Fartdåre

Världens bästa mormor och morfar kom förbi idag och såg till att mamman fick en hellycklig lilleman:

Ensam mamma söker

... efter en massa saker i och för sig, men definitivt inte mer att göra. Gossarna har dragit iväg och fiskat tillsammans med pappans jobb så det finns ju oceaner av tid (hahahahahahaha) över till mamman för att hinna bocka av några saker på listan.

Frukost, dammsugning, tvätt i maskin, tvätt på tork, bevakning av overallsauktion på tradera.se = bock i kanten = avklarat.

Vad ska det då finnas kvar att göra??

Ähum. Saker som måste fixas under dagen är:
- En sväng till stan för att inhandla byxor till lilleman, tänk vad gossen blivit lång!
- På lämplig matbutik bör mamman shoppa smaskiga mackor till soppan ikväll (baka-själv-lusten har gått över), samt se till att köpa bordsmargarin så inte kära gästerna muttrar över mammans osmak för dylika pålägg.
- Packa inför resan till sjön ska göras, alla tre deltagare bör väl åtminstone ha med sig några plagg i en väska. Och marschallerna gör ingen nytta om de glöms kvar i källaren. Då blir det en mörk lyskväll.

Om nu mamman mot förmodan skulle få tid över så finns det en massamassamassa saker ytterligare som står på "borde-utföras-snarast-listan".... men nu förmodas det inte åt det hållet just idag.

Kompisar

Ibland tycker mamman att det är alldeles alldeles underbart att bara få betrakta sin lilleman...

kaosåskrikgatan 3

Mamman vaknar av gnäll från den lilla sängen. I samma stund piper telefonen - någon någonstans påstår att det är morgon och dags att kliva upp ur värmen från mystäcket. Mamman smyger in i lillemans rum. Hittar nappen på golvet, petar in i lilla munnen och håller andan. Gossebarnet slår inte upp sina blå utan somnar om.

Mamman smyger ut igen, grimaserar lite åt ljudet från bara fötter på trägolv. Väntar och ser om ljudet väckt barnet. Nej, oljudet verkar bara existerar i mammans öron. Kliver in i duschen. Hinner gnugga kalufsen full med schampo. Hör återigen från den lilla sängen - maaammaaa koooom! Ojoj. Hur lösa?? Pappan kommer upp från nedervåningen som en räddande ängel. Visst meningsutbyte mellan stor och liten gosse huruvida pappan verkligen matchade det uppfodrande kallelsen. Dock lockar soffan och välling mer än tjafs. Mamman kan andas ut, skölja och torka sig.

Sedan brakar verkligheten lös! Pappan är sen, ska duscha, klä på sig, åka med släpvagn, vara på möte, inte hjälpa till. Mamman ska äta frukost, skölja vällingflaska, fixa ytterligare smörgås till litet hungigt barn, hälla upp juice, läsa tidning, torka upp juice från golvet, slänga sin blöta smörgås, göra ny, leta reda på grillarna i lillemans tidning (med en inredningsintresserad mor och far - varför skulle inte lilleman också vilja läsa "Kloka hem"?), äta sin frukost, tjata om att somliga andra också ska äta, plocka reda på efter avslutat frukostinferno, ignorera den rena disken i diskmaskinen, stapla i diskhon.

Pust, pust.

Borsta egna tänder, ta fram liten tandkrämstub, hålla i tandborsten medan "kan själv" är på besök i tandkrämspåkletarsällskapet, lirka fram de småsmå tänderna, torka bort tandkräm från gossens pyjamas, bråka om nattblöjans eventuella behov av att bytas, torka tårar, klä på små kläder, plocka ihop matdosa, hindra lilleman från att smita ut utan varken jacka, skor eller keps, klä på nyss nämnda jacka, skor och keps, leta fram mammans jacka, svara på frågan om påsen på bron ska slängas i soporna, lyssna på ilskna vrål när lilleman upptäcker att han är för kort för att fixa sopslängningen själv även denna morgon, få med dagisväska, egen väska, nycklar och ett glatt humör. Hm.

Lilleman tycker inte att mamman ska öppna varken sin egen eller hans dörr på bilen. Sedan tycker han inte heller att han ska klättra upp i bilbarnstolen eller att mamman ska hjälpa till med sagda aktivitet. Mammans tålamod är inte. Lilleman och mamma har smärre meningsutbyte. Lilleman hamnar i stolen, mamman knäpper fast (annars kommer farbror plisen) och färden mot dagis kan så smått starta. Lilleman vill inte diskutera varför det är så svårt att lyssna på mamman innan hon blir arg och använder argrösten. Inte heller vill han lyssna på någon förklaring kring något så oviktigt som att mamman är innerligt trött på att lyssna på sin egen argröst.

Ekipaget anländer till dagis. Mamman lyfter ur barn och väska. Lilleman vill inte gå in på dagisgården. Mamman går själv. Lilleman börjar gråta och tvärvägrar att gå någonstans alls om inte mamman bär. Mamman vänder, plockar upp gossen och skuttar med ack så fjäderlätta och kvittrande steg in på dagis.

Godmorgon.

Roligt

Att vara mamma är härligt. Att vara sambo är väldigt trevligt. Att skura en äcklig ugn samtidigt som lilleman och sambo åker till kompisar, äter glass och leker... är varken härligt, trevligt eller roligt. Så det så.

Men, som den otroliga martyr och genomlidare mamman är (passa dig moder Theresa, här blir du snart utmanad! eller... inte) så överlever hon. Med mod och styrka (nåja, fanns det inte så mycket till att börja med så) i behåll så klarade hon biffen! Och ugnen. Men, det är äckligt, tråkigt, svettigt och... tja. tråkigt göra. Finns det något hemmaarbete mamman gladeligen skulle leja ut så är det just ugnsrengöring. Mamman dammsuger hellre varenda dag en månad i sträck med lillen PÅ dammsugaren. Mamman stryker hellre till och med. Och då är det illa gott folk. För stryka gör mamman oofta. Och ogärna.

Fast idag har varit en trevlig dag. Mamman och pappan har blivit bjudna på lillemans och mormors köttfärsbiffar. Lilleman bjöd på köttfärsmaskar och biffar som var i samma storlek som typ femkronor. Men, gott var det!!

Kommunikation

Tänk så värdefulla, fina, vackra, värmande ord det kan komma ur en liten mun. Och tänk så stor skillnad de kan göra?? Mamman har aldrig vaknat så skönt som de mornar lilleman slår sina mjuka armar om mamman och viskar "ja älskar dej".... Varianten med samma mjuka armar och ett stilla "mamma, vakna" fungerar finfint det med.

Just de tre magiska orden har lilleman rätt bra fason på. Det är svårt att veta om han verkligen förstår den exakta innebörden, men han använder dem bara i de allra mysigaste stunderna (på morgonen, vid läggdags, mys i soffan). Så det verkar ju som han kopplat att det iallafall är något man säger när man vill vara riktigt snäll och go (till skillnad från lilla kompisen M, hennes mamma blir alldeles varm av att höra samma ord hon med... men M har även använt dem till lyktstolpar, bollar, mat och andra inte fullt så levande ting....).

Något att ta till vara på inför tonårstiden kanske??

Hem? Vem?

Försökte nyss få lilleman att gå med på att duscha och tvätta håret, eftersom mormorns hus borde snart lämnas för att styra kosan mot det grå huset och en liten vit säng med får på. Men, nej. Gossen hade minsann inte tid att tvätta sig, han pratade ju i telefon! I badkaret. Dumt av mamman att tro att det går att tvätta håret då. Pff...

Försöka duger

Nu kan mamman och pappan lägga ännu en erfarenhet och medföljande slutsatser till listan "Saker man gjort tillsammans med sitt barn".

Idag har det testats exakt hur kul det kan vara att ha små barn med myror i blöjan och spring i småben med sig på restaurang. Och... tja, det kan säkert vara kul. Men. Det var mest lärorikt och rätt snart promenerar insikten in i medvetandet: det kommer dröja läääänge innan detta lilla experiment testas en gång till. Puh.

Tack och lov utfördes detta inte på två man/kvinna hand. Mormorn, morfarn och två mostrar var också deltagare i spektaklet. Och inte skrek gossen i någon större utsträckning. Inga glas krossades och inget porslin fick offras till köksguden. Det kastades absolut inte någon mat på varken medätare eller andra gäster/personal (hmm... det har gossen aldrig någonsin gjort i något annat sammanhang heller och familjen lever gärna vidare i den lilla idyllen). Hemskt många saker som kan gå fel gick inte det.

Men, ändå känner mamman och pappan att det inte riktigt var så speciellt mysigt heller. Lilleman tycker ju att det är rätt överskattat att sitta stilla även i vanliga fall. Maten var inte något som fångade gossens intresse alls (förutom när morfarn trodde att han kunde sno gossens ris! hualigen. fyfy. inte för att gossen själv tänkte äta upp det, men ändå....) och det som var mest spännande befann sig antingen utanför dörren på restaurangen eller inne i köket. Undrar hur många "nej" och "stopp" mamman kan få ur sig innan hon stakar sig? Är det måhända det lilla barnets mission att undersöka?? Ve och fasa.

Varning för skarp sväng!

Hualigen. Inte nog med att den fruktansvärda högsommarvärmen lagt sig som ett lock över det grå huset - mamman och lilleman befinner sig för närvarande väldigt sällan på samma våglängd. Så medan solen jobbar vidare på att koka mammans hjärna till obehagligt mos och gegg så duggar konflikterna tätt innanför väggarna. Gah!

Tänk att det ska vara möjligt att först bli SÅ arg över att mamman häller upp mjölk när man nyss sagt att man inte vill ha (någorlunda begripligt, mamman ville bara förbereda en högst sannolik ändring av vilja) för att i nästa sekund illvråla för att mamman ställde in den nyss så oönskade mjölken tillbaka i kylskåpet - lilleman ville ju HA!!!

För att inte tala om hur fel man kan dela en macka. Om mamman är dum nog att dela den för stora smörgåsen med hjälp av kniven som lilleman nyss brett ut mjukost med och sedan har MAGE att "torka av" kniven på mackan, så borde hon förusett nästa utbrott. Då blev det ju mjukost på ett ställe som lilleman INTE hade brett på. Felfelfelfel. Det motiverar tydligen tio minuters storgråt liggandes under bordet.

Och inte ska gossen borsta tänderna. Och absolut inte byta blöja eller ta på kläder. Ska inte åka någonstans och inte vara hemma. Inte äta mat och inte lyssna på mamma. Skainteskainteskainte.

En massa minfält som mamman klampar runt på som en elefant med snöskor. Alla minor ackompajeras av diverse avgrundsvrål, tårar, illtjut och försök till slagsmål.

Men visst är det härligt med värme....

Visst har man det bra??

Mamman är på festligt humör så för att fira bloggen så bjuder hon härmed på lite finfina sommarpix, så ni kära läsare får en känsla för mammans sommaraktiviteter.

Sommartider

Åh, kära nån. Det är inte alltid lätt att vara mamman. Saker och ting händer inte i den ordning mamman skulle önska alla gånger och särskilt inte inom den tidsram som fantasin satt upp (OM det ens händer... ähum).

MEN nu är äntligen detta bloggprojekt sjösatt, tack vare oerhört snälla systrar/mostrar! Bock och tack. Ni kära läsare som tidigare följt mammans och lillemans liv och leverne via Familjeliv kan sluta leta efter någon form av uppdatering där, det är ett avslutat kapitel och mammans språkliga härjningar kan numera endast avnjutas precis här (hon KAN kanske eventuellt svara på vanliga mail också i och för sig).

Mamman har vissa visioner om löpande text- och bilduppdateringar här i bloggen, men vet av erfarenhet att det är dumt att binda upp sig i tidsintervall och liknande. Vi nöjer oss med löpande och regelbundet, inte sant?