Kallt

Imorse visade termometern att det var hela -23 grader utanför den vita dörren på det grå huset. Inne i pysens kropp var det över +40. Mamman och pysen har inte varit ute idag.

Lärdomar

Man lär så länge man lever heter det ju. Och att små barn mellan 0-3 år har allra högst inlärningskapacitet. Men även en snartfyraåring kan minsann lära sig ett och annat.

Idag har lilleman lärt sig att det gör brännande ont att åka på en alldeles bar rumpa nedför den heltäckningsmattaklädda trappan. Närmare bestämt "aaaj, oj, ajajaj, mamma, ajajaj, ojoj"-ont.

Mamman tröstade så klart. När hon lyckats dämpa det mesta av det akuta skrattanfallet (lilleman blängde dock på den gapskrattade mamman och sa att det inte alls var roligt). Mamman fnissar faktiskt fortfarande vid blotta minnet. Grym mamma. Grymt kul unge.

Klättermusen

Imorse...

Mamman (i köket): "- Lilleman, vad gör pysen?"
Lilleman (i soffan): "- Han gick upp."

Med hjärtat i halsgropen och puls som en 100-meterslöpare springer mamman från köket och till trappan. Mycket riktigt. Halvvägs upp till övervåningen klättrar en mycket glad liten pys och kan inte alls förstå mammans brådska. Kanske hade hon bråttom att komma och tala om hur duktig han varit?...

Puh. Aldrig en lugn stund. Var så säkra.

Storebror

Klart det inte går ani all födelsedagsyra att glömma bort pysens idol nummer ett: storebror. Han som haft världens viktigaste jobb i ett helt år!!

Födelsedag!!

Ojoj, idag har pysen fått leva rövare utanför mammans mage i ett helt år. Kära nån, var har all den tiden tagit vägen?! Nåväl, tidsångesten ska lämnas därhän just ikväll. Nu fokuseras det på världens finaste födelsedagsbarn istället. HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!Och vilken dag han haft, se bara:

Vissa presenter måste provas med detsamma ("hejdå mamma, vi ses på toppen!"):
Alla presenter får man inte ha för sig själv:Somliga presenter kräver djup koncentration:Mamman fixade tårta:Med finfint ljus att blåsa på:Fyller ett gör man bara en gång, klart man ska få egen tårtbit att provsmaka:
När man inser hur smaskigt tårta är kan man lika gärna njuta med hela kroppen:

Nu snusar både pysen och lilleman sött under sina täcken. Det har varit en intensiv dag med många paket, gratulationssånger, tårta och genomtrevligt sällskap. Tack.

Hostolycka

Mamman är lite trött i ögat. Pysen är dock ännu tröttare. Får han sova? Icke. Mamman sitter ju hos mormorn med färg i peruken. Inte går det att åka hem för göra något så världsligt som att sova då inte.

Varför denna kollektiva tröttma? Hade inte pysen börjat få fason på sina nätter och tidiga morgnar? Jomenvisstserrö. Det har han. Vanligtvis. Eller iallafall sju-åtta nätter av tio. Inatt var den elfte som helt ligger utom all tävlan och statistik. För sådant som hände inatt ska verkligen inte bli någon vana! Hualigen...

Pysen fick välling vid strax före halv sex imorse. Men istället för att lägga sig på sidan, stoppa tummen i munnen och somna om som han brukar göra så satte han istället igång att hosta. Och hosta och hosta och hosta. Tills det stackars ynkepyet kräktes. Bläh. Fast så mycket blä hann inte mamman tänka för hon slet upp pojken och vände honom så allt skulle rinna ut. Han hostade ju så pass att mamman var rädd att kräkset skulle åka fel väg. HU, hemskhemska tanke!!

Så efter bebistvätt, lakanborttagning, pyjamasavtagning och torkning av golv så kunde inte pysen somna om. Men tänk så konstigt. Väääldigt konstigt.

Snölås

När man fastnat med foten i snön så pass att foten i sig inte längre är kvar i stöveln utan hamnat långt upp i overallen - då är man i sin fulla rätt att få hjälp. Synd att hjälpen inte hann fram innan både stövel och socka blivit lika snöiga som omgivningen. Leken tog slut och sockorna fick vila på elementet medan lilleman gjorde detsamma i soffan.
Ja, bilden är från ett annat snölekstillfälle. Mamman stod inte och fotade medan stöveln blev full i snö. Hon befann sig bara för långt bort. Typ två meter eller något.

Burksaga

Här kommer en liten bildserie om pysen och burken:

Sätta på och ta av lock är jättekul...... hur många gånger som helst...
... ibland blir det trixigt...
... när delarna smiter...... och armarna är lite för korta.

Promenera

Mamman försöker gå och hämta lilleman från dagis numera. Det passar liksom så utmärkt eftersom då får hon lite motion, frisk luft och så hinner pysen somna sött i vagnen på vägen dit. Perfekt i alla avseenden, inte sant?

Nä, inte sant. Inte sant alls faktiskt. För lilleman är inte helt med på tåget, om man säger så. Rätt ofta blir promenaden hem en ganska gnällig och tjatig historia eftersom redan när ekipaget lämnat dagisgården börjar han med "jamenjagärtröttibenen" eller "jagoooorkarinte" eller klassikern "jagvillINTE!". Mamman försöker distrahera, locka, hålla tyst, gå vidare och nu sist försöka vända på resonemanget genom att faktiskt fråga vad lilleman vill/tror ska hända när han säger allt det där. Med blandat resultat kan man säga.

Så imorse chansade inte lilleman. Redan i bilen till dagis:
L: "- Mamma, tänker du hämta mig med bil idag?"
M: "- Nä, det tror jag inte. Jag kommer nog att gå."
L: "- Men det kommer inte jag att orka."


Japp. Där ser man. Hellre förekomma än förekommas.

Tajming

Läget i det grå huset är för närvarande en smula intensivt, sömnbristigt och snorigt. Nätterna är ett enda rännande och duttande, är det inte pysen som snorar och gråter så är det lilleman som hostar.

Mamman ligger som en varmkorv i bröd mellan gossarna som liksom jobbar om varandra - de är sällan vakna samtidigt utan byts av i att hålla mamman vaken på ett eller annat sätt. Eftersom lilleman även är redigt näppt i näsan så snarkar han rakt i mammans känsliga öra, så mamman försöker med jämna mellanrum sömndrucket baxa tillbaka det sovande barnapaketet (á 23 kg) till hans egen säng. För det lillalilla barnet går inte att flytta tillbaka till det egna rummet, han verkar anse att platsen bredvid mamman är hans plats. Det lilla snörvlet får mamman stå ut med.

Utöver förkylningscirkusen är det bara att kravla sig ur sängen ytterligare ett par gånger per natt för att famla rätt på micron och värma välling. Går väl an, men är inte så lätt med en ledsen och halvt sovande (= fullständigt ostyrslig) pys på armen. Så ett öga på vällingen, ett öga och en arm kring pysen plus båda öronen halvvägs upp för trappen för att höra så inte lilleman vaknat av vällingskriken.

Pust. Än pappan då? Jomenserru. I storstan. Hela veckan. Man tackar.

Språkskick

Mamman gillar barn som kan prata rent, fast så pass rent man kan kräva utifrån deras ålder självklart. Lilleman pratar så öronen håller på att krypa tillbaka in i huvudet på mamman och det är inte mycket av det svenska språket han inte kan hantera.

Men när han förbereder sig för onsdagens första simskoleomgång iförd "cyklop och snirkesnorka" har mamman inte hjärta att rätta honom. Hon har fullt upp med att fnissa...

Suck

Hopp.... (vid frukostbordet)

Lilleman: "Mamma, nu ska det inte bli något bråk och tjafs idag"

... -löst (på väg till dagis 40 min senare)

Mamman: "MenVARFÖRgårduåtdetandrahålletnärjagbettdigklivainibilentrefyragångerpåraken!!"