Komplimang

Ikväll vid läggdags bestämde pysen att han minsann inte skulle somna i sin säng utan i mammans. ha! En sådan överraskning. Inte. Händer i princip varje kväll. Och det är klart han får det, finns inget mysigare än att krypa till sängs när det redan ligger någon där och snusar med husets kortaste andetag.

Iallafall. Pysen konstaterade att mamman var utan gosedjur när hon skulle sova! Och så kunde det ju inte få vara, så han delade med sig av ett av sina. Mammans hjärta smälte ganska mycket.

Mamman: "- Men tack snälla! Mammas gullrumpa."
Pysen: "- Nä, DU gullbumpa!"

Åh. Nog är det sisådär i runda slängar 30 år sedan mamman blev kallad gullrumpa sist. Det värmde gott.

Utslagen

... och när man avklarat allt i nedanstående inlägg, då blir det så här skönt att landa i puffen framför TV:n...

Bloggfrånvaro

Eller semester. Tja, just nu har det väl varit samma sak egentligen. Men det blir ju så, när tiden ägnas åt andra saker och mammarumpan far fram och tillbaka mellan olika semesterställen istället för att stanna/fastna på den bruna stolen vid datorn.

Inte hinns det med att blogga eller sortera fina barnabilder när tiden istället läggs på scoutläger med Wild Kids-tema (läs mer här), ö-liv, kalla bad (när det är 16 grader i vattnet måste man vara barn för att uppskatta badet - det är mkt väl undersökt, mamman lovar), äta blåbär, barngäng (sju ungar mellan 2-12 år!!) som lyckas leka från morgon till kväll, åka till storstan och leka med den lille lintotten till bonus-kusin, hitta fina lekparker, spana på båtar och "slurpar" (som prinsar och prinsessor fått åka i), besök hos Mulle Mecks fina värld (inte i hemstaden minsann, han finns faktiskt även här!) och sist men inte minst välbehövliga dopp i lilla sjön på hemmaplan.

Puh. Det ni.

Tandlös

Tänk allt som kan hända på ett scoutläger!

Rotblöta

Mamman är verkligen ingen soldyrkare. Sådana där otäckt heta, stilla sommardagar gör mest att mamman går omkring med huvudvärk och kort stubin. Men. Alltså va. Nu tycker även hon att det får räcka. Hon vill att barnens sommarlov ska präglas av detta:

... och INTE detta:

Regndansen

Pysen har inte några klagomål på det svenska sommarvädret. Tänk så fantastiskt det kan vara att faktiskt helt obehindrat få plaska, slaska, hälla och dona med vatten. Och det finns ju att tillgå i obegränsad mängd!

Semester

OBS! Varning för bildbomb...

Mamman och pappan slog sina påsar ihop med en annan mamma och pappa som också svängt sig till med två små gossebarn. Hela kånkarången packades in i två kombibilar och så bar det av söderöver.

Första pit stoppet (pga somliga minimänniskors ovilja att åka bil) blev en finfin lekpark i Sala:
Ny frippa...

 Är det sommar vill (?) man känna sanden mellan tårna... tydligen....

 "Va gö du?"

Sedan kom familjerna till slutmålet, Parken Zoo! Och där fanns det vilda djur att titta på (enligt pysen var det lejonen som var bäst), karuseller att snurra runt i och glass i stora lass.. Se själva:

Fantomen har lämnat parken och istället har Kalle Kunskap och Leo Lejon fått flytta in tillsammans med piråttorna...

 Tur att det finns fler som kan "bäja mej" när man åker med stort sällskap...

 Fanns tid för lite skitprat...

 Vissa djur ser fortfarande ut som de bara finns i sagorna...

 Fina, gammeldags snurrkaruseller...

 Det var en mycket varm dag, så glass inmundigades i mängder...

 Pysen älskade alla karuseller utom virvelvinden, där ville han bara kliva av...

 Man blir mycket trött av att försöka hålla jämna steg med storgrabbarna...

 När det var dags att städa ur stugorna för återvändande hem blev det också dags att se till små fötter höll sig ur vägen...

 ... med hjälp av dessa "bilar" gick det mycket bra!

Tjejsnack

Lilleman alltså. Vilken kille. För närvarande känns det sällan som om mammans ord når fram, till allas frustration och inte så sälla ilska. Men emellanåt glimrar gossebarnet till så det nyper i hjärtat. Sådana där stunder då det faktiskt går att känna att man inte är helt vilse i föräldraspåret. Man har gjort någonting rätt iallafall.

För ett par veckor sedan var det finbesök i det grå huset. Två fina J:n på väg norrut mellanlandade på altanen på det grå huset för lite prat och lunch. Mostern var också med. Hon satt och snurrade in sig i resonemang kring kommande trevligheter, om hon skulle göra si eller om hon skulle göra så. Eller varför inte ditt eller datt. Och så vidare. Till slut avbryter J den yngre:
"- Men sluta vara så tjejig!"

Varpå lilleman ser mycket förvånad och konfunderad ut och svarar:
"- Hur ska hon kunna göra det, hon ÄR ju tjej??"

Åh, fantastiska härliga unge. Han har så rätt! Så bra kan det faktiskt gå om man helt enkelt låter bli att använda vissa uttryck, som helt i onödan, får en innebörd de inte alls hade från början.

Jordlastare

Mamman har ju redan nämnt att det skottas jord utanför det grå huset. Inte så mycket mer att säga om dessa bilder mer än pappans mumlande om "medhjälpare, medstjälpare.."

Ljudmakare

Pysen är inne i någon sorts "låta-precis-hur-mycket-och-gällt-som-helst" vilket gör att det emellanåt känns som om mammans trumhinnor tänker emigrera och hjärncellerna gömmer sig under kudden med fingrarna i öronen.

Lilleman däremot är inte så gäll av sig, däremot enträgen. Han pratar på och nöter vidare tills någon tröttnar och lyssnar på honom, oavsett vem denne någon precis höll på att prata med. Ungefär "rätt så" påfrestande det med.

Och sedan finns det ju någon i familjens omedelbara (för närvarande iaf) närhet som försett de små liven med instrument. Tänk så mycket mer oväsen det går att skapa bara man har en del hjälpmedel att tillgå!! Fast igår kväll klassades inget som oväsen faktiskt... När fyra små guldklimpar kommer nedtrallande för trappan och vill hålla konsert så där helt spontant - ja då får de faktiskt låta hur mycket som helst!

Banduppsättningen? Det var spindelmannen på gitarr, kungen på maraccas, älvan på keyboard/mikrofon och tjusiga damen på congas (som ni kan se bildbevis på nedan). Låtvalet? Tja, där är det lite svårare att vara tvärsäker faktiskt. Det var mest inräkningen som var tydlig ("oan, twu, freee, fåår"). Sedan brakade det lös på alla håll liksom. Alla körde sitt eget race...