Handen

Att sträcka ut sin hand och känna en mjuk och varm barnanäve i sin... Det är bara Så. Himla. Härligt.

Det slutar faktiskt aldrig pirra till inne i mamman när det händer. Varenda gång är det samma sak. Underbart, ljuvligt, värmande och fantastiskt.

Det spelar ingen roll när det inträffar eller hur ofta. Om det så är när det är dags att korsa en gata, få hjälp ned för en trappa, sitta i soffan och mysa, tvåla in, ta emot eller springa fort. Lika fint varje gång.

Skräp

Mamman och pappan ville shoppa, lyssna på musik och krama en go jämte. Så gossarna lånades ut till farmorn och farfarn ett par nätter. Vilket hade gått alldeles strålande.

Varför tar då det strålande slut när det är dags att hämta hem juvelerna? Som ett trollslag förvandlas de där två guldlockiga barnen till ilsket vrålande varelser som oberoende av förslag VERKLINGENINTEVILLETTENDASTEDUGGMAMMANSÄGER!!!!

Hur kan det bli så? Det är inte första gången pojkarna sover borta direkt. Och inte har det varit varken tätt eller långt mellan gångerna på sistone. Denna oerhörda ilska handlar om allt mellan blöjbyten, toalettbesök, sitta i soffan, äta lunch, sluta retas, klä på regnkläder, åka bil, vänta på sin tur ända till pappa-tog-fel-handduk-till-att-torka-lillebrors-blöta-ben-nu-kan-jag-aaaldrig-mer-använda-just-den-superviktiga-handduken!!!!!

Usch och blä. En sån dag.

Svårt att känna att man kommer somna gott ikväll.

Bruksbarn

I lördags var det familjedag på mammans jobb. Små kottar under 10 år är inte välkomna in på området ens på en familjedag, men istället hade det dukats upp stora mat-kåtor utanför. Samt en gigantiskt hoppborg, papperspyssel (klipp ut, vik ihop, klistra klistermärken - vips så har du en fin ask som du får fylla med godis!) och ansiktsmålning.

Vilken fantastisk bild lilleman och pysen måste ha fått, bättre jobb än mammans kan ju bara inte finnas?!

Vattenrutsch

Vad göra när stranden tar för lång tid att ta sig till (iallafall när man har kompisar som ska komma och äta grillad middag) och vädret är riktigt sådär varmt och klibbigt? Jo, man tar fram vattenslang, en hel del tvål, en presenning och lite omslagsplast. Vad får man då? Jo, detta:

Partaj

Idag var grabbarna (eller förlåt, riddaren och piraten) bjudna på maskerad:

 Och lilleman har tappat ännu en tand!

Konturlös

Det var dimma kring det grå huset imorse.

Lilleman: "- Mamma! det är suddigt ute!!"

Psykbryt

Behöver försvaret testpersoner? Inte sådana där som vill bli utsatta för olika läskigheter alltså, utan personer som kan utsätta soldaterna för påfrestningar. Mamman har nämligen en strålande kandidat här hemma! Tämligen gratis är han i hyra också för närvarande.

För just nu är lilleman bra på att driva sin omgivning till hysterins utkanter och frustrationens innersta träsk. Gah!!!!!!!

De senaste dagarna har mamman (samt pappan och mormorn, olika deltagare men samma tema) tjatat sig blå i ansiktet om ganska så basala (enligt endast de vuxna uppenbarligen) saker:
- om någon pratar så tittar man på denne = inte vänder ryggen till eller tittar upp i taket eller ned i tallriken
- om någon pratar (märk väl, det räcker med att prata, ingen har ännu kommit till det halvvrålande tonläget) så håller man INTE, absolut INTE för öronen
- sluta, nej och stopp är bland det absolut viktigaste att lyssna på första gången någon säger det = man ska inte behöva varken skrika eller tjata
- det går inte att storgråta sig till det man vill ha

Tja, det var väl det egentligen. Väldigt kort lista men en väldigt lååång helg+måndag. Ovanstående kan nämligen dyka upp i samvaron med lilleman. Precis. Hela. Tiden.

... Gaahh!!!!!

Rumpsnack

Ibland är det tur att mamman inte svarar med detsamma utan låter synapserna i hjärnan jobba en sisådär hundrasjuttioåtta varv först. Nedanstående kommentar kan ge SÅ många olika lösningar, med tanke på förutsättningarna.

Pysen: "- Jöja mä jumpan då mamma?"

Säger det rödlockiga gossebarnet till mamman som sitter på toaletten. Själv står han framför iförd endast Kalle Anka-outfit*.

Hmmm. Vad kan han mena månntro...? Ojojoj....



Men vad menade han verkligen då? Jo, han undrade hur han skulle kunna lägga klart sitt nya pussel, dvs hur ankans stjärt skulle kunna passas in rätt. Lösningen? Lägga pusslet på ett bord istället för att försöka hålla alla bitarna i de små knubbiga händerna.


* = Tröja på överkroppen, oklädd i övrigt.

Felvaken

Mamman "gissar" att "någon" vaknade på lite fel sida imorse:

Mamman: "- Ta med dig kallingarna och t-shirten från toaletten"
Lilleman: "- Åh neeeej!! T-shirt?? Åh, då kommer jag att frysa ihjäääl!"
M: "- Nej, det kommer du inte att göra. Och du ska ha jeans till ju, det blir varmt och bra."
L: "- Jeans!? Neeeej, det vill jag inte ha! Jag vill ha shorts."
M: "- Men det har varit kallt inatt, så du måste ha långbyxor."
L: "- Men jag viiiiill ha shorts!!"
M: "- Nej. Du ska ha t-shirt och jeans. Sedan blir det keps och långärmat när vi åker till dagis."
L: "- Ååååh, långärmat?? Neeeej!"

Festkunskap

Ojdå. Man lär sig visst väldigt... ähum... "bra" saker när sommaren bjudit på både en student-moster och en mormor som fyller halvjämnt.

Enkelt

Idag skulle mammans morfar fyllt 92 år om han fått stanna kvar i livet. Mamman och lilleman var till graven och satte vackra blommor i vas och lade dit en hjärtformad sten med texten "Saknad". Lilleman hade med sig en av sina egna fina stenar som han samlat, den lade han i framkant på blomplanteringen.

Sedan mumlade mamman ett stilla "grattis" och var på väg att gå tillbaka till bilen. Men det tyckte inte lilleman:
L: "- Men ska vi inte sjunga då?"
M: "- Hm, sjung om du vill du."
L: "- Nää, vi ska sjung tillsammans!"

Så det blev en fin liten "Ja må han leva" där på kyrkogården. Tyvärr länge sedan gammelmorfar fick göra just det, men vad gör det när man är fem år och har världens finaste hjärta. Klart man ska sjunga när det är födelsedag.