20 minuter

Precis så länge går det att tjafsa om frukost. Om gröt vs. macka. När mamman först frågar om lilleman vill ha gröt med mormors äppelmos får hon ett glatt "ja!" till svar. När mikron piper kommer raskt frågan: "är gröten klar?". Så långt allt väl. Sedan brakar det loss. Med råge. För när lilleman sedan kommer in i köket ska han inte alls ha gröt. Han ska ha macka. Efter ett smärre meningsutbyte sitter en ilsken gosse och ser på när mamman slänger den nyss gjorda gröten. Sedan plockar mamman fram macka och smör och ställer på bänken. Då ska lilleman verkligen inte ha macka. Han vill ha gröt.

Eftersom mamman så gärna vill ha en hyfsad start på den här dagen så gör hon ny gröt (hon skulle helst tvärvägra, det säger hennes alla instinkter utom en: den som inom mamman stilla, men intensivt, ber "snälla, snälla, snälla kan vi inte vara sams? bara en liiiten stund?"). Hon gör ny gröt, men mycket ilsket och demonstrativt. När den sedan väl står på bordet har dock lilleman bestämt att den inte går att äta. Den är för varm. Har han känt efter? Nej, så klart inte. Däremot deklarerar han att mackor minsann inte är för varma för att äta.

Någonstans här blir det överhettning i mammans hjärnkontor, brandlarmet går igång och livet blir en smula (en smula? årets underdrift...) bistrare att leva.

Efter ytterligare tio minuters diskussion i stil med (tänk att följande diskussion knappast förs i vanlig samtalston eller utan inslag av diverse illtjut och tårar):
L: "Gröten är för varm!"
M: "Du har inte provat"
L: "Men den ääääär för varm"
M: "Det kan du inte veta för du ha inte provat"
L: "Grö-hö-hö-ten är för vaaaaarm"
M: "Du. Har. Inte. Provat"
L: "Man får inte säga samma saker hela tiden!" (Sug på den ni!! Tydligen en alldeles ny regel här hemma som självklart gäller precis alla. Utom lilleman. Så klart.)

Efter denna trevliga lilla pratstund lyckades mamman faktiskt få i sitt kära gossebarn den vid det laget tydligen alldeles lagom varma (kalla) gröten. Men, eftersom tidigare nämda överhettning faktiskt redan har ägt rum, har mamman kallat in extra förstärkning för att säkerställa lillemans leverans till dagis. Morfar får rycka in och avbryta denna aningens nedåtgående humör- och diskussionsspiral.

Puh. Mamman är SÅ tacksam över sina nära och kära som kan komma och rädda det sjunkande skeppet Grå Huset. Puss på er.