Stia

Om mamman varit en häftig spion i någon andra världskriget-film hade följande kodmening skickats ut till alla andra spioner i nätverket:
"The pig is loose. I repeat - the pig is loose"

I det grå huset finns för närvarande en liten gosse med en hemsk feber som var sjätte timme, dygnet runt, rusar upp till 40 grader och motas i grind med den kära (??) vännen Alvedon. När Alvedonen sedan gör det den ska (håller kroppstemperaturen på typ.. 38) passar mamman och lilleman på att bygga järnväg, lägga pussel, spela spel och trä vackra hals- och armband. Det fungerar riktigt bra (läs: över mammaförväntan), men det är ju bara dag tre ännu. Finns risk för mammaklättring på väggar om det ska fortgå väldigt många dagar till...

För någon avlastning för t.ex handling eller en kort promenad ute i friska luften är det inte att tala om. Pappan är om möjligt ännu klenare än den lille gossen. För den lilla pojkkroppen har bara invaderas av svinfeber och pappan däremot har fått gris-ont-i-hela-kroppen, svin-hosta, tryn-illamående, influensa-frossa och allmän utmattning.

Vilken tur att mamman fick vaccin förra veckan. Vilken hemsk otur att det ger fullgott skydd först efter två veckor. Hua. Hoppas verkligen inte denna film får en uppföljare...

Grubbelgubbe

Numera är det väldigt svårt att undvika följdfrågor av en alldeles speciell sort i alla samtal med lilleman:

"- Man slickar inte på jackan, kläder eller leksaker. Man stoppar bara mat i munnen"
"- Varför?"

"- Dags att kliva ur soffan, vi ska på dagis"
"- Varför?"

"- Maja är sjuk"
"- Varför?"

"- Det går inte vännen, det funkar inte"
"- Varför funkar det?"

Det går helt enkelt inte att trötta ut det lilla barnet och vissa saker är mamman minst lika frågande inför...

Aktiviteter för regn

Idag är det höst. Igår var det samma sak. En sådan där hösthelg som inte direkt lockar till granrisinsamling som faktiskt stod på helgens to-do lista. Nä, mer en sådan hösthelg som helst spenderas i soffan med en god bok, lyssnades på smattret på altantaket. Gör småbarnsföräldrar sådant? Nej. Så klart inte.

Men, något som är alldeles utmärkt trevligt att göra när det regnar och i sällskap med lilleman är att baka! Sagt och gjort. Det har räknats mjöldecilitrar, burits fram byttor och mått, rörts om och smakats smet. Supersmaskiga cookies med choklad och aprikoser i. När det både har smaskats smet och knaprats kakor är betyget med beröm godkänt, inte sant? Och i sällskap med en kalsongklädd Bäste Bagare är idag en sådan där höstdag som lindar gyllene lönnlöv runt mammahjärtat....

Mamman reflekterar

Det sägs att kvinnor är ombytliga varelser. Som agerar på ett sätt som inte riktigt går att förutsäga. Som kan tycka något den ena sekunden för att sedan snabbt byta både åsikt och humör nästa sekund.

Nåväl, mamman kan agitera både för och emot diverse åsikter (både hennes egna och andras). Men, just idag filosoferar hon helst över ovanstående påståenden och den exakta tillämpningen på dessa. Fast inte på sig själv. Så klart. Nejdå, nejdå. Däremot på en makalös liten tvåochetthalvtårig gosse.

Samma gossebarn som vissa mornar skriker och gråter i tio minuter för att det råkade vara pappa som blandade till morgonvällingen (samt tvärvägra äta nyss nämnda för att allt är ju så felfelfelfel), sitter här ikväll och leker hur bra som helst med samma utskrikna pappa. Det ni! Det är livet på en pinne det...

Klokt

Ibland bara fastnar saker i hjärnan och anledningen därtill känns milt sagt luddig. Varför fastnar årtalet för Gustav Vasas kröning till kung (japp, det sitter som berget i mammans hjärnkontor) men det är omöjligt att komma ihåg att köpa mascara när man en gång är inne i stan och traskar omkring??

Nåväl, något annat som också fastnar är sådana där ordspråk som var hyfsat populärt att brodera fast på bonader... tja, förr. Ögonen läser, hjärnan lagrar och det går inte riktigt att veta varför. Det är ju inte så att alla dessa små ordstäv känns helt klockrena och användbara. MEN. Idag har mammahjärnan plockat fram just ett sådant och helt plötsligt stämmer allt...

"Räkna de lyckliga stunderna blott"

Oinbjuden

I familjens sällskap dyker allt oftare en hemsk "gäst" upp. Vem som står för inbjudan är högst oklart men antagligen har både mamman och gossen ett finger med i spelet. Ingen av dem tänker dock ta på sig något större ansvar. För ingen av dem tycker egentligen om denna obehagliga gäst. Vem det är? Nåväl, låt oss kalla henne Den Arga Mamman. Inget vidare artistnamn, eller hur? Men, i sann pedagogisk anda ska saker och ting benämnas med sitt rätta namn. Så, Den Arga Mamman får det bli.

Den Arga Mamman och lilleman ses rätt ofta i varandras sällskap. Den Snälla Mamman som faktiskt bor i det grå huset blir lämnad utanför. Hon står och knackar på dörren, hoppar vid fönstren och skriker "hallåååå!!" för full hals. Men, hon får inte komma in. Den Arga Mamman har tagit över. Den Snälla Mamman knuffas våldsamt åt sidan, egentligen skulle man kunna säga att hon nästan blir mobbad. Hela gossen är som täckt av ett skydd och detta skydd nyps och sparkas på Den Snälla Mamman. Istället kommer Den Arga Mamman och tar över. Hon försöker med Rösten (ni förstår mönstret nu va? det är alltså den arga Rösten som hör ihop med Den Arga Mamman) att betvinga detta skydd som lilleman använder sig av.

Kommer Den Arga Mamman någonvart? Tveksamt. Ibland kanske. Ofta slutar det i tårar både för lilleman och Den Snälla Mamman som egentligen vill bara hålla om och pussa på sin pojke. Men Den Snälla Mamman får inte plats. Hon gömmer sig i ett hörn och bara önskar att denna högljudda gäst ska ge sig av och inte längre ens vill plinga på dörren.

Nu börjar det bli så trångt och ett sådant väldigt tumult i mammakroppen. Så Den Snälla Mamman måste gå och krama kudden ett slag och vila sina röda ögon (när alla i det grå huset sover finns bara Den Snälla Ledsna Mamman kvar). Med gråten i halsen, en klump i magen och en ständigt snurrande fråga i huvudet: hur blir man av med oinbjudna gäster och tvåochetthalvtårs-trots???

Spelar Allan

För att citera den fantastiske diktaren (och skådespelaren och trubaduren och barnprogramsdeltagaren och... ja, ni fattar) Allan Edwall:

"Gör som far och allting går i lås och då ska pappa aldrig vara ledsen..."


Ett långt besök på toa kan behövas när den lilla magen ska få plats med de nyss inmundigade fyra vårrullarna, kycklingspettet och risportionen.

Lilleman väntar

När? Igår kväll
Var? Badrummet
Aktivitet? Nattningsprocedur
Bakgrund? Lilleman har börjat småprata och klappa på mammans bullmage. Ibland kommer helt underbara funderingar och kommentarer...

Lilleman: "Mamma, när bebisen kommer... får jag hålla den då?"

(Lite senare, i kombination med borstning av små vita tänder...)

Lilleman: "Sen får vi borsta bebisens tänder"
Mamman: "Nja, bebisar har inga tänder"
Lilleman: "Då får vi åka och köpa det"

Utpressning

Mamman gillar inte tanken på att barn ska få som de vill bara de skriker och/eller gråter. Men... mamman har också lärt sig att det som låter klokt och bra i mammahjärnan inte alltid kommunicerar speciellt bra med känslan i mammahjärtat.

Så när mamman sitter och försöker fika mitt emot en gosse som gråter som om hela världen håller på att gå sönder (alltså inget illvrål eller krokodiltårar, här snackas det tårfloder och bottenlös förtvivlan), kan inte mamman bita minsta lilla bit i sin halva dammsugar-delicato-historia. Den känns med ens inte ett dugg smaskig eller lockande. Istället får mamman lyssna till sitt blödande hjärta och ge gossen den halva kakan och uppleva hur underbart det är att göra sin unge alldeles lycklig.

Pojkar och deras leksaker

Om detta stämmer:
- Små pojkar = små leksaker
- Stora pojkar = stora leksaker....


Var ska då detta sluta???? :