Sovplats

"Någon" i det grå huset har visst fått ett nytt ställe att snusa bort några av dygnets mörka timmar på.

Morgonaktiviteter

Att ha helg är finfina grejer. Det där med inte så många måsten, ingen morgonstress, få larva runt och göra lite som man känner för.

Som att parkera sig på badrumsgolvet och bläddra i pappans kataloger i bara blöjan.

Eller pysa på i pyjamas och ligga på golvet och glo på adventkalendern.

Äntligen

Mycket snö! Barnen och mamman får bygga snögubbar och pappan får inviga sin nya snöslunga. Fyra lyckliga själar i det grå huset.

Lucia

I det grå huset bor de allra sötaste små lussebarnen, som idag både lussat på dagis och här hemma. De är så rara! Lilleman sjunger precis alla sångtexter och tycker att kronan kliar en smula. Pysen sjunger ingenting utan växlar mellan sin lite truttiga min och att titta på fina storebror.

Sällskap

När mamman överger pysen i morgonsoffan för att istället göra iordning sin egen frukost (SÅ ego hon är...), ja då är det tur att det finns annat finfint sällskap att ta till.

Munsbitar

För närvarande är gossarna rätt duktiga på att köra slut på sin mamma:
- Pysen slår sin storebror, tar hans leksaker (och förstör dem om han kan) och skriker som en stucken gris när mamman försöker ta på honom ytterkläder för att komma hem från dagis (och gärna hela vägen hem i bilen plus ligga i en ilsket vrålande hög i hallen).
- Lilleman övar på att gnälla fram det mesta han vill säga samtidigt som han fullständigt ignorerar allt mamman säger med sina vanliga röst. Först efter tre försök och rejält höjd röstvolym (och sänkning av humöret) lyssnar han/gör som mamman säger.

Blä.

Men. Så klart det inte är allt som händer i det grå huset (med omnejd). När till exempel pysen vill sitta i knät och vakna till sig efter eftermiddagsluren eller lilleman berättar hela sagor kring sina nya legogubbar... då skulle mamman lätt kunna äta upp dem! Under sådana stunder är de så goa att mamman knappt vet var hon ska ta vägen. Det kryper i hela kroppen och det bara kliar i fingrarna - kan de där gullsnörena verkligen vara hennes?

Se bara:Mums, puss och smask. Eller hur?

Tomtesmyg

Igår eftermiddag var familjen iväg på något supermysigt: tomtesmyg!! Åh så härligt!! Mamman är nog lika frälst (om inte mer) än sina barn. Hur mycket folk som helst, men vad gjorde det? Ute i mörkaste skogen längs med en rätt bred stig , ca 1 km lång och upplyst av bortåt 5000 marschaller, träffade man på tomtenissar (som ville leka kull med lilleman), dansande, pinglande, glittriga älvor, troll, pyntade gran- och björkkvistar, rumpnissar och så flera tomtar så klart. Barnen fick träffa äldsta tomtemor och tala om vad de önskade sig i julklapp (men lilleman visste bara vad han hette, inte vad han önskade sig) och trollen delade ut godispåsar. Underbart!

Och vad kostade kalaset då månntro? Nada, null, zero och inget! Inte klokt. Tack så jättemycket Bölans scoutkår. Fantastiskt bra arrangerat.


PS. Lille tillbakadragne pysen sa förstås inte flaska under skogspromenaden. Han satt helt stilla i vagnen och även när han blev upplyft så var han knäpptyst. Mamman var orolig att pysen skulle ha blivit rätt frusen av all stillhet, så efter skogpromenaden hoppade familjen över glögg och korv och begav sig till bilen istället. Men där blev det protester! Kära nån så gossen skrek. "Någon" trivdes visst rätt bra ute bland allt oknytt.... DS.

Undran

Kära Frågespalten!

Min yngste son jagar sin storebror med stålröret till dammsugaren. Är detta normalt? Kommer han gå med i läskiga motorcykelgäng när han blir vuxen?

Hälsningar
En ängslig mamma

Säkert

Nu är vintern här på riktigt - äntligen! Och grabbarna är utrustade för att överleva blixthalka och snöbollskrig.

Lika

När vardagen är snurrigare än vad man kan hantera och stressen gör magen illa och huvudet surt... då är det skönt att man minsann inte är ensam i kaoset

Så härligt när ett proffs kan sätta de perfekta orden på den röriga tillvaron.

Sötaste

En bättre start på den lediga dagen är rätt svårt att tänka sig (bilden är tagen ca 8.45):

Uss

Nu går det hårt åt gossarna i det grå huset. Lilleman låg däckad på soffan hela gårdagen, 39 graders feber gjorde honom helt under isen. När han fått i sig medicin så orkade han sitta istället för att ligga i soffan...

Och idag skulle pysen hjälpa mormor att skära gurka. Med hjälp av en sådan här. Och det slutade på akuten med fingret i ett sådant här paket:

Snabb

Jamen, appropå föregående inlägg - hade inte mamman en lilleman också? Borde inte han få ett eget bildinlägg?

Jodå, ni kan lita på att mamman försökte...
Visst gick det bra? Nåväl, det är fart och fläkt iallafall.

Gullig

En enkel oktoberstudie av pysen:

Pappa

Till de finaste papporna av alla de sorter - GRATTIS!
Och till den sötaste sockersystern - grattispuss en dag i förskott!!!!!

Sovsällskap

Pysen vill visst vara sällskaplig hela dygnet för närvarande. Han har ju alltid fått komma över till mammans och pappans säng under natten (ett faktum han "utnyttjat" i stort sett varje natt i sitt liv) men nu är han inne i en ännu intensivare period. Han vill ligga nära, nära och någon del av hans kropp, helst fötter eller händer, måste få kontakt med personen som sover bredvid (läs: mamman). Rätt mysigt, det ska erkännas...

Men. Nu verkar det som att det inte ens går speciellt bra att somna i sin egen säng. Igår kväll gjorde mamman den där riktigt jobbiga upptäckten ni vet; man är trött och vill bara krypa ned i sängen och somna... men när man kommer till sängen inser man att man glömt att bädda i nya lakan. Pust och stön. Nåväl, mamman öppnade linneskåpet och skulle precis ta fram nya lakan - då vaknade pysen och grät hjärtskärande. Mamman plockade upp sin sötnöt och vyssjade och vaggade och trodde att gossen somnat om... tills hon försökte lägga tillbaka honom i hans säng. Då slog han upp sina stora blå, grep tag i mammans tröja och deklarerade klart och tydligt "nä!". Mamman försökte flera gånger med samma sak och med samma resultat.

Mamman fick se sig besegrad. Pysen tänkte uppenbarligen inte sova i sin säng. Så han fick vara vaken och sitta/ligga i mammans säng och titta på medan det bäddades. Efter det fick han hänga med och sitta på toalocket medan mamman borstade tänderna. Sedan kunde det äntligen få bli dags att krypa ned under täcket tillsammans i den stora sängen och sova hela natten.

Ikväll vägrade pysen ens försöka somna i sin säng (inte kan gossebarnet många ord, inte - men tro inte att det går att missta sig på vad han menar för det!). Han skulle somna med pappan och lilleman inne i bäddsoffan i lillemans rum. Där ligger det nu två små blonda huvuden och snusar tillsammans så det nyper i hjärteroten.


Världens sötaste lilla envisa sovsällskap.

Ifred

När dagen varit lång och lillebror en retsticka... ja, då är det tur att det finns en farfar som snällt ställer upp och leker med "smålego" i lugnet uppe på lillemans rum.

Onsdag

Mamman har ju valt att gå ned i arbetstid. Numera jobbar hon 75% fördelat på en ledig dag (onsdagar, så gott det går när inte jobbet absolut kräver annat) i veckan och varannan fredag halvdag. Och ojojoj oj vad mamman är nöjd med sitt beslut. Hon vet att om man ska prata jämställdhet, kvinnokamp och pengar med "dom som vet" så sliter de sitt hår i förtvivlan över sådana gammaldags beslut. Men de kan ta sig i brasan.

För när mamman får vara mitt-i-veckan-ledig tillsammans med sina kottar, njuta av höstsol, laga lunch och äta den i sällskap med ytterligare några små gossar som tillsammans babblar så öronen får träningsvärk, nosa i nacken på en pys som vaknat upp från middagsvilan... ja, då spelar det ingen som helst roll att om en så där 35 år (mohohaha... som om mamman generation ska räkna med att få gå hem så "tidigt".. pytt.) så är mammans pension lägre än vem-det-nu-det-är-man-vill-jämföra-mot. Ingen roll alls.

Det som spelar roll är nu.

Och nu är löv-ly.

Plutt

Meddelande till familjens yngsta och minsta medlem: om man tycker att det räcker med välling x2, en bit blodpudding, ett kvarts äpple, en halv vårrulle och lite vispad grädde som matintag på en hel dag... ja, då kommer man aldrig komma ikapp storebror i storlek.

Hur kan man komma fram till det då tro? Tja, vissa saker blir väldigt påtagligt rätt snabbt om man säger så. Pysen har provat vinterkläder idag och den overall som mamman planerat att han skulle ärva efter storebror (som alltså lilleman hade sin andra vinter och som han till och med växte ur den vintern = mamman fick köpa en större mitt i), den hade man nog kunnat stoppa ned två pysar i.

Vilken bra tajming att skaffa barn på samma tid på året. Så det går att se precis hur olika små kottar det går att producera i "samma mall"!

Snornäsa

Pysen är inte sig själv. Det hostas och snoras oändligen, så det lilla utrymmet mellan näsan och munnen är alldeles rödfnasigt och eländigt. Stackars, stackars liten.

Nog för att det är alldeles fantastiskt mysigt att gosa med en liten gosse i knät framför datorn och youtuba sådant här, snyfta till sådant här och njuta lite av det här.... Men hur mysigt det än är att få rå om honom på det viset så är det ju inte riktigt han. Han ska ju fara fram som en vilde, klättra på allt och försöka banka loss knapparna på tangentbordet. Inte sitta lutad mot mamman med tummen i munnen och bara vara.

Höst

Igår gjordes det höst i trädgården runt det grå huset. Det krattades, klipptes, rensades sandlåda, städades altan och ställdes båtar på garageuppfarten. Tur att världens bästa hjälpredor råkar bo just i det grå huset. Hur tur som helst.Snygga är de också. Bra det med. (det skulle egentligen även varit med en bild på lilleman som kör löv med sin traktor, men blogger.se vägrar samarbeta med mamman)

Söndagsmys

Ibland behövs inte mamman och pappan. Tänk vad bra det är. Vad bra att det finns andra som bryr sig. Vad bra att andra får bry sig. Och så bra det här ser ut:

Badmod

Idag har hela familjen varit lediga och åkt till badhuset. Lilleman går ju på simskola varje söndag så hans vattenvana är det rakt inget fel på. Och mamman tycker det är både viktigt och mycket roligt att han kan så mycket i det blöta.

Men. När mammans älskade lille plutt gladeligen hoppar från 1-meters svikten (iförd gula armpuffar så klart) - ja, då stannar mammahjärtat och hon håller andan ända tills gossehuvudet dyker upp på rätt sida vattnet igen. Det kan inte hjälpas. Vissa saker går det inte att vänja sig vid.

Kuddkompis

Emellanåt går det runt i huvudet på mamman av alla jamen-låt-bli-att-ta-lillebrors-leksak-då! och du-får-inte-nypa/riva/dra-i-håret-på-storebror varierat med ett antal utbrott i stil med sluta-skrika-åt-honom-det-blir-inte-bättre-av-det!!

Men. När sedan de små gullgossarna somnar tillsammans med huvudena tätt ihop på samma kudde, under samma täcke och till tonerna av Byssan Lull... Tja, då känns det som att det här med att ha en bror nog inte är så tokigt ändå.

Fru

TACK till alla söta, fina, bästa. Tack. Så innerligt mycket tack.

Rosa

Återigen är det oktober och dags att tänka lite extra på de som verkligen behöver det.

Gör något litet eller gör något stort - välj själv. Så länge du gör.

Bokblandning

Lilleman: "- Mamma, Mamma Mu har rymt till Pettson!"

Akustik

Igår träffade mamman och pappan farbror prästen inför detta. Gossarna var med för att få kika i kyrkan och kanske prova/pilla på det mesta så man inte behöver göra det då.

Eller. Så har de provat ut vad som var roligast så de vet precis vad de ska plocka fram när det väl gäller. För lillemans del kanske hans favorit blir en smula svår att genomföra - han kröp under alla bänkar. Däremot går pysens aktivitet alldeles utmärkt att göra precis när som helst. Han tyckte det var väldigt roligt att prova sin rösts allra högsta toner. Och de är höga och gälla. Till och med den erfarne farbror prästen "berömde" dem.

Småtå

Om man inte riktigt når - då är det tur man har tår!

Vardag

När de där tråkiga husbestyren (läs: sortera tvätt) ändå måste göras, så blir de SÅ mycket lättare när de ackompanjeras av lillemans sång och gitarrspel. SÅ. Mycket. Lättare.

Sovstund

Efter en kväll med middagen på golvet (pysen), myror i brallan och klättring i soffan (lilleman), tjattjattjattjat (mamman), gallskrik vid matlagning (pysen), illvrål över någon som drar i håret (lilleman), ifrågasättande av hur snällt det är mot sitt barn att skaffa syskon (mamman) och regn (opåverkbart av samtliga i det grå huset) - ja så är det rätt så helt fantastiskt underbart att få bädda ned sina kottar tillsammans i lillemans säng och få sjunga en godnattsång och samtidigt stryka handen över fjuniga små huvuden.

Rosa bomull för ett stressat mammahjärta.

Fly

Om man under dagen blivit slagen, nypt, klöst och bankad på av lillebror - ja då är det inte konstigt om man ringer farmorn och farfarn och undrar om man får sova över där. Ensam.

Humör

Idag skrek pysen så våldsamt, hysteriskt och argt att han tuppade av. Ja, ni läste rätt. Han var så fruktansvärt arg att han glömde andas.

Otroligt obehagligt. Pysen var inte borta många sekunder, knappt kanske ens två. Men långa var de. Och hela barnakroppen blev alldeles tung. Hualigen. När mamman buffat i ryggen och ropat flera gånger så kom gossebarnet tillbaka igen och sedan grät han hjärtskärande. Det var nog inte bara mamman som tyckte det var väldigt, väldigt läskigt.

Vad som föranledde detta raserianfall? Pysen fick inte ställa storebrors stol där han ville.

Struntmorgon

Morgonen för lilleman började med ett gråt- och skrikutbrott angående det faktum (?) att han inte alls orkade kliva ur sängen själv utan måste bli buren. Av pappan. Som stod i duschen. Inte mamman som var ledig och redo att springa upp och hämta honom. Detta utlöste nästa utbrott, eftersom pappans dusch enligt lilleman tog "aaaalldeles för låååång tiiiid!!"

Sedan fortsatte det i samma stil. Inget var rätt. INGET. Allt som överhuvudtaget kunde hända var fel. Så fel som det bara kan bli tydligen, eftersom felet måste poängteras med vrål och tårfloder: han frös igenom filten i soffan, han kunde inte gå till matbordet för golvet var för kallt, han kunde inte ta på sig kalsongerna för då måste han böja sig ner, han ville minsann inte ha kall nyponsoppa men var ju så hungrig att det tog för lång tid att värma den, han ville inte ha en randig tröja, han orkade inte ha munnen stilla när tänderna skulle borstas, det gjorde ont att få hjälp med att ta på byxorna men det var så jobbigt att fixa det själv, han ville inte ta på sig jackan, skorna spände pappan på för hårt, det var åt skogen att det regnade ute och eftersom det regnade så var ju hans bilruta alldeles randig så han inte kunde se ut.

Allt detta, verkligen varenda liten sak, skrek, vrålade och grät gossen för. Godmorgon var det ja. En annan morgon.

Marknad!

Idag är det dags för lite roligheter igen. Och mamman i sällskap med tre åkglada grabbar och två åkfegisar till föräldrar = mycket kul för mamman med!Pysen får stanna hos farmorn och farfarn denna gång. Mamman har inte nerver som klarar av pressen att ta sig igenom folkhavet med en älskling i vagn och en annan i handen. Och inte hjärta som fixar att neka sin yngste snutt att få åka alla roliga karuseller som de stora grabbarna får, men som han bara inte kan.

Friserad

Idag har lilleman varit och klippt bort en massa centimeter av håret. Men, som vanligt med beställningen att det fortfarande ska gå att pilla i håret! Ingen snagg med andra ord.

Frisören (manlig, med gnistrande stenar i båda öronen och med mascara på ögonfransarna - underbart och alldeles perfekt att visa lilleman att man får faktiskt vara så fin man vill själv, oavsett kille eller tjej) frågade om lilleman brukade ha frisyrgelé eller spray i håret...
Lilleman: "- Nej, men jag brukar tvätta det ibland!"

Tårflöde

Idag blev inte inte någon bra dag. Sprutdag. Sådana kan egentligen aldrig bli riktigt bra dagar, men uj. Inte behöver det bli så här illa iallafall. Hu.

Pysen började nämligen gråta hysteriskt redan vid läkarundersökningen. Mammans lille reserverade kille blev alldeles förskräckt när farbror doktorn närgånget ville lyssna på hjärtat, klämma på magen och be och fasa - böja på höfterna! Stora tårfloder och krampaktigt grepp om mamman. Och då hade inte ens spruta kommit fram ännu.

Och inte blev det ju då bättre med sprutan. Mamman fick med världens största klump i halsen hålla fast sin lille skrutt medan distrikssköterskan gjorde sitt bästa. Inte för att det gjorde någon skillnad för mammans hysteriske lille gosse. Lilleman var också rätt panikslagen, han satt och bara stirrade på sprutan och skakade i hela kroppen.

Sedan satt pysen och grät och höll sig om armen jättelänge. Fy.

Ramsa

Lilleman: "- Äppel, päppel, pirum, parum - kråkan satt på tallegren... " (osv)
Pappan: "- Jaha, ut med dig då!"
L: "- Vadå?"
P: "- Ja, det är ju en räkneramsa om vem som åker ut."
L: "- Vadå?"
P: "- Äppel, päppel... /../ ... ute ska du vara nu."
L: "- Nejje! Utan skal."
P: "- Eh?"
L: "- Äppel, päppel... /../... utan skal du vara nu!"


Hahahaha. Älskade, smarta unge. Mycket mer logiskt. Först pratar man om äpplen och päron och så blir de utan skal. Inga konstigheter.

Styrka

Vem behöver snajdiga klätterställningar eller avancerade redskap när man har ett nybygge på lagom båtavstånd?


PS. Visst har mamman sjukt starka och duktiga barn??? DS.

PS2. Egen kommentar ang. ovanstående PS - SÅ KLART! Som om mamman skulle behöva fråga. Pfff. DS2.

PS3. Nej, inget av påhitten var mammans, ni ser ju själva vilken medlem i det grå huset som får så lov att agera skyddsnät? Mamman hade mest hjärtsnörp och magknip. DS3.

Frukostfajt

Mammans fel denna morgon:

1. Göra färdigt sin egen frukost innan gossarnas.
2. Ställa frågan till lilleman vad han faktiskt ville ha till frukost. Av två givna alternativ måste han leverera/kräva ett tredje.
3. Koka gröt i micron, men missa öppningen med någon centimeter = halvkokt havregrynsgröt på golvet, vilket är en mycket kladdig historia
4. Koka gröt i micron även till pysen. I för liten skål = grötexplosion i micron, se övrig info under punkt 3.
5. Ersätta explosionsgröten med fil med sylt i. Och tro att pysen ville äta = utspilld fil fulla matbordet och pysen. (prova gärna att torka upp fil, tipsa sedan mamman om vilket material som suger upp eländet bäst)
6. Glömma bort att kolla toa-status på barnen innan frukosten serverades.

Puh. Åh, så härligt det är med familjefrukostar på lediga dagar.

Löfte

Som mamman utlovade i helgen:

TACK TJEJER!!!! Ni är helt bäst, så himla fina och bra på alla sätt.

Puss.


Inlägget har alltså inget alls att göra med mamman som mamma eller mammans små gossar. Men, det var liksom en del av dealen.

Tårlöst

Ingen apunge, inga tårar, ingen gråt. Vid lämning två dagar i rad. Kan mammans minsta hjärtegryn ha börjat acceptera att mamman inte bara kan vara med honom?

Håll en tumme för det.

Dumt

Det här med Det Dåliga Mammasamvetet har mamman tjatat om förr. Det finns liksom ständigt med i olika former, färger och styrka. Det får man med sig hem tillsammans med babyn från BB.

Ikväll är DDM stenhårt, mattsvart och brutalt. Det håller det på att mosa mamman.

Det började liksom lite trevande med frågan om hur pass lämpligt det är att skaffa barnvakt för att åka och träna alldeles själv (pappan är många, många mil bort på jobbresa i flera dagar)? Det lyckades mamman ändå dividera bort med DDM; en tränad mamma (jamen NÅGON gång om en jättelång tid så kanske hon är det iallafall!) är en glad och bra mamma. Men så blev det lite tokigt med mammans avresa; pysen skrek och ville inte alls vara med mormorn samtidigt som lilleman kom hem efter att ha varit och plockat svamp och ryckt morötter - vilket redan stressade mamman inte hann stanna och beundra. Ingen vidare bilfärd mot träningslokalen, det kan mamman intyga. Det Dåliga Mammasamvetet börjar mullra...

Svettig och utpumpad kommer mamman hem och får berättat för sig att pysen protesterat mot att gå in när kvällen kom (nähä - hemskt ovanligt... inte). I kampen om gummistövlarna hade pysen slängt sig iväg och dunkat pannan precis i hörnet på väggen i hallen!!!! En STOOOR bula, på gränsen till att spricka och blöda, blev resultatet. Och ingen mamman eller pappan hemma. HU! Det Dåliga Mammasamvetet = 10000000000 poäng. Mamman = i princip utvisad.

Nu vet mamman att mormorn och farmorn säkert gjorde allt de kunde för att lindra, trösta och pyssla om. Och nog var väl det väl så bra. Och olyckan var ju helt omöjlig att förutspå.

Men sammantaget blir det iallafall ingen vidare känsla i maggropen. Inga resonemang eller faktum biter. Mammans otränade muskler börjar stelna efter träningen och kommer garanterat att göra ont imorgon. Mammans hjärta gör ont nu.

Nödutgång

Om dagen till ära inte bjuder på:
- utsövd pys
- lilleman som låter bli att vråla och kasta saker
- leka-själv-på-golvet-så-mamma-kan-laga-mat-pys
- matintresserade barn
- jamen-vi-kan-leka-tillsammans-brorsan-storebror
- barn som lyssnar på vad mamman säger...

... då är det tur att badkaret och bubbelbadskum finns. Fungerar alltid. Två rätt av två möjliga = rena OCH glada barn.

Skyldig?

I bilen...

Mamman: "- Men lilleman? Är det du som pruttat?"
Lilleman: "- Va?"
M: "- Det luktar prutt, är det du som pruttat?"
L: "- Nä."
M: "- Jaså, var det du pysen?"
L: "- Det luktar av din halstablett!"
M: "- Men hua! Det luktar väl inte prutt om min halstablett!?"
L: "- Det var jag som pruttade."
M: "- Ja, det kanske var så ändå."
L: " Eller så var det pysen."

Ögonblick

Om mamman själv tänker tillbaka på sin barndom och minns små korta klipp från hjärnarkivet, så är det sällan samma klipp som mormorn eller morfarn berättar när de ska berätta något kul/tokigt/gulligt om mamman-som-barn.

Undrar om lördagens lilla ljuvliga stund kommer att vara samma sak för lilleman? Hoppas inte det, utan att han själv kan få distansen till sitt barna-jag och hålla med om att det var en alldeles fantastiskt bra sak att lagra i mammaminnet, vårda ömt och sprida vidare...

Mamman sjöng (Det gåtfulla folket) på finaste bonus-kusinens dop i helgen. Lillemans uppgift för dagen var att hälla upp vatten i dopfunten. Med två så viktiga uppgifter att utföra var det bra att mamman och lilleman satt allra längst fram tillsammans med bonus-moster och lille kussen. Och när mamman sjöng försökte hon att både vända sig till församlingen/gästerna och gossen som var hela anledningen till samlingen. Det ena gick väldigt bra, det andra blev bara i korta stunder då det annars vattnades alldeles för mycket i mammans ögon för att det skulle vara bra för sången. Halvvägs igenom sången ser mamman att åhörarna börjar dra på smilbanden lite extra. Och då hör hon - vilket komp hon fått!! Lilleman gillar ju musik väldigt mycket. Och han är inte så brydd av sig. Så när man hörde mammans sång och det fina pianospelet så gjorde han samma som han skulle gjort hemma eller i bilen - han visslade med!
Mamman lyckas avsluta hela sången, trots balansgången mellan rörda tårar och storflin.

Älskade gullunge.

Som sagt, han skapade ett otroligt vackert, mysigt och värdefullt minne som mamman så gärna kommer plocka fram och bära med sig hur länge som helst.

Fortsnabbt

Lilleman brukar använda sitt hemsnickrade uttryck "hetvarmt" när han svettas eller är på bakvända humöret och tvingas upp på sitt rum (då brukar han nämligen tjut-vrål-gråta att det minsann absolut inte går att vara uppe eftersom det alltså är alldeles för "hetvarmt" just där).

Nåväl. Det var inte alls lilleman detta inlägg skulle handla om, utan inledningen var till för att förklara bakgrunden till inläggets rubrik. Mamman älskar att tänja på det svenska språket och om man inte tycker att det redan finns ord att beskriva med, ja då får man väl snickar ihop egna (som lilleman alltså!).

Mamman tycker helt enkelt att tiden gått alldeles för fortsnabbt. Igår hade hon en liten myspys som larvade omkring med pappsen i det grå huset. Från och med idag har hon ett (okej, två) dagisbarn. Kära NÅN!! Hur kunde det bli så?

Sommar

Bloggtorka? Allmän olycka? Kamerahaveri? Glömska? Nä - sommar och semester så klart. För att kompensera för en veckas sajberspejsfrånvaro kommer här en skrälldus med härliga bilder på vad mamman (barnen) gjort istället för att ha varit uppkopplad:

Plockat blåbärHoppat från brygganSimmat
Smaskat paj
Provat stövlarSluppit oväsen
Burit brädor
Hjälpt till