Stackars

Soffan i det grå huset, kl. 12.33:
Mamman har med andra ord en liten sjuk lilleman här hemma. På det är viset somnar aldrig gossen annars. Varken nu som stor treåring eller någonsin tidigare i livet. Han är ett barn som gått från "amma mig hela kvällen", till "dutta-mig-rumpan-och-vandra-omkring-tills-jag-somnar-i-din-famn" för att nu vara "läs-en-saga-och-sitt-vid-min-säng-och-håll-mig-sedan-i-handen-tills-jag-somnat". Att bara slockna helt ovaggad och oompysslad är något lilleman enbart gör när han är sjuk och ynklig.

Han har feber, tokrinnsnuva och hosta. Nu har han hostat i så pass många dagar att varje hostning följs av: "mamma, det gör ont i min mage!". Inte konstigt alls! De där små magmusklerna har fått jobba övertid nu alldeles för många dagar...

Arbetsklädd

Eftersom moster visar upp sina fina arbetskläder här så måste ju mamman visa hur snygg lilleman är när han är och jobbar tillsammans med pappan. Nog för att mosters kläder är snyggt rosa - men lilleman stoltserar ju med både eget företag och personlig logga....

Nytt rekord

Pfff... Scrollar man ned lite längre här i mammans blogg så hittar man ett inlägg där mamman suckar och pustar över ett smärre meningsutbyte över frukostens vara eller icke vara. DÅ var mamman oerfaren och naiv. Nu är mamman ärrad och luttrad. 20 minuter? Vilken dröm...

För igår morse brakade det loss med råge. Denna gång var inte minsta lilla grötgnutta inblandad och det tidigare tidsrekordet på 20 minuter passerades med hästlängder.

Gissa hur länge en lilleman kan vråla, tjata, skrika, gråta, snyfta och älta kring det faktum att mamman valde att bre ut messmöret på mackan istället för att lämna allt i en klick mitt på mackan. Hur kunde hon vara så dum???? Lilleman hävdade på mycket tydligt sätt att det då rakt inte gick att äta mackan då. Han hävade det både sittades på sin stol vid bordet, liggandes på golvet, förföljandes mamman upp för trappan och sittandes på nedersta trappsteget.

Mamman är fortfarande förstummad över hur många gånger en gosse kan upprepa samma meddelande på varierande sätt utan att för den skull ändra dess innehåll. På samma sätt var dock mamman precis lika benhård. Mamman förberedde exakt den frukost lilleman bestämt. Det var bara till att äta den eller låta bli. Ingen pardon, här skulle det minsann inte göras iordning någon ny macka (igår var ingen dagisdag så dels fanns all tid i världen för att tjafsa och om lilleman vägrade äta frukost gick det att korrigera energitillförseln när som helst under dagen)!

45 MINUTER. 45 LÅÅÅNGA minuter. Exakt så länge pågick det lilla utmattande dramat. Sedan lyckades äntligen mamman komma på någon som var tillräckligt lockande och distraherande ("om du tar och äter din frukost nu så kan vi gå ut och plocka påskris när pysen ska sova") och lilleman satte sig snyftande och åt sin frukost.

Puuuhhh......

En mamma...

Saker hon gör:

- Levererar mat till pysen med två-tre timmars mellanrum. Dygnet runt.

- Somnar halvliggande och smågungande i sängen med pysen på armen. Allt för att inte väcka den lille som kvällstid är mer lättväckt alt. svårsövd än en varghona som nyss fått ungar.

- Äter/"slevar i sig" sin egen mat sittandes på toalocket. Varför? Det var snorbråttom att bli klar för att åka till dagis och pysen låg nakenfis och lycklig på skötbordet.

- Kör den långa omvägen till dagis. Återigen varför? För att muta lilleman att faktiskt vilja åka till dagis - "ska vi åka förbi fabriken och kolla om det ryker i alla skorstenarna?"

- Läser "Hattjakten" (inkluderar självklart en högt tjattrande Höna och Kanini kan inte gestaltas utan invandrarsvenska) samtidigt som hon ammar.

- Sover för lite. Med andra ord - vad i hela friden sitter hon och bloggar för när pysen sover och lilleman är på dagis???!

- Pysslar med tvätt. Sorterar, kör igång maskinen, hänger, plockar undan, sorterar, kör igång maskinen, hänger, sorterar....

- Allt för sina kära små.

Kalas!!

Idag blir mammans stora lilla gosse 3 år! Hurra, hurra, hurra, hurra!!!! Det har firats med paket, sång, rosa tårta och massor med besök.
Tänk att mammans lilla knyte blivit så stort. Så underbar. Så envis. Så go. Så arg. Så mysig. Så duktig. Så snäll. Så tjatig. Så nyfiken.

Lilleman önskade sig en cementblandare i födelsedagspresent. Det blev en traktorvagn istället. Fungerar gör den, men lilleman har minsann påpekat att det var en cementblandare han ville ha. Fast i brist på det så har det gått bra att lasta snö i vagnen.

Livat

Idag är inte slut ännu, men i mammans huvud alt. öron är det kaputt, slut, game over eller vad man nu helst vill kalla den utmattade tomheten.

För idag har de liksom både bytts av OCH tävlat. De? Lilleman och pysen så klart. Har inte den ena skrikit sig röd i ansiktet så har den andra ägnat sig åt alla tänkbara varianter på "varför då?" temat. Emellanåt har gossarna "roat" sig samtidigt. Så om inte mamman vyssjat så har hon tjatat hål i huvudet på sig själv.

Pysen har inte velat sova annat än i mammans famn. När hon inte är stilla. Lilleman har inte ätit ett ordentligt mål mat sedan onsdag middag. Humöret hos samtliga i det grå huset är med andra ord på topp.

Fredagsmys? Jo, tjena.

20 minuter

Precis så länge går det att tjafsa om frukost. Om gröt vs. macka. När mamman först frågar om lilleman vill ha gröt med mormors äppelmos får hon ett glatt "ja!" till svar. När mikron piper kommer raskt frågan: "är gröten klar?". Så långt allt väl. Sedan brakar det loss. Med råge. För när lilleman sedan kommer in i köket ska han inte alls ha gröt. Han ska ha macka. Efter ett smärre meningsutbyte sitter en ilsken gosse och ser på när mamman slänger den nyss gjorda gröten. Sedan plockar mamman fram macka och smör och ställer på bänken. Då ska lilleman verkligen inte ha macka. Han vill ha gröt.

Eftersom mamman så gärna vill ha en hyfsad start på den här dagen så gör hon ny gröt (hon skulle helst tvärvägra, det säger hennes alla instinkter utom en: den som inom mamman stilla, men intensivt, ber "snälla, snälla, snälla kan vi inte vara sams? bara en liiiten stund?"). Hon gör ny gröt, men mycket ilsket och demonstrativt. När den sedan väl står på bordet har dock lilleman bestämt att den inte går att äta. Den är för varm. Har han känt efter? Nej, så klart inte. Däremot deklarerar han att mackor minsann inte är för varma för att äta.

Någonstans här blir det överhettning i mammans hjärnkontor, brandlarmet går igång och livet blir en smula (en smula? årets underdrift...) bistrare att leva.

Efter ytterligare tio minuters diskussion i stil med (tänk att följande diskussion knappast förs i vanlig samtalston eller utan inslag av diverse illtjut och tårar):
L: "Gröten är för varm!"
M: "Du har inte provat"
L: "Men den ääääär för varm"
M: "Det kan du inte veta för du ha inte provat"
L: "Grö-hö-hö-ten är för vaaaaarm"
M: "Du. Har. Inte. Provat"
L: "Man får inte säga samma saker hela tiden!" (Sug på den ni!! Tydligen en alldeles ny regel här hemma som självklart gäller precis alla. Utom lilleman. Så klart.)

Efter denna trevliga lilla pratstund lyckades mamman faktiskt få i sitt kära gossebarn den vid det laget tydligen alldeles lagom varma (kalla) gröten. Men, eftersom tidigare nämda överhettning faktiskt redan har ägt rum, har mamman kallat in extra förstärkning för att säkerställa lillemans leverans till dagis. Morfar får rycka in och avbryta denna aningens nedåtgående humör- och diskussionsspiral.

Puh. Mamman är SÅ tacksam över sina nära och kära som kan komma och rädda det sjunkande skeppet Grå Huset. Puss på er.

Aha, det är så det är

Nu har mamman klurat ut hur naturen ser till att människan ska stanna med befintlig partner efter bebisleverans. För det kan omöjligt vara så att någon kan börja älska en nybliven mamma, man måste nog veta hur mamman ser ut och agerar utan ny bebis.

För hur attraktivt kan det vara med en person som läker mjölk (som är kladdigt, ger fläckar och kan komma i retur ur den lilla bebismunnen), svettas kopiöst, har ett humör som svänger värre än Balder på Liseberg, ständigt lider av sömnbrist, har bröst som är ett antal nummer för stora men är ajabaja för alla utom den nya lille människan? Lägg till en har en ork som sträcker sig till amning, blöjbyte och en och annan pratstund (alltså inte dammsugning, matlagning, plock och tjafs) och det blir en person som... tja, man får stå ut med?


(Det där med amning förresten. Blä. Inte mammans grej (men pysens). Mamman har åkt på tredje omgången mjölkstockning nu på lika många veckor. Igår hade mamman 40 graders feber och önskade att hon kunde få bli en våt fläck. Hon fick nästan som hon ville. Med så hög feber och två alvedon i kroppen kan man tydligen till och med svettas om smalbenen. Det ni.)

Talangfull

Ojoj. Det är en mycket kunnig och försigkommen liten pys mamman fått. Tänk, bara två och en halv vecka gammal och kan redan läsa mammans blogg! I smyyyyg. För inatt sov gossebarnet som en ängel. Åt gjorde han som vanligt var tredje timme så klart, men däremellan snusade han och sov så sött. I sin egen lilla vagga. Och helt ovyssjad, mamman pussade bara godnatt efter ätandet och så puttade hon igång vaggan. Inget mer krävdes - gissa om det var en lycklig mamma som vaknade pigg och kry (hm, nåja - rätt så pigg iallafall) imorse!?

Om nu mamman ska spinna vidare på teorin att pysen surfar när mamman inte ser - fler nätter som inatt står mycket högt upp på mammans önskelista. Gärna i rad och med omgående leverans.

Tomt!

Och tyst!! Lilleman har nämligen sportlov. Utan mamman och pappan. På annan (fjäll) ort. Hua så stilla det då tidvis är i det grå huset. Andra stunder inte fullt så stilla. Pysen gör det han kan för att fylla ut tystnaden och se till att iallafall mamman är rätt sysselsatt. Sysselsatt med pysens älsklingsaktivitet det vill säga, nämligen äta. Helst väldigt ofta. Just därför har pysen gått upp 300 g på en vecka konstaterades det idag!

Om pysen inte äter roar han sig med att låta eller sova. Om inte tillfälle bjuds att ligga nakenfis på skötbordet. Då är det fart på de små, pinnigt smala benen ska ni veta. Det är det näst roligaste pysen vet efter ätningen.

Inatt hoppas mamman att pysen har vett att välja aktivitet sovning istället för låtandet mellan 02.30-05.00. Mamman blir en så mycket trevligare person på det viset.

Funderingar

Lilleman undersökte mammans underarmar härom dagen.

Lilleman: "Vad är det vita för något mamma?"
Mamman: "Det är hårstrån"
Lilleman: "Har de ramlat ned från huvudet?"

Besiktning

Igår var båda gossarna på koll. Den ena blev vägd och mätt (3,3 kg och 51 cm) och den andra fick visa upp sina små vita tänder (20 st). Låter som mamman sadlat om och blivit hästhandlare!? Fast... de är ju så klart inte till salu - men kanske det går att skaffa en servicebok på dem?? Hihi...

Sötaste

Mamman har lite svårt att veta var tiden tar vägen för henne. Hela dagar kan gå utan att ens hälften av mammans planer faktiskt blivit avklarade. Om en så mycket som hälften, ibland verkar det som om inget alls blivit av. Livet är väl så som nybliven pysen-mamma antagligen.

Pysen valde att komma lite tidigare än mamman och pappan planerat. Mamman skulle ju så stort jobba en och en halv vecka till och ändå hinna med att vara lite ledig. Och pappan var flera mil bort på möte. Men, redan där såg pysen till att vänja mamman av med planeringshjärnan. För inte heller tyckte pysen att det var dags att kika ut även om det mesta av det mysiga vattnet runt omkring försvunnit. Snälla barnmorskan fick till slut (efter 1 ½ dygn) pytsa i mamman lite "sätta-fart-på-det-hela-dropp" för att ge pysen lite skjuts ut i vida världen. Och ut kom han efter lagom lång tid, i lagom storlek (dvs yttepytteliten jämfört med lilleman - både som ny och nu!) och med en hel del hårt arbete. Fast ändå lagom, så klart. Allt arbete i världen är väl värt priset i form av en pys.

Väl hemma har pysen visat att det inte bara är storleken som skiljer de små gossarna åt. Lilleman har alltid haft ett underbart sjujäkla humör. Pysen däremot, där är personligheten av mer filbunke-typ. Självklart kan även han ge hals och visa allmänt missnöje, men inte med samma frenesi och ilska som storebror. Och tur är väl det, livet i det grå huset är tillräckligt intensivt emellanåt ändå.

Och ibland är det hur stilla som helst....