Men. Ibland blir det en hel del annat än just äta tillsammans. På söndagar går lilleman på simskola och mamman boxas, vilket ger två olika tider att passa och hela familjemiddagskonceptet havererar med detsamma. Alltså äter mamman och pysen för sig medan lilleman simmar och när sedan pappan kliver innanför dörren med vattendjuret så flaxar mamman iväg på sitt.
Eller ja. Mamman äter. Vad pysen gör i samma veva varierar. Idag verkar han ha provat nästan allt. Sin tallrik med laxsoppa tittade han bara på, sedan avlägsnade han sig från bordet. Istället roade han sig med att hälla ut alla sakerna till sitt lilla leksakskök och istället placera alla koppar och fat i sockerlådan med sockerhacken uppfälld! (mamman tackar högre makter för den där lilla mamma-känner-på-sig-att-allt-inte-är-som-det-ska-känslan som gjorde att hon vände sig om och hann avstyra leken innan pysen blev något finger kortare) Sedan återvände mamman till sin mat. Då körde pysen några varv runt bordet med sin leksaksbil, glatt tjoande och babblande. När det blivit tråkigt (vilket som vanligt gick fort) klättrade han upp på stolen och bestämde sig för att smaka soppan. Men bara soppan/plasket. Inte laxen eller potatisen som också var i. Moroten provade han, men spottade fräsande ut. Då soppan utan allt det "fasta" blir väldigt blöt, gick mamman och hämtade hakklappen (vilket pysen inte tyckte var nödvändigt: "-ja luta övve!") och lagom till den satt under hakan tyckte gossen att han ätit klart och gjort sig förtjänt av en macka. Fast. Mackan var ju självklart bara ett svepskäl för att få kladda i sig mjukosten med bara fingrarna. När den lilla aktiviteten förlorat sin charm hann pysen kladda av fingrarna på allt möjligt (stolen, bordet, badrumsdörren, pallen...) innan mamman lyckats nå fram till handfatet.
Tja. Charmigt och trevligt var det ja. Söt är han ju hursom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar