? Tur att mormorn och lillmostern följer med för att dela underhållningsansvaret.

Så på packningslistan står (förutom självklara x antal ombyten av kläder, blöjor, välling, nappar och vagn) bärbar DVD och CD-skivor med Mamma Mu väldigt högt upp. Gäller ju att göra resan uthärdlig för alla inblandade. Därför kommer inte DVD:n med Pingu eller Babar att följa med på resan. Dessa har mamman sett/hört till leda.

Vart går då färden? Jo, upp till mostern i Luleå. Lilleman genomförde ju faktiskt denna resa för inte alltför många månader sedan, då i sällskap med mormorn, morfarn och lillmoster. Så oron gäller inte så mycket den gossen. Näe, det kan bli lite tuffare med pysen. Speciellt som uppresan kommer genomföras på den del av dygnet då pysen väljer att visa sig från sin mindre charmiga och lättunderhållna sida - eftermiddag/kväll.

MEN - det kommer vara värt allting så klart!!

Musikalisk

Igår var det konsertpremiär för pysen. Mamman och lilla bebisen åkte och lyssnade på gospel i kyrkan. Och hej så bra det gick! Pysen var alldeles förundrad och bara låg i mammans famn och tittade/lyssnade. Trots väldigt hög ljudnivå lyckades han till och med somna ett par gånger! Fast... det är inte så konstigt vid närmare eftertanke. Pysen är inte direkt uppväxt i den tystaste av miljöer om man säger så...

Enda gången pysen gav ton på egen hand var när musiken och sången tystnade och det var dags för prästen att prata (verkar ju lovande inför sommarens dop. inte). Då begav sig mamman och pysen in i kapprummet och stod där och gungade/vyssjade/hyssjade tills musiken brakade loss igen och barnet blev nöjt.

Så nu är konsertlivet igång för pysen - i sommar väntar både Lasse W och The Baseballs.

Gääääääsp

Alltså va. Det här med sovning nattetid. Visst är det väl en hyfsat trevlig sysselsättning? Eller är det mamman som fått det där om bakfoten?

Igår natt vaknade pysen en gång i timme i ett väldigt gnälligt tillstånd HELA natten. Sedan tyckte lilleman att det var morgon kl. 05.45. Wakey pakey mommy!

Inatt tyckte pysen inte att det var dags att knoppa in för natten förrän vid 23-tiden. Kl. 02.00 plingade det till i de där två blå ögonen - matdags. Efter det var det tydligen helt ointressant att somna om. Pysen låg och viftade, sparkade och smågnydde (= höll mamman vaken + väckte lilleman som krupit ned i fotändan på sängen) fram till 04.45. Sedan sov alla tre fram till morgonstunden klampade in i sovrummet kl. 06.45 och gjorde så att pysens mage återigen var alldeles alldeles tom.

Efter sådana nätter är det tur att man är söt.

Så sant

Den där Schulman. Huvudet på spiken. Precis så här är det. Föräldralivet alltså. Läs här så får ni en bit av sanningen ni med.


PS. Ja ja ja, mamman lovar att sluta med det där fåniga s:andet. En annan dag. Idag var det ju så klockrent att det inte gick att låta bli. DS.

Söndag

Idag har lilleman och pappan varit på det billiga byggvaruhuset och shoppat pellets och panelvirke till altanen. Men, det blev inte vilken resa som helst! Det blev ett riktigt äventyr...

Först blev pappan stoppad av "farbror polisen" och fick blåsa i ett rör. Enligt lilleman fick pappa blåsa så farbror polisen kunde kolla så att pappa inte druckit öl i bilen. Det hade han inte. Farbror polisen hade tydligen en rätt lugn söndag förmiddag, för han hade tid att stoppa in huvudet i baksätet och prata lite med lilleman också. Men han slapp blåsa iallafall.

Sedan var det dags för nästa spännande del. Byggvaruhuset! Där jobbade nästa trevliga och pedagogiska person (kryllar tydligen av dem idag) - för lilleman kom hem med en alldeles egen tumstock. Den hade han fått av "killen som jobbar där" och han hade också tydligt sagt att det var bara lillemans tumstock. Pappa fick minsann hålla till godo med sin egen.

Som avrundning på det hela kom mammans gossar hem med korv och bröd, så lunchen tillagades utomhus på grillen och inmundigades ute i vårsolens glans.

Sitat

Lilleman ääälskar att svara i telefonen för närvarande. Och det är rätt underhållande att lyssna på honom när han gör det:

Gävlemamman: "- Hej på dig! Vad gör du?"
L: "- Pratar" (dooooh! måste du fråga det??)

/ytterligare prat i någon minut och sedan kommer lilleman med telefonen i högsta hugg/

L: "- Mamma, det är en tjej därinne som vill prata med dig"


PS. Klart mamman vet att citat stavas med c. Men om hon använde s istället heter alla inlägg i april något på s. Nörderi? Ja. DS.

Snyggo

Snor- och hostverkstan tuffar vidare, pysens läge är oförändrat trots att en del av snoret verkar ha flyttat över till mammans näsa. Lilleman är däremot på bättringsvägen, hostan har så sakteliga gett med sig och energin är det definitivt inget fel på. Bara snoret som hänger kvar som en envis ovälkommen gäst i storebrorsnäsan.

Så. Kort lägesrapport. Mamman skriver inget mer nu, utan bjuder istället på smyckesdesign á la lilleman:
PS. Notera gärna hur han kombinerat halsband och örhängena - tre i ett liksom. DS.

Snörvel

Det är inte lätt att vara en pys för närvarande. Om man inte har styrsystem som agerar medvetet är det en smula svårt (läs: frustrerande) att hantera det faktum att näsan killar alt. är full i snor och att ögonen rinner. Händerna viftar runt men missar alltid både killande näsa och svidande ögon.

Och hostan. Denna hemska, rosslande hosta. Fy. Inte konstigt alls att pysen ägnar det mesta av sin vakna tid åt att vara ganska så gnällig. Ingen kan komma och påstå att han inte skulle ha anledning.

Bäst mår pysen om han får sova mot någons bröst/mage och i upprätt ställning. Mamman tackar så hemskt mycket för snälla och hjälpsamma familjemedlemmar och BabyBjörn.

Snor

Lilleman är på bättringsvägen - tjohoo! Mycket trevligt för alla inblandade, nu kanske det kan få vara fritt från tjafs kring inmundigande av febernedsättande och hostdämpande mediciner och den lilla gossekroppen kanske kan orka leka utan så mycket inblandning av gnäll. Det som verkar hänga kvar är en jobbig hosta och total avsaknad av matlust.

Däremot har snoret flyttat in i den minsta lilla näsan i det grå huset. Inte kul någonstans! Är man bara sex veckor gammal är näsan ett av de allra viktigaste yttre organen. Annars kan man ju faktiskt inte andas!! Mamman och pysen har till och från sovit halvsittande i sängen. När de inte sovit har pysen skrikit och mamman försökt trösta och tyvärr insett sin egen otillräcklighet. Mot snor i liten näsa står mamman sig slätt.