Sjuknatt

Receptet på en stökig natt: en pys med ögoninflammation och en lilleman med öroninflammation.

I det grå huset är det just nu inte lätt att vara liten.

Grävargrabbar

Magiska maskiner alltså. Helt otroligt.

När mamman skulle hämta sina gossar på förskolan var det två störtsura ungar som mötte henne ute på gården - det var ju pappan som skulle hämta!! De vägrade blankt att kliva av cykeln för att följa med till bilen. Tills mamman berättade varför pappan inte kunde komma. Hon hann bara viska "grävskopa" - så vips stod de vid grinden och skrek att de ville hem...

Högst oklart vem av de tre som hade mest roligt...

Oljuvligt

Att bli väckt av en liten häl i bröstkorgen kl. 06.30 på den föräldralediga dagen och känna huvudvärken stå och stampa på samma fläck som under kvällen före, i kombination med att behöva avstyra dagens första syskonbråk ca 40 minuter senare - DÅ vet man att man lever i verkligheten!!

Reklam

OBS. Detta är ett mycket sponsrat inlägg. "Någon" har fixat tatueringar och "någon annan" ställer upp med världens finaste små knubbiga barnanävar.

.

Söndagmiddag

Att äta tillsammans är ju ett trevligt påhitt. Mamman vill verkligen inte laga mat till sina små och sedan sitta och titta på medan de äter för att sedan laga ytterligare en middag till sig själv och pappan när barnen somnat (ja, det finns de som tycker det är en bra idé, men mamman är inte en av dem).

Men. Ibland blir det en hel del annat än just äta tillsammans. På söndagar går lilleman på simskola och mamman boxas, vilket ger två olika tider att passa och hela familjemiddagskonceptet havererar med detsamma. Alltså äter mamman och pysen för sig medan lilleman simmar och när sedan pappan kliver innanför dörren med vattendjuret så flaxar mamman iväg på sitt.

Eller ja. Mamman äter. Vad pysen gör i samma veva varierar. Idag verkar han ha provat nästan allt. Sin tallrik med laxsoppa tittade han bara på, sedan avlägsnade han sig från bordet. Istället roade han sig med att hälla ut alla sakerna till sitt lilla leksakskök och istället placera alla koppar och fat i sockerlådan med sockerhacken uppfälld! (mamman tackar högre makter för den där lilla mamma-känner-på-sig-att-allt-inte-är-som-det-ska-känslan som gjorde att hon vände sig om och hann avstyra leken innan pysen blev något finger kortare) Sedan återvände mamman till sin mat. Då körde pysen några varv runt bordet med sin leksaksbil, glatt tjoande och babblande. När det blivit tråkigt (vilket som vanligt gick fort) klättrade han upp på stolen och bestämde sig för att smaka soppan. Men bara soppan/plasket. Inte laxen eller potatisen som också var i. Moroten provade han, men spottade fräsande ut. Då soppan utan allt det "fasta" blir väldigt blöt, gick mamman och hämtade hakklappen (vilket pysen inte tyckte var nödvändigt: "-ja luta övve!") och lagom till den satt under hakan tyckte gossen att han ätit klart och gjort sig förtjänt av en macka. Fast. Mackan var ju självklart bara ett svepskäl för att få kladda i sig mjukosten med bara fingrarna. När den lilla aktiviteten förlorat sin charm hann pysen kladda av fingrarna på allt möjligt (stolen, bordet, badrumsdörren, pallen...) innan mamman lyckats nå fram till handfatet.

Tja. Charmigt och trevligt var det ja. Söt är han ju hursom.

Dona

Tänk att det bästa mamman pojkar (ja, alla tre) vet är att grejsa och dona i källaren. Det verkar vara någon sorts hemlig sak dem emellan, för när mamman går ned i källaren hänger hon tvätt, plockar undan i förråden, hämtar potatis eller letar presentpapper. Det är ju knappast det som de donar med, för dels låter det inte spännande alls och dels måste ju mamman göra de där sakerna = ingen annan har redan gjort dem.

Underligt och hemligt är det. Mamman försöker få ur dem vad det är, men det välkomnas liksom inte att hon snokar. Hon har smitit ned och tjyvkikat lite, men fick mest bara se den vanliga saliga röran och en toksöt liten "spännis" i linne...
Det finns tydligen saker som mammor inte ska lägga sig i.

Hejarklack

Komigenikvällnudå!!!

Omöjligheter

Pappan var sjuk i migrän för några veckor sedan och behövde stanna hemma från jobbet.

Lilleman: "- Barn får inte vara på dagis om föräldrarna är hemma!"
Mamman: "- Jo, om föräldern är sjuk. Pappa mår inte bra och behöver få sova."
L: " - Jag kan vara hemma ändå."
M: "- Om pappa ska vila måste han få vara ifred."
L: "- Jamen jag kan vara tyst."
M: "- Nej, älskling. Mycket kan du, men inte det."

Brödraskap

Lilleman är en riktigt generös kille. För närvarande är finbesöket här från storstan, dvs bonus-moster och lillkussen.

L: "- Jag kan vara H's storebror även fast jag inte bor med er."
BM: "- Det blir väldigt bra, det."

Innepicknick

Mamman lämnade gossarna ensamma en liten stund. Det brukar kunna resultera i några minuters lek som snabbt spårar ur i gråt och tandagnisslan från det lilla eller stora hållet. Men inte denna gången. När mamman blivit lite nervös av den lite alltför långa "godan ro"-stunden smög hon sig lite lätt misstänksam ned och möttes av detta:

Grabbarna sitter och pysslar och lilleman har fixat kallt vatten i en termos. Detta vatten serverar han sig själv och pysen att dricka ur de ihopvikbara matsäckskåsorna. Gulle!!!

Påskpresent

Inte fick de då plats i några ägg och de har "trillat in" under veckan och fick inte vänta till helgen. Men, de får väl ändå kallas för påskpresenter, eller hur?

Fina är de iallafall och mycket, mycket uppskattade!

Lilleman: ny cykel och ny hjälm:
Pysen: ny träningscykel (för att träna balansen, den har inga pedaler):

Påsk

GLAD PÅSK ALLESAMMANS!

Kvällning

Mamman gillar verkligen att natta sina små. Det är så underbart härligt att se dem slappna av, få otroligt tunga ögonlock och slutligen bara ligga där och snusa sina korta, jämna andetag.

Men kvällens nattning var inte speciellt mysig. Två övertrötta gossar fick frispel för än det ena än det andra:

# Det var helt fel fel saga (lilleman: "jag vill INTE höra om ugglan, den är så trååååkig!" som kontras av pysen: "ugga, läsa saga ugga!") och när mamman vägrade byta (eftersom pysen fått välja) så ägnade lilleman tiden åt att stortjuta och vråla så det inte gick att läsa någon saga.

# Mamman flyttade över pysen till hans säng istället, för att kunna läsa sagan, men det gick ju inte alls. Pysen tjöt för att han måste byta säng ("ligga anna sängen!!!") och lilleman satt utanför pysens rum och grät för att han inte vill vara ensam.

# Självklart krossar det mammans hjärta att se lillemans förtvivlan över att bli lämnad ensam, så det blev till att flytta yngsta kotten tillbaka igen. Väl i lillemans säng blev det ingen saga alls på grund av allt ståhej och tjafs = ännu fler högljudda protester, plus lillemans stående svar vid dylika situationer, dvs hot: "då tänker jag aaaldrig somna".

Till slut tystnade klagosången tillräckligt mycket för att mamman iallafall kunde sjunga några godnattvisor. En halv minut efter mamman tystnat sov lilleman. Pysen tog lite längre tid på sig, men när han väl somnat kunde mamman smyga ut ur rummet.

Och nu sitter mamman här och önskar att pojkarna skulle kunna vakna igen. Hon vill börja om och göra allt rätt. Hon vet inte riktigt hur eftersom hon inte riktigt vet varför allt brakade åt skogen vid första försöket. Men hon måste ju hoppas på att det ska gå att göra bättre, inte sant?