Mothugg

När morgonen bjudit på stortjafs kring:
# tvätt av mun och händer ("jamen då blir jag ju blööööt" - eh, vem är den ende som faktiskt älskar att diska i det grå huset?)
# påklädning av fleeceväst ("jag svettaaaaas" - kanske ska prova att sluta vråla?)
# lillebrors upptäcksfärder ("han biter på min kudde!!!")
# mammans förmåga att hålla i pysen och samtidigt ta på lilleman vantar, sockar och stövlar (för att förhindra ovan nämna kuddbitning)

... då är det olägligt av omvärlden att bidra med ytterligare svårigheter. Mamman har då väldigt svårt att ha överseende med sista-minuten-upptäckten av att mammans bilnycklar befinner sig på ett tåg på väg till Luleå. Inte blir det bättre av att pappans kopia av sagda nycklar fick letas fram i källaren via telefonbeskrivningar (pappan var på väg till Gävle). Mammans huvud höll på att explodera när hela svettiga ekipaget till slut tagit sig ut till bilen och mamman där finner att pappan inte hållit sitt löfte om att sätta i motor/kupévärmarsladden. Minus 12 grader kallt, jomantackar. Nåväl, kanske bra med svalka till den ilskna mamman....

Värk

Ibland skulle mamman vilja vara lite mindre mamma. Eller pausa tiden. Eller något liknande. Idag är ibland. När huvudet verkligen visar var det sitter och hur mycket det påverkas av i princip alla rörelser och ljud, då vill mamman faktiskt helst bara dra täcket över huvudet och sova sova sova.

Då vill hon egentligen inte tampas med pysen som tyckte det var en bra idé att vakna hundrasjuttioelva gånger inatt. Inte heller maka åt sig så ytterligare en gosse kunde vara med och slåss om utrymmet i sängen. Mamman ville inte alls försöka övertala pysen att gröten faktiskt är god och bra (som den var för bara en vecka sedan... men då var då och nu är nu uppenbarligen) och bör hamna i magen istället för på golvet, i ögonbrynen, på kläderna eller bordet. Inte heller var det vidare trevligt att informera lilleman om att juicen var slut, för det måste små pojkar tydligen vråla en minut eller två om.

Men. Det blev så ändå. Vila skallen kan mamman göra i ett annat liv som hon faktiskt inte längtar efter alls. Men ibland som sagt. Bara liiite mindre mamma och mer... sömn och kuddkramar.

Nattasysslor

Kanske är det grå huset på väg att få det lugnare om nätterna. Efter söndagsnattens rekord på fyra timmars hostskrik, blev det lite bättre under måndagsnatten då det "bara" blev två timmars vakentid som var relativt befriade från just hostskrikandet (tack för det tant doktorn!) utan mer innehöll sängkravlande, stök, prat och smågnäll.

Så mamman hade höga förväntningar för natten som nyss (eller för dryga timmen sedan) tog slut. Kanske det kunde stanna på bara en timme då, med tanke på statistiken?

Och faktiskt - det blev ännu bättre! Bara ca en kvarts gråt och illvrål!! Tack till mammans finaste pys.

All tid i övrigt skulle man ju kunna inbilla sig att mamman och övriga familjen snusade sött. Mohahahaha... Eh, nej. Icke. Det betydde bara att mamman inte spenderade mer än en kvart försökandes trösta en mycket arg bebis. Men, sova hela natten har mamman förträngt hur det känns att göra (bäst så eftersom det ändå inte hänt på tio månader). Nej, natten har varit hyfsad eftersom pysen förutom skriksvängen bara vaknat ca tre gånger, tuttat lite och somnat om. Och däremellan klämde stackars storebror in en kissat-i-sängen-omgång. Tack och lov att pysen sov då! Inget vidare att försöka riva ut blöta lakan och duscha av en ledsen och kall lilleman tillsammans med en ilsken bebis...

Att vara förälder är att ständigt befinna sig i händelsernas centrum, var så säker.

Snorunge

Bloggtorka? Jomenvisstserrö. Det blir så när nätterna blir långa och kölden sätter in... Eller snuvan och hostan. Inatt gick mamman och pappan skift i att trösta och gunga pysen. Mellan klockan tolv och klockan fyra var det alltid en pys och en vuxen vaken i det grå huset. Hosthosthosthost och däremellan gråt och skrik.

Kvart i elva idag ska mamman och pysen träffa farbror (eller tant, det vet man inte) doktorn. Mamman har god lust att bara stampa in och kräva medicin som gör gossen bra igen. Punkt. Fast att låta doktorn lyssna och känna är kanske en lite lämpligare metod. Provar väl det först då kanske.

Soffnötare

När pysen inte är överrens med mamman om nattrutinerna (att sova eller inte sova är tvistefrågan) och nätterna tar slut (???!) kring fem-snåret, jadå är inte mammaork eller mammainspiration på topp. Det kombinerat med att även lilleman slog upp sina blå vid 05.30 imorse förklarar aktiviteterna i det grå huset för närvarande. Trots vackert och kallt vinterväder och pysen sovandes i vagnen kurar mamman och lilleman under en filt framför TV:n och Trolltider. Om de somnar får ingen skvallra. Bara tassa på tå runt dem.

Godnatt

När Alfons Åberg inte vill somna hittar han på en massa ursäkter och saker som pappa Åberg ska göra istället. Ikväll (och ganska många kvällar före det) har pysen kört sin version av "Godnatt Alfons Åberg". Men. När man är bara nio månader bryr man sig inte så mycket nallar, kissnödighet eller monster i garderoben. Så man får hitta på andra saker som fördröjer insomningen lite... Som att "prata", snurra varv på varv i sängen, dra i lakanen, pussbita i mammans näsa, sätta sig upp och gnälla litegranna. Allt detta samtidigt som ögonen är på trekvart och huvudet är så tungt, så tungt.

Tänk så svårt det ska vara att bara slappna av och somna. Och tänk så fantastiskt söt man kan vara när man gör sitt bästa för att undvika just det.

Don Lilleman

Imorse på väg in på dagis:

Lilleman: "- Mamma, jag kan vara kär i tjejer."
Mamma: "- Jaså?"
L: "- Ja, jag är kär i Hanna, Elin och Linnea."
M: "- Oj då, vad roligt."
L: "- Ja, men inga fler. Det räcker så."

Vikarie

När mamman vaknar med huvudvärk har det kommit en massa snö under natten och pappan åker söderöver och blir borta i tre dagar. När mamman huvud är tungt som Gula Sidorna i pappersform ska det skottas och byggas snögubbe i skriande vit snö. När mammans kropp längtar efter sängen ska sittvagnen släpas över plogkanter och genom oplogad cityterräng.

Då mammahuvudet inte samarbetar bestämmer sig sönerna för detsamma. Då tålamodet redan är på minus kan det pressas lite ytterligare med hjälp av tomater i mjölkglaset, mikroskopiska sömnstunder, usel matlust, gröt på hallgolvet och noll intresse av att sitta själv vid andras matintag.

Ett grått hus och två små gossefjun någon? Om inte så får mamman helt enkelt hoppas på bättre huvud nästa dag.

Hjälte

Är det Aftonbladet som varje år "kröner" årets vardagshjälte? Nåväl, hursom. Ofta är det vanliga människor som klarat av och/eller utfört fantastiska saker. Idag hade mamman en vardagshjälte vid sitt matbord.

Inte räddade han livet på någon. Och inte släckte han någon eld. Inte heller hjälpte han någon med något ohyggligt svårt eller läskigt. Han var inte i närheten av något som var farligt varken för honom eller andra.

Men. Mammans vardagshjälte är treochetthalvt år och förtjänar hur mycket pussar som helst för hur han hanterade middagskaoset idag. Pysen var på sämsta möjliga humör, pappan satt fast i bilkö och maten stod på bordet. Lilleman höll sig lugn och ignorerade lillebrors ilskna vrål och tårsprut. När mamman fick vandra omkring och gunga, dutta och allt mer desperat försöka trösta - ja då lastade en hungrig kille in mat i munnen. När mamman till slut ta till det enda säkra tröstkortet en mamma har (vilket innebär en hyfsat låst ställning i soffan) - ja då fixade lilleman fler plättar på sin tallrik, lånade mammans kniv för att dela och passade på att ta till i överkant med grädden ("ojdå mamma, nu kanske det tog slut...").

Alltså en sann liten hjälte.

Puss.

Kallt

Imorse visade termometern på -4,5 grader. Brrr... Dagisdag som det är så kände mamman att det vore väldans trevligt att kunna packa in gossarna i en upptinad bil och allra främst slippa skrapa rutorna. Pappan har spenderat natten på annan ort så det fanns ingen utomhusservice att tillgå, lilleman snusade fortfarande och pysen var mammig. Vad göra? Jo, mamman fixade fram sockar och mössa och lindade sedan in lillpojken i bebisversionen av en slanket - det vill säga ett stycke gossebarn i storlek 74 iklätt ett stycke fleecemorgonrock i storlek 110/116. Färdigpackat och klart! Bara att pallra sig ut i morgonfrosten...

Borde

När kakorna står på bänken och väntar på glasyr och strössel. När tyget som ska bli gardiner bara hänger så där slarvigt och påtagligt på stolsryggen. När tvättkorgen börjar gå upp i sömmarna. När skymningen börjar komma utan en endaste lampa tänd. När pysen försöker bita i en ballong. Då borde nog mamman inte surfa.

Natten inatt? Jodåmantackar. En hel del hosthost och skrikskrik. Då blir liksom dagen inte alltid vad den borde vara.