Igår kväll stuvade mamman in sina små gossar i racervolvon och åkte på skolexamen i kyrkan. Mycket trevligt, stämningsfullt och fullproppat med folk. Mamman och grabbsen parkerade sig längst bak (stående) eftersom man aldrig så noga kan veta med små barn. De kan liksom hitta på i stort sett vad som helst var som helst. Behövs det skrikas så skriks det och behövs det kissas är det bråttom till toaletten, oavsett om man är hemma eller i kyrkan.
Men, ingen fara på taket. Lilleman höll sig vid mammans sida en stund, tills han stilla undrade om han fick gå och sitta tillsammans med mormorn. Nu satt mormorn absolut längst fram så mamman svarade att han då fick gå dit fram själv (ett litet blont gossebarn som sakta tar sig fram i mittgången kan ju uppfattas som söt och gullig... en mamma gör det inte). Och det gjorde minsann mamsens tuffing. Det gick sakta, han tittade sig mycket omkring och han snurrade intensivt i sitt hår, men fram kom han!
Och vilket uppförande både lilleman och pysen visade upp! Kära nån, här har vi små pojkar som älskar musik. Lilleman satt som ett ljus i mormors knä och pysen var helt stilla och bara såg sig storögt omkring. När det var musik det vill säga. Så fort det blev tyst och tråkigt började lillbebisen att skruva på sig och gny. Nej, underhållning ska det vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar