Doktorselände

Mamman kan emellanåt verkligen önska att hon hade mål i mun. Som fungerade omedelbart i direkta situationer och inte en timme senare när hon hunnit processa händelserna. Troligtvis har detta faktum räddat mammans anseende många gånger, eftersom det som sägs i stridens hetta sällan är speciellt klokt och genomtänkt. Men, många gånger blir ingenting sagt alls och då vandrar ju de som faktiskt har med saken att göra omkring alldeles ovetande och i vissa fall kommer de undan alldeles för lätt.

Varning! Detta kommer bli ett låååångt inlägg. Mamman vill ge all bakgrundsinfo till dem som så önskar (eller bara få häva ur sig allt... den tolkningen går också). Om man bara är intresserad av vrål, gap, skrik och okvädningsord kan man snabbt scrolla ned till sista raderna av detta inlägg.

Idag inträffade just en sådan situation. Och eftersom situationen även har med mammans guldhjärta att göra, svinder det ännu mer att mammans inre tigrinna började vråla först i hissen ned från hälsocentralen.

Lilleman har haft svinkoppor (eller "prickar" som gossen själv kallar dem) på hakan sedan början av förra veckan. Tyvärr har det inte fungerat med hemmakuren tvättatvättatvättatvätta. Kopporna har bara fortsatt vara och äckla sig (tack och lov att ingen annan blivit smittad, men det råder puss-och-kram-förbud i det grå huset... tristare än tristast) och idag var det besök på BVC på schemat. Distriktssyster bokade direkt in mamman och gossen hos distriktsläkare, med tid direkt efter besöket på BVC. Hon är så go' denna syster, när det väl gäller så går det undan!

Tyvärr hann det hända en liten olycka mitt i BVC-besöket och eftersom mamman enbart planerat för ett snabbt vägåmät-besök för pysen och treårskontroll för lilleman, fanns det ingen räddning i mammans väska. Kalsong- och byxlös fick lilleman snabbt cykla hem, jagad av en svettig mamma med pysen i vagnen. Hem. Låsa upp ytterdörren. Upp för trappan. Fram med nya kläder. Ned för trappan. På med nya kläder. Låsa dörren. Av med cykelhjälmen. Upp på ståbrädan. Återigen språngmarsch för mamman. Puh.

När mamman kommer in på hälsocentralen med sina små telingar, anfådd och svettig som någon slags hundrameterslöpare så blir hon bemött med en högst oönskad kalldusch. Doktorn som kommer dem till möte fräser snabbt "ni är sena, 20% av tiden har redan gått åt" (alltså innan någon som helst hälsning, presentation, ta i hand eller liknande normalt beteende). När mamman sedan passerar en klocka ser hon att tiden är passerad med 3 minuter. 3 minuter!!!???? Mamman försöker sig på en snabb förklaring, men ser att doktorn inte ens lyssnar.

Väl inne på mottagningsrummet rabblar doktorn frågorna i 180 km/h, mamman svarar så snabbt hon kan. Doktorn vill känna på lilleman så att inte körtlarna är svullna, men det talar han om för mamman på vuxenspråk samtidigt som han faktiskt klämmer lilleman på halsen!!?? Stackars livrädde pojken backar så långt han kan mot mammans ben, men inte ens då pratar dumpuckodoktorn med honom. All tröst och förklaring får mamman stå för. Snabbt kommer frågor om gossens vikt och lite dividerande kring piller eller flytande penicillin. Sedan är allt pang tjong klart. Allt som allt har det gått max 5-6 minuter.

Väl utanför dörrarna börjar det koka i mammans huvud. Vad f-n var det som nyss hände????? Har man med mammor och småbarn att göra får man väl ha en aaaanings mer tålamod med någon minuts (3) försening!!? Menar gubbdj-ln att mamman skulle promenerat in på hälsocentralen med en nedkissad stackars gosse (fast att förseningen berodde på detta hade han ju ingen lust att lyssna på)? Eller en nakenfis? Tänk om förseningen berott på en nedbajsad eller akuthungrig bebis? Och att sedan försöka undersöka en liten pojke utan någon som helst försök till kontakt med densamme, kära nån - VILL man skapa rädsla för allt vad sjukvård heter??

Ung doktor? Nej. Invandrare (dvs ev språksvårigheter)? Nej. Idiot? Ja. Klantarsel? Ja.

Kanske hade puckodoktorn en dålig dag på jobbet. Må så vara. Men när det gäller hennes tigerungar har denna mamma faktiskt ingen som helst förståelse eller överseende med sådant skit.

Vrål

Pysen har fått en idé som inte är helt i linje med mammans sätt att göra saker och ting. Inte heller stämmer det helt överrens med livet i det grå huset i allmänhet och definitivt inte med allas öron, hjärtan och armar.

Vad kan nu då en fyramånaders knallhatt ha för sig som påverkar alla så till den milda grad? Jo, han har bestämt sig för att han inte tycker om att somna. Låter det inte trevligt, så säg? Vilken metod som än väljs för insomning, så bemöts alla mödor med illvrål, armviftning och tårsprut. Man kan ju verkligen undra var i bebiskroppen det gör ont när man ska sova?

Helt klart är det dock att det gör ont i mammahjärtat att behöva utsätta pysen för sådan hemsk behandling. Mammans öron svider av all hemsk gråt som de får uppleva och mammanarmarna är rätt så trötta på allt bubbande, bärande och duttande.

Hoppet står nu till att det ska fungera som med alla andra vanor pysen lagt sig till med. Det vill säga att de går över efter någon vecka...

Sommardagar

Livet tillsammans med familjen i det grå huset är inte alltid lika dramatiskt som nedanstående inlägg kan ge sken av. Ibland är dagarna faktiskt i Askungeklass. Alldeles, alldeles underbara:

Dans på lövad bana...
Hinderbana...Glass i solen...Första frivilliga doppet för sommaren...Promenad i grönska...

Morgon

Mamman har gjort frukost, samma som igår. Yoghurt, mjölk och en messmörsmacka. Delad till på köpet. Igår smakade det finfint i lillemansmunnen. Igår, ja.

Mamman sitter och väntar vid matbordet. Pappan är uppe och försöker få pysen att slumra in en liten stund. Alltså är det inte aktuellt för lilleman att få gå upp och kissa på toaletten på övervåningen, men det är ingen fara eftersom toaletten nere är tom och ledig. Men den är ju trots allt nere.

I mammans huvud är inga störe misstag begågna. På bordet står en frukost som lilleman själv brukar sluka. Kisserihistorien har fått en upplösning. Ändå är mamman dum. Hur gick det till?

Godmorgon kan pussa mammans rumpa.

Midsommar

Än så länge har inte firandet dragit igång för mamman och pysen. Pysen snusar ute i vagnen och mamman... tja, hon sitter ju och knattrar. Lilleman och pappan däremot, de är minsann och svänger runt en lövad stång! Inget pappan skulle kommit på själv, det ska nog erkännas. Men, när andras pappor drar med en på äventyr, går det ganska bra. Tur att de har sångglada söner båda två...

För övrigt har pysen utveckat sitt rullande!!! Idag har han rullat från rygg till mage och sedan TILLBAKA till mage igen! Han blev nog själv så paff att han måste öva flera gånger för att se om det verkligen fungerade... Mamman sitter här i sin ensamhet och lyser av stolthet.

Potatis

Nu har pysen gjort fastmatspremiär. Fast... fast och fast. Det är väl att ta i. Kokt potatis som mosats till finfin gegga och sedan blandats ut med vatten är väl föga fast material. Men det var inte tuttmat iallafall. Och det noterades klart och tydligt av gossebarnet. Betyget? Fyra blääää av fem möjliga skulle man kunna säga.


Varför bara fyra blääää? Tja, det lilla som inte åkte kana ut ur munnen utan faktiskt halkade ned i magen behövde inte åka ut igen. Fast pysen kväljdes ordentligt, så han gjorde väl vad han kunde för att ändra på just det faktumet.

Dopad

I lördags fick pysen dellenvatten på huvudet och några vackra ord om livsvägen. Mycket vackra mostersånger, trevlig präst, solstrålar, havsvindar, mat i mängder och så klart det bästa sällskapet man kan få. En mycket, mycket bra dag med andra ord. Tack till alla som var där och delade dagen med familjen i det grå huset som för helgen förflyttats till vackraste ön. Tack.

Barnvakt

Lilleman skulle prompt ha pysen i famnen imorse. Mamman tänkte gå och göra frukost och då kom det strålande (?) erbjudandet:

L: "Mamma, jag kan ha lillebrorsan jag. Gå och gör frukost."
M: "Nja, det är inte så lätt vännen. Han kan följa med mig."
L: "Nejdå, det går bra. Om han börjar gråta kan jag prata med honom..."

Sötunge.

Men, nu blev det inte så ändå. Trots goda intentioner är inte lillemans tålamod så väldigt långt och hans armar blir ganska fort trötta. Mamman kände att det var bäst att inte chansa och äventyra pysens väl och ve. Nog för att soffan där båda gossarna satt var rätt så väl utrustad med kuddar, men det är också en halvmeter ned till golvet. Och när trötta lillemanarmar ger upp är det en smula svårt att förutsäga åt vilket håll lillebror åker.

Storeman

Hujedanemej. Idag hade lilleman med sig sockerkaka till alla fröknarna, chokladbollskaka med bokstavsströssel till alla kompisarna och fina små smultronplantor till stjärn-fröknarna. Varför? Jo, för idag var sista dagisdagen före sommarlovet. Imorgon och många, många fler dagar framöver kommer lilleman vakna och bara vara ledig. Mysigt? Det kan ni lita på!

Men. Det var inte bara sista dagen före sommarlovet. När sedan hösten kommer och det är dagisdags igen är det förändringarnas vindar som blåser. För då är lilleman inte längre ett småbarn. Han börjar på storbarnsavdelningen Solen och lämnar småttingarna på Stjärnan. Ingen mer björngrupp, ingen mer sovvila och inte längre ajabaja med småpyssel och saxar.

Kära nån. Mammans bebis...

Funderingar

Det är så härligt att emellanåt få en liten inblick i lilleman hjärna...

L: "Mamma, flyger humlorna in i öronen?"
M: "Eh, nej. Varför tror du det?"
L: "Jamen det är ju där de låter..."

Sommarsång

Igår kväll stuvade mamman in sina små gossar i racervolvon och åkte på skolexamen i kyrkan. Mycket trevligt, stämningsfullt och fullproppat med folk. Mamman och grabbsen parkerade sig längst bak (stående) eftersom man aldrig så noga kan veta med små barn. De kan liksom hitta på i stort sett vad som helst var som helst. Behövs det skrikas så skriks det och behövs det kissas är det bråttom till toaletten, oavsett om man är hemma eller i kyrkan.

Men, ingen fara på taket. Lilleman höll sig vid mammans sida en stund, tills han stilla undrade om han fick gå och sitta tillsammans med mormorn. Nu satt mormorn absolut längst fram så mamman svarade att han då fick gå dit fram själv (ett litet blont gossebarn som sakta tar sig fram i mittgången kan ju uppfattas som söt och gullig... en mamma gör det inte). Och det gjorde minsann mamsens tuffing. Det gick sakta, han tittade sig mycket omkring och han snurrade intensivt i sitt hår, men fram kom han!

Och vilket uppförande både lilleman och pysen visade upp! Kära nån, här har vi små pojkar som älskar musik. Lilleman satt som ett ljus i mormors knä och pysen var helt stilla och bara såg sig storögt omkring. När det var musik det vill säga. Så fort det blev tyst och tråkigt började lillbebisen att skruva på sig och gny. Nej, underhållning ska det vara!

Ratad

Mamman är lillemanlös idag. Inget dagis, nej det är det slut på för den här veckan. Men lilleman ville iallafall inte vara hemma.

L: "Mamma, är det dagisdag idag?"
M: "Nej, inte idag."
L: "Då vill jag åka till farmor och farfar."
M: "Men... ska du inte vara hemma med oss då? Jag tänkte att vi skulle städa lekstugan idag." (som ser ut som en smärre bombnedslag efter diverse lekar med gräs, blommor och sandkakor)
L: "Nej, jag vill till farmor och äta pannkakor."

Sagt och gjort. Skruttungen fick väl ringa kära farmor då och höra efter om hon hade en stund över. Och det hade hon så klart. De skulle visst baka bullar. Hur är det möjligt att det smäller högre än att städa lekstugan??!

Öliv

Ute på världen finaste ö kan man bli:

... fantastiskt smutsig om munnen av att hjälpa till att gräva för vattenavlopp...... så där jättetrött att man kan sova precis var som helst och hur som helst...
... intrasslad i blå rep som helt omotiverat attackerar från marken...
... byggarbetare i kalsonger, reklamkeps och hörselkåpor...... inbegripen i djupa samtal på ett gammalt täcke...

Krääk

Mammans stora lilla skrutt är kräksjuk. Uffa... Stackars liten. Han klagade över ont i magen under gårdagen, men det trodde (dumt nog) mamman berodde på dåligt med mat. Gossens humör var också i botten, men mamman drog samma anledning där. När sedan det lilla lilleman faktiskt petat i sig under dagen hamnade på gräsmattan strax innan det var dags för middag... tja, då kan man säga att mammans samvete levde rövare!

Hoppas verkligen det snabbt går över så han kan leka med moster som kommer hem idag/ikväll!

Ajväxt

Lilleman fick tyvärr stifta bekantskap med trädgårdens mindre trevliga innevånare igår. Mamman och gossen rensade ogräs och lilleman tog liksom lite "fel" ogräs. Det är inte alls kul att ta i brännässlor (eller "brännvässler" som lilleman säger) med små oskyddade barnahänder! Ujuj, ajajajaj. Och hans reaktion fick mammahjärtat att värka:
"- Mamma, det gick inte alls bra..."

Mamman har sedan lovat dyrt och heligt att pappan ska ta fram röjsågen för att ta bort alla hemska växter.