Munsbitar

För närvarande är gossarna rätt duktiga på att köra slut på sin mamma:
- Pysen slår sin storebror, tar hans leksaker (och förstör dem om han kan) och skriker som en stucken gris när mamman försöker ta på honom ytterkläder för att komma hem från dagis (och gärna hela vägen hem i bilen plus ligga i en ilsket vrålande hög i hallen).
- Lilleman övar på att gnälla fram det mesta han vill säga samtidigt som han fullständigt ignorerar allt mamman säger med sina vanliga röst. Först efter tre försök och rejält höjd röstvolym (och sänkning av humöret) lyssnar han/gör som mamman säger.

Blä.

Men. Så klart det inte är allt som händer i det grå huset (med omnejd). När till exempel pysen vill sitta i knät och vakna till sig efter eftermiddagsluren eller lilleman berättar hela sagor kring sina nya legogubbar... då skulle mamman lätt kunna äta upp dem! Under sådana stunder är de så goa att mamman knappt vet var hon ska ta vägen. Det kryper i hela kroppen och det bara kliar i fingrarna - kan de där gullsnörena verkligen vara hennes?

Se bara:Mums, puss och smask. Eller hur?