Cool

Passa er där ute, i det grå huset vistas gängmedlemmar. Osäkert vad som är den rätta hälsningsgesten, testa knytnäven i munnen eller nypa-dig-själv-i-tårna. Då är du rätt "safe". Initiationsrit då? Tja, låt gängledaren dreggla på din axel och nypa lite i skinnet på halsen = färdigt! Kom inte och försök hänga med om du inte kör fyrhjuligt vrålåk med minst 27-30 mammakrafter. Och du bör vara en berest person. Gängfärgerna är nämligen ljusblå med mönster av Edelwiess...

Lycka!

Lilleman måste bli bandymålvakt, pingislegend, Formel 1-förare eller TV-spelsproffs. För hans reaktionsförmåga är fenomenal. Från det att han slumrade i godan ro i bilbarnstolen, till att bilen stannar och han sömnig slår upp ögonen och får syn på pappans kusse B i sin skogskran, till att gossebarnet är ute ur bilen och pladdrar så tungan knappt hinner med - kan det kanske ha gått 1½ minut eller så.

Men, som ni alla kan se på bilden är det så klart inget av de yrkena som mamman radade upp inledningsvis som står högst på älsklingens "att-bli-när-jag-blir-stor" lista.

Skrotunge

Efter att pysen hållit mamman vaken mellan 02.30-04.40 lämnade en huvudvärkande och uppgiven mamma över gossebarnet till pappan så han skulle få gå och dutta och gunga. Vad händer? Pysungen sover som en stock! Pappan kunde glatt kura ihop sig i soffan tillsammans med den sovvarma och mjuka pojkkroppen och vackert snusat vidare. Bah!

Söt men skrotig.

Sovstök

Pysen somnade "för natten" kl. 20.10 igår kväll. 21.15 var "natten" tydligen så tråkig att den behövde avbrytas till förmån för en sisådär 20-25 minuter av gråt och mammavandring/mammagung. Sedan sov det lilla knytet. En stund. Tills mamman tänkte sig att göra kväll. Ha! Tänkte, trodde, planerade... Blaj! Upp igen (tur att mamman är så förtjust i fika så tyngdpunkten fortfarande är rätt för att få in det rätta gunget som krävs för att sömnövertala en liten ledsen kille).

Sedan fortsatte det så större delen av natten. Innan 00.15 hade mamsen inte hunnit somna en enda gång. Pysen kunde helt enkelt inte komma till ro. Strax före tre fick pappan ta över för att rädda mamman från att se i tröttsyne. Grabbsen fick halvsova i soffan någon timme så mamman fick sova sig igenom smågnället och kunde bli väckt av hungervrål istället (jo, det är sant - man lär sig hör skillnad på sitt lilla hjärtegryns olika.. hm, ljud).

Tänder? Förkylning? Ont i magen? Utvecklingsfas? Vem vet. Varför ploppar inte små barn ut med fullt utrustat ordförråd?!

Nattvandring

Pysen sover en smula oroligt för närvarande. Och sover bebis oroligt så sover mamman uselt. Snor har flyttat in i lillens näsa och stör allt vad skönhetssömn heter. För att alls kunna somna om i nattens sena timmar får mamman upp och trava, gunga, nynna och vyssja. Hur länge ska man behöva vänta innan någon uppfinner en ordenligt snorsugningsmaskin??! Efterfrågan torde ju verkligen motivera utvecklings- och forskningsanslag. Och fanns det en svart marknad för sömnköp skulle mamman bli olaglig snabbare än någon kan säga flaska.

Flaska i sin tur provas inte speciellt frekvent i det grå huset, annan mat än mammas genererar inga majoriteter i några opinionsundersökningar. Tvärtom. För att ha varit uppe i grötsmask två gånger om dagen har äteriet gått alldeles i baklås de senaste dagarna. Nu är det allmän vägran som gäller, gossebarnet kniper ihop munnen och om det mot förmodan skulle gå att lura upp läpparna och peta in någon sked så slutar allt i elände och tårar. Hu.

Sommarkavalkad

Lilleman har sovit hos mormorn, pysen förmiddagssnusar i spjälsängen och pappan har ännu inte skådat dagens ljus (skallebang vid läggdags igår, så han får sova och vakna pigg). Vad göra? Jo, efter att tvätten nu avlägsnats från torkställningen kan mamman med gott (?? - som om det inte fanns annat nyttigare att göra. men sådant får vila, mamman vägrar tänka mer på saken helt enkelt) samvete leverera bildbevis på gossarnas senaste bravader:

Ön har redan en fin stuga, numera finns även ett tjusigt fartyg på torra land..
Pysen har upptäckt lyckan i vattenkriget...
På zoo kom tigrarna mycket nära...Pysen har världens roligaste storebror...I Jämtland får barn använda grävmaskiner som krympt i tvätten...I en lekpark med sommarkvällsol finns den totala mamma-pappa-barn-lyckan...

Yrsel

Mamman ska inte försöka sig på något längre, klokare eller bildspäckat inlägg ikväll. Det får bli... en annan gång. Inga löften, inget att passa. Men det ska komma. Är planen iallafall.

För planer skapar mamman ideligen. Dock har de en förmåga att falera allt eftersom. Ibland blir det strålande resultat så klart, resultat som till och med når upp till planernas ursprungssyfte. Ibland kommer mamman halvvägs och emellanåt blir allt bara pannkaka och ludd mellan öronen. I extrema fall, som mamman helst inte vill kännas vid men ändå är pinsamt medveten om att de inträffar, blir det bara härdsmälta av alltihop.

Nu handlar det inte bara om att mamman måste lära sig att det inte alltid blir som man tänkt sig när små gullungar är inblandade i planerna. Visst händer det att det går att härleda somliga planhaverier till pysen och lilleman, men det är inte riktigt det som egentligen tynger ned mamman. Det är sådant som händer, som folk kan förstå och som allt som oftast både går att reda ut, acceptera och emellanåt till och med vara himmelskt lycklig över.

Nä, istället är det den däringa vimsigheten, okoncentrationen och dåliga tillgängligheten på den centrala hjärndatorn som sliter och tynger ned mamsen. Att vara på väg att hämta värmeljus nere i källaren men i trappan på väg ned komma på att det måste kompletteras med bullar till fikat och därför komma tillbaka upp med en bulle från frysen men inga värmeljus. Att gå iväg med målet att fylla på blöjor men på vägen plocka med lite smutstvätt och sedan sortera fram en hel tvätt som ska i maskinen lite snabbt och ändå stå vid skötbordet till slut och inse att de där blöjorna inte sprang själva till skötbädden. Att svara glatt "jag bytte också vecka på måndagar när jag väntade pysen" när kära gravida väninnan J berättar att hon imorgon går in i v. 16 (just det, imorgon. hemskt mycket fredag då och väldigt lite måndag).

Blääää. Mamman skickar härmed ut en efterlysning! Är det någon som snubblar över ett koncentrerat, fokuserat, effektivt och organiserat mammajag som bara kommit bort sig lite så snälla visa vägen till det grå huset. Det finns någon som väntar, saknar och oroar sig där.

Mammatröttma

Ujuj, vad det ska vara svårt att pyssova om nätterna! Lagom till att mammans hopp börjat växa om minst fem timmar mellan kvällsamning och första uppvaket mittinatten (allt tack vare gröten som pysen faktiskt tycker är jättegod... även om det är smula kladdigt att få i det lilla gossebarnet då han upptäckt hur kul det är att köra bil med läpparna lagom till att skeden snuddat munnen....) då välkomnas tand nr 2 hemma hos familjen! Så helgen har varit en anings tung, mycket skrik, gråt och nattliga promenader av och an i sovrummet. Uss, stackars liten! Tur att mormorn har funnits till hand och varit vaken med pysen under de tidiga morgontimmarna så mamman har fått en liten chans att ladda batterierna.

Så mamman börjar känna sig som en ganska så gammal disktrasa. Lite övertrött börjar hon också bli då det är svårt att somna om kvällarna och på nätterna går det att trassla in sig i täcket och vända på kudden hundrasjuttioelva gånger om.

Om det verkar ljusna snart? Nja. Njae. Pysen tycker fortfarande att han inte behöver någon napp eller nappflaska eftersom mamma är mycket godare att mumsa på. Och tand nr 3 lurar strax under tandköttet...

Återigen konstaterar trötta mamman, helt objektivt så klart, att det är en innerlig tur att hennes pojkar är så söta. Då orkar hon med det mesta!!

Inte

Mammans tur att vara tre år och leka inte-leken. Varsågoda:
- ikväll är pysen och mamman inte på konsert för vädret har inte fixat förutsättningar för amning sittandes på mysfilt
- mamman ångrar inte sitt beslut att ge bort sin konsertbiljett eftersom det inte gör något att välja bort saker som generar mer problem än det skapar glädje
- pysen har fortfarande inte greppat att det är så mycket trevligare för alla inblandade om man kan slumra in utan att en massa gap, skrik och allmän ledsenhet
- när små pysar ska äta med samma intervaller, dag som natt, genererar det inte någon pigg och glad mamma
- mamman klarar inte av att hålla humöret i schack när lilleman avbryter de flesta mammapappakonversationerna med illvrål
- det är inte kul att fundera närmare på att vardagen närmar sig det grå huset med stormsteg
- att hyra en liten stuga istället för att tälta när familjen ska på semester känns inte som en tokig idé när dagen idag enbart bjudit på regnregnregn

Puh. Sådärja. Nu ska mamman stilla sitt begär en smula med en kopp thé och smaskiga kakor innan läggdags. Frukt är godis. Tjena.