Nattsång

En av de bästa plåstren på ett för närvarande rätt kantstött mammahjärta är att få ligga tätt intill pysens lilla varma kropp och natta. Nattningen blir inte ett dugg sämre av att han numera sjunger med i vaggvisorna!! Underbara unge! Det är nästan så mamman har svårt att låta honom somna efter det, är man så gullig vill ju mamman helst pussas och gosas och sjunga mera...

Kvällsreflektion

Det är inte lätt att hindra impulser och tankar. De kommer. Oinbjudna och emellanåt rakt emot vad man egentligen vill tro om sig själv.

Mamman vill vara en öppen och emottaglig förälder. En sådan som tar emot det goda med det onda. Som inte lever med skygglappar om hur barnen är eller inte är. En sådan mamma som självklart har tid och ork att lyssna och se vad andra vill förmedla om hennes guldklimpar.

Men just nu är det en smula tungt och ledsamt i mammahjärtat. Förra veckan fick hon ett allvarligt samtal från en förskolefröken; lilleman hade dels deltagit i en lek som fullständigt spårat ur och dels hade han vid att annat tillfälle visat på sin allra sämsta jag-tänker-inte-lyssna-på-dig sida (detta samma dag som lilleman bjudit kompisarna på dagis på kaka eftersom han fyllt år, men detta firande nämnde fröken inget om alls). Dagen efter hade han blivit rätt illa riven av en kompis, men fröknarna visste inte vad som föranlett det hela. Sedan fick mamman papperet som förskolan ska fylla i som handlar om lillemans utveckling och som ska lämnas vidare till BVC imorgon. I det formuläret gick det att läsa att lilleman kan koncentrera sig "bara ibland" och kan ta till sig instruktioner också "bara ibland". Utöver detta var allting "som jämnåriga".

Och i mammans huvud går det bara inte att stoppa de där dumma tankarna som bara attackerar med detsamma: jamen, kalaset då, var det ingen som gillade kakan? tyckte lilleman det var roligt när alla sjöng? varför hade hans kompis gjort just honom illa? måste det påpekas till BVC att han inte lyssnar? låter det inte som han inte är kapabel att begripa instruktioner? är det verkligen inte någonting som han är lite bättre än alla andra på? Och orkar verkligen mamman vara en sådan där förälder som faktiskt stannar och lyssnar på allt jobbigt personalen berättar..?

Och hon blir lite ledsen när de här tankarna dyker upp. Inte så lite heller faktiskt, om hon nu ska passa på att vara sådär väldigt ärlig.

SJÄLVKLART vill mamman höra allt som händer på dagis! Och självklart inbillar hon sig inte att just hennes son beter sig som någon ängel (det gör han ju verkligen inte här hemma heller!). Och hon tycker väldigt illa om föräldrar som medvetet väljer bort att fråga efter hur deras barn varit på dagis, för att de vet att det nog inte varit så bra. Hon vill absolut ha ärlig förskolepersonal och sätter inte upp några mål för hur "bra" hennes barn ska vara.

Men. Ändå. Det första som dyker upp i skallen är ändå inte de sakerna. Så nu blir det ju dubbla saker som blir ledsamma och jobbiga att bearbeta. Dels allt som händer kring lilleman just nu. Och dels den illusionen mamman hade om sig själv.

Drömrosa

Glömde ju infoga bilden på lillemans nya "drömfångare":

Fölseda'

Det började med uppvaktning på säng (som inte alls väckte lilleman, han hade legat vaken i en halvtimme och undrat när sjutton han skulle få sina paket!)...

... fortsatte med invigning av present (direkt efter uppackning)...
... och tårtkomponerande...... mer paket (det var ju visst fler som fyllde år den dagen)...... "hjälpredan" fanns nära till hands hela dagen...
... och till slut hela FEM ljus på tårtan.

Femåring

Mars tjugohundrasju:
Mars tjugohundratolv:

Men alltså vad är det här? Vad hände däremellan? Går det att få Pippis krumelurpiller på recept?

Tidsresa

Halledudanedej... Mammans knytte. Imorgon blir han fem år. FEM ÅR!!?? Inte klokt. Mamman fick papper från BVC om att nästkommande kontroll blir den sista som BVC gör, sedan lämnas han över till skolhälsovården. Skola? Lilleman? Bebisen? Mammans pytte? Kan inte vara möjligt.

Skidfilm

Varsågoda, en liten snutt av det fartfyllda livet på snön...

Arbetare

RUT och ROT, släng er i vääggen. I det grå huset finns det finaste jobbavdraget av alla: SÖT!!

Konfliktlösning

Mamman tänkte sig att bara lite snabbt springa upp och borsta sina tänder. Gossarna satt ju så sött och byggde pussel tillsammans. Hon hann ungefär få på tandkrämen på borsten innan ett vrål följt av jätteledset illtjut nådde de välanvända mammaöronen. Pust.

Mamman: "- Hallå, vad är det som händer??"
Lilleman: "- Han tog mina bitar!!"
M: "- Jaha. Men vad gjorde du då då?"
L: "- Det vill jag inte berätta."


Nähä, inte det nä.

Sportlovslillis

Än storebrorsan i det grå huset då, vad hade han för sig under veckan i fjällen? Jo, inget mindre än det här:

... åkte slalom...... och knapplift...... invigde sina nya snygga skidor och snygghjälmen...
... åkte slalom jättefort...
... spelade spel...
... befann sig jättehögt uppe på fjället......och fick sådana där härliga utomhusrosiga kinder han med...

Sedan hyrde pappan och lilleman skoter en dag, men inte heller det fastnade på bild. Det var inte läge för poserande den dagen, pappan kom hem vid lunchtid med en genomblåst isbit till gosse.

Sportlovspys

Var har mamman varit? HÄR har mamman varit. I en hel vecka. Underbart, härligt och alldeles fantastiskt.

Vad har mamman gjort? Tja, fått umgås med världens gosigaste gossar och diverse andra trevliga familjemedlemmar. Laddat batterierna, spelat spel och lekt i snön.

Det finns massor med bildbevis på aktiviteterna under bloggfrånvaron, men det blir uppdelat under några dagar så mamman inte orsakar bildchock hos sina stackars trogna läsare....

Men någonstans i bildhögen ska det ju startas, så varför inte ta pysens vecka i bilder? Han har....

... varit störtsnygg i underställ...
... åkt längdskidor...
... hjälpt till med disken...
... blivit ett sådant där touch pad-kid...
... byggt snögubbe...
... fått härligt utomhus-lek-rosiga kinder...
... samt åkt en hejdundrans massa "nåjejs", men det har tydligen inte fastnat på bild. Ni får tro på mammans ord om det helt enkelt.

Charm

Lilleman och Pysen är olika på många sätt och så väldigt lika på minst lika många. När de verkligen ska be om något de vill eller vill ha, då har de dock två olika tillvägagångssätt:

Lilleman: kommer och kryper upp i knät eller ställer sig väldigt nära och ser rätt allvarlig ut. Sedan tittar han lite snett upp, nästan under lugg och på något magiskt sätt lyckas han få sina ögon att se minst dubbelt så stora ut (inte vet mamman hur han bär sig åt med det, men det är mycket mammor inte vet om sina små). Sedan ber han så snällt som han bara kan.

Pysen: han kommer springande och hela han lyser upp som av en inre sol. Hela ansiktet strålar och hans leende skulle kunna vinna Nobels fredspris när som helst. Nästan bubblande av lycka och energi kommer han med sitt eminenta förslag.

... båda sätten är förstås hopplösa att stå emot. De gånger mamman verkligen måste, skär det i hjärtat och svider på tungan.