Vintervitt

Det grå huset ligger inbäddat i ett mycket tjockt lager snö. Mysigt som bara den tycker mamman, jobbigt tycker pappan som fått skotta tre gånger om dagen i flera dagar och hur kul som helst tycker lilleman som får prova på diverse skojsiga vinteraktiviteter:

Juleklappen från farmorn och farfarn har premiärats
"Snöröjning" vid lekstugan
Och sist men inte minst (men inte förevigat med bild, tyvärr) så har gossen fått hoppa från garagetaket ned i snön. Där fick pappan komma och dra upp lilleman, när man sitter fast i snö upp till bröstkorgen är det svårt att ta sig loss själv...

Julhälsning

Från alla i det grå huset till alla mammans trogna läsare: GOD JUL!

Rikskass bild: mamman, kreativt julpynt: lilleman

Juletid

Här kommer en härlig bildkavalkad....

I det grå huset finns världens finaste lucia (som för närvarande vägrar klippa sig eftersom han lever i det underliga föreställningen att en lucia måste ha långt hår - mamman undrar vem har sagt det???!)
Pysen är stolt som en tupp när han promenerar fram och tillbaka med lära-gå-vagnen (fram och tillbaka med stutt däremellan det vill säga)
När man har fått jullov kan man passa på att "baka med vatten"
Julgranen har så finfint pynt som passar både på grenarna och i munnen (gissa vem som tycker vad...)
Numera är pysens kläder väl skyddade vid matintag (eftersom en vanlig hakklapp inte alls får godkänt av den lille), något som kommer väl till pass när gossebarnet fått smak på clementin i minibitar
Och sist men inte alls minst så har det utförts tappra försök att få till den i det grå huset klassiska framför-granen-bilden, som lilleman inte ens ville fastna på

Kvällslyse

Kvällsfikat blir lite extra trevligt om man äter filen iklädd endast lilablommiga kalsonger och pannlampa.

Bara i det grå huset, gott folk. Bara i det grå huset.

Julgran

Igår kväll kläddes julegranen i det grå huset. Då fick mamman inse att:

- "Jag hänger morötterna här och där bak, mamma!" Morötter?? Mamman hade inget minne av några morötter bland julpyntet? Hade familjen fått besök av Pettson och Findus? Näe då. Men lilleman hade faktiskt en ganska så bra beskrivning som stämde bättre än "verkligheten". För vem har sett röda istappar?

- Mamman kommer få hjärnsläpp eller psykbryt när som helst. Granen har varit klädd i mindre än ett dygn och hon har redan ledsnat på att höra lilleman gräla på pysen ("nej, du får inte, det är ajaj") och själv därefter få tjata om att det faktiskt inte gör något, att även små pysar måste få känna på allt det fina och att det inte hänger några kulor av farligt glas så långt ned att småfingrar kan nå. Puh... det är lååångt till julafton och ännu längre till tjugondedag Knut...

- Mamman hade inte behövt tänka på att göra barnvänligt chokladgodis för lillemans skull. Vid julens första provsmakning av årets julgodisblandning lät han sig väl smaka av alla sorter; kola som marknadsnougat som chokladkrisp. Inget är för segt eller kladdigt för en sötsaksälskare som lilleman. Påminner mamman om någon annan i familjen..?

- Alla mammans samlade fina, udda glaskulor borde få vila i sina skyddande papper tills gossarna är tjugotreårsåldern eller något. Två vackra stackare fick gå hädan, en olycka var mamman skyldig till och en härrörde till lillemans svårighet att lyssna till de trixiga orden "vänta!" och "låt bli!".

Smartskaft

Lilleman har verkligen svaret på det mesta. Vid morgonens julpyntande konstaterade mamman att alla tomtar nog inte kan få vara framme i år, då det inte riktigt går att pynta som vanligt i pysens närvaro. Lilleman kläckte det kloka (men inte så genomförbara kanske) förslaget att: "pappa kan spika krokar i taket och så hissar vi upp en hylla där och så kan vi ställa tomtarna där, för då når inte lillebror".

Alla borde ha en lilleman. Då skulle de flesta världsproblem snabbt bli ett minne blott.

Fortplantning

Lilleman funderar mycket för närvarande. Det är döden och vad som händer när man dött ("om man dör här blir man en ngel och om man dör i djungeln blir man en tiger") ena dagen. Dagen därpå är det hur bebisar kommer in i magen.

På det sista där gick mamman bet på förklaringen-på-en snart-fyraårings-nivå, så igår var mamman och gossarna på bibloteket och lånade boken "Så blev jag till". Lilleman ville läsa den redan imorse men tiden räckte inte till. Mamman fick lova att läsa den efter dagis istället.

Mamman har förvarnat dagispersonalen om lillemans nya intresse - han brukar ju vara väldigt pigg på att berätta om det han lärt sig...

Kräka

Usch! Pysen är sjuk. Av den där sorten man som mamma kan "önska" sig ibland när spegelbilden hoppar fram och slår till rätt i mjuka degmagen, men som i verkligheten aldrig är speciellt välkommen. Fulla sängen inatt, i mammans hår, på pyjamasen, och i matstolen imorse. Blä, blä, blä. Behöver det poängteras hur skönt det är med egen tvättmaskin?!

Egentligen skulle den lille provat att sova utan mamman för första gången nu i natt. Det får bli en annan gång. Inte har mamman hjärta att lämna bort sin sjukling. Och inte är hon speciellt välkommen bland pappans arbetskamrater på restaurangen ikväll heller. Vin till maten - och magsjuka som nattaktivitet kanske? Mjae.

Farvältårar

Pysen har fattat det där med att mamman faktiskt kan "försvinna" och inte komma tillbaka med detsamma bara för att någon ropar/skriker/gråter. Han kryper fram till dörren som mamman försvunnit ut igenom och sitter där och gråter. Han kan bli distraherad under en stund och så kommer han på sig och så måste han kika på dörren och gråta en skvätt igen.

Uff. Stackars, stackars liten. Det lämnar inte den allra mest harmoniska känslan i mammahjärtat direkt.

Bildbevis

Äh, mamman borde verkligen ägna sig åt det som brådskar mer än just det här inlägget. Men hon har fått en tår i ögat och nyp i hjärteroten när hon sitter och bläddrar bland alla små guldkorn till minnen. Så... hon vill dela med sig lite av det till alla er därute... Helt enkelt det sötaste som finns:



Fotnot: Ja, bilden på den sovande lilleman har ett antal månader på nacken. Nappen är sedan länge borta och ingen sörjer det, men nog var han söt när han tryggt slumrade in med tröst i munnen...