Storkillekväll

Eftersom pysens humör för närvarande tenderar att vara av det gnälligare slaget (oavsett utvilad, mätt, hungrig, sittande i knät, lekande på golvet, nybytt blöja....osv) gör mammans tålamod och humör liknande störtdykningar (tänk kamikaze, det går bra). Så då gjorde mamman det enda (?) rätta för kvällen: mormorn fick med gnällbebisen hem till sig och mamman behöll storebror i det grå huset.

I fyra mysiga timmar fick mamman rå om sin stora kille alldeles själv. Så då passar man så klart på att göra "storkillegrejor". Mamman ville gå ut och åka spark, men lilleman hade andra beställningar - baka sockerkaka och spela spel. Och eftersom mamman och lilleman så sällan har så mycket tid på sig att göra saker fick gossen självklart bestämma. Så det har bakats, spelats spel, fikats (så klart!), duschats och lästs sagor tillsammans.

Mamman försökte få natta också, men se den gubben gick inte. "Nä, det ska mormor göra när hon kommer!". Jaha, vad kan man säga om det liksom? Så när mormorn kom med en sovande pys i famnen var det bara att byta barn i dörren.

Bock, tack och puss till mormorn för en väl behövd kväll. Nu ska nog mamman ha laddat batterierna för några dagar till...

Ishalka

När vädret förvandlat allt till hård och ovänlig is - vad göra? Jo, man får ta seden dit man kommer så klart! Så mamman och lilleman premiärade (nåväl, premiär för lilleman då, mamman har ju så klart åkt tidigare men det var mååånga år sedan) på skridskor!!! Och hej så bra det gick! Se själva:


"Hårda och ovänliga" undrar då en vän av ordning? Ja, den som kommer och påstår att skridskor är varma, mjuka och trevliga har nog inte åkt skridskor på ännu längre än mamman.

Evolution

Mamman skulle behöva en tidsmaskin. Hon skulle vilja ha en tur-och-retur-resa till mitten av 1800-talet. Varför? Jo, det ni. Hon skulle vilja ha ett litet samtal med herr C. Darwin. Han skulle gärna få förklara några små saker för mamman. Som till exempel varför mammor inte utrustats med:
- fyra muskulösa armar (av naturen muskulösa alltså, kom inte och babbla om träning)?
- ögon i nacken?
- fyra ben (för att både hinna springa dubbelt så snabbt OCH ha plats i knät för alla barn som vill/behöver)?
- ett ordförråd som enbart innehåller ord/meningar som barn förstår redan första gången man säger dem?
- gränslöst tålamod?
- inget som helst sömnbehov (solenergi, någon??!)?
- automatisk disk-, städ- och tvättklon med sig hem från BB?

Nå, det vore välan en mycket intressant diskussion - eller hur? Fler som vill följa med kanske?

Lyx

I diverse bloggar används uttrycket vardagslyx rätt så frekvent. Ofta så handlar det då om tjusiga modemagasin, tända ljus, god mat mitt i veckan eller dyra lukta-gott-saker. Mamman tänkte nyansera detta ämne med sitt bidrag som inte alls har med ting att göra.

Mammas vardagslyx som gör dagen lite vackrare, morgonen lite ljusare och hjärtat lite varmare är att få vakna med två små gossar på varsin sida i sängen. Att höra deras små snusande andetag och kunna sträcka ut en arm åt vardera hållet och få hålla om det finaste som finns. Just där och då kan inget hota, inget förstöra och världen är god.


PS. Men det betyder inte att små världsliga saker som de fina tulpanerna på matbordet inte gör mammans vardag lite gladare de med. DS.

Tjatgnäll

Mamman är en allergisk person. Katter och hästar gör sig icke besvär och om någon bjuder mamman på tårta eller fruktsallad är det tacksamt om kiwin lämnats utanför det hela. Alla dessa saker är sådant som mamman själv rätt enkelt kan undvika eller åtminstone käka medicin emot.

Det går däremot inte mot de allergener som för närvarande härjar omkring i det grå huset. Nämligen Tjat och Gnäll. Blah, usch, fy och hualigen (alla andra utrop eller känsloförstärkningar är så dyra i det grå huset, det får bli att hålla sig till det rumsrena och snart-fyraårings-öra-vänligt).

Båda de små gossarna har anlagt en förskräckligt gnällig ton i det mesta som sägs och ska göras. Mamman kan bemöta det en liten stund, men när pysen gnäller (gärna i kombination med att dra mamman i byxbenen) sig igenom både matlagning OCH middagsintag börjar mammans nerver skälva och darra. Storebror är inte mycket bättre han, det går bevisligen att gnälla fram allt ifrån en önskan att få äta en banan till att vägra ta på sig overallen själv.

Tjatet däremot är det väl den stackars mamman själv som står för huvuddelen. Inte mycket bättre för det! Nej, det är inte alls trevligt att upprepa allt hundrasjuttioelva gånger och lik förbaskat se hur de små gossebarnen bara fortsätter med det de höll på med redan innan mamman öppnade truten. Mamman tröttnar både på sin egen röst och det hon ideligen upprepar, humöret sjunker och helt plötsligt var det någon som lämnade dörren öppen och Osämjan knallade in. Gah!

Närkontakt

När vädret envisas med att visa allt vad det kan, dvs töväder ena dagen och -17 dagen därpå, blir omvärlden en smula hårdare, bistrare och halare. Se själva:

Godnatt

Hihi... Livet som mamma är ljuvligt det. Pysen satt nyss och gnällde i sin säng (för tredje gången på ca 15 minuter) och när mamman ilade in och lyfte upp honom så var responsen snabb och tydlig: en rap rakt i mammans ansikte och sedan snodde sig gossebarnet en aning och snusade vidare.

Det är kärlek det.

Tjat

Mammans hjärnkontor är nära överbelastning. Just delarna som hanterar tjattjattjattjat iallafall. Fast det verkar vara seriekopplat där uppe för övriga delar börjar rassla och falla i bitar de med.

För närvarande är "låt bli frysen!" och "du får inte dra ur sladden till TV:n" mycket frekvent förekommande i pysens sällskap. Lilleman får sin beskärda (förtjänta?) del av "lyssna", "sluta gnäll", "vänta", "låt bli" och den allöverrådande "sluta!!".


Puh. Nu ska mamman sova.

Tröst

Lilleman är en vandrande kopia av sin pappa. Det får familjen höra varhelst de sticker in näsorna. Pysen har visat sig tagit de finaste dragen från lillmoster och blivit sin egen lilla sötnöt. Fast, ibland är han bra lik mamman också:
Fotnot: nej, det är inte mammans välmanikyrerade fingrar som får killa lillmagen (besparar alla läsare bildbevis på mammans kortklippta naglar med avskavt svart nagellack...) och inte heller var det tänkt att mammans pojkar någonsin skulle få använda tummen som tröst. Men. Mamman har trott och tänkt så mycket i sina dagar. Väldigt lite blir som det var tänkt från början. Behöver inte vara sämre för det.

PS1. Snyggt när fotnoten är längre än huvudtexten. Inte. DS.

PS2. Tur att detta då inte är en snajsig uppsats, med tanke på PS1 dvs. Bara mammababbel. Informellt så man dånar. DS2.

Övningsgår

Pysen har fått luft under vingarna! Eller... han har fått balans i kroppen och fart i fossingarna iallafall. Nåväl... "fart" är väl i och för sig att ta i - men hur det än kan ordvrängas fram så GÅR GOSSEN!! Första stapplande stegen kom igår och idag har han fortsatt träna. På pigga förmiddagen alltså. När mormorn och morfarn ville se nu ikväll var det bara gélé i knäna och krypning som gällde så klart.

Mammans stora duktiga, duktiga lilla kille.

Storkillen

Idag har lilleman varit på sin första lekträff med en kompis helt utan mammans närvaro - inte ens planerat av henne! Bästaste dagiskompisen E och hennes pappa kom förbi och hämtade upp gossen och sedan levererades han inte tillbaka till det grå huset på flera timmar. Och när han väl kom var det en svettig, snöblöt och lycklig kille som kom hem. De hade åkt madrass och snowracer i en lååång backe, sprungit upp flera gånger och sedan åkt hem till E och fortsatt leka i snöhögar (som det visst finns några stycken av denna vinter).

Lilleman var som sagt mycket nöjd med dagen. Han hade redan bestämt att det skulle bli flera lekdagar, fast då ville han hinna gå in och leka med sakerna inne också. Mammans stora raring!!

Regelbrott

För en par år sedan fick lilleman en julklapp av mostern. Den bestod av tvåhundra plastbollar som skulle placeras i en uppblåsbar pool. Ett bollhav för hemmabruk med andra ord. Mamman såg snabbt för sitt inre öga var alla dessa bollar skulle kunna ta vägen (ve och fasa!) så en av de första reglerna som skapades kring denna klapp var: bollarna stannar i poolen.

Idag bröt mamman och lilleman mot denna regel. Ordentligt. Numera har pool och bollar flyttat in i pysens rum (ja, det är faktiskt färdigt nu!) och när de små gossarna lekte själva därinne så "råkade" det bli så att alla bollar ramlade ur poolen. Efter ett antal snälla tillsägelser tröttnade mamman på att försöka få lilleman att ensam plocka ihop alla bollarna. Hennes mål var att under lite bistra miner snabbt avlägsna bollhavet från pysens golv. Så blev det inte. Bollkrig var mycket, mycket, mycket roligare...

Barnaskratt som nästan gränsar till kikning och som ger svettiga tinningar är balsam för själen.

Trubbel

När lilleman känner sig förbisedd eller får det långtråkigt brukar han vara expert på att hitta på "dumheter". Saker som att banka i golvet, springa runt som en blådåre och tjuta lungorna ur sig eller fråga hundratjugoelva frågor är inte ovanliga. Gärna i samband med att mamman pratar i telefon eller försöker delge pappan någonting. Puh! Jobbigt som bara den och mammans hjärna hotar ofta att kolapsa. Men, det är ändå något som går att (i viss mån) förstå och förklara.

Det går däremot inte med pysens senaste växel. GAH!!! Om lillemans beteende är både jobbigt och påfrestande så är pysen i sådan form att mamman snart bryter ihop! Gossebarnet är nämligen precis överallt och exakt på de ställen han INTE får. Om mamman försöker göra mat (kan vara något så snabbt och enkelt som att värma en barnmatsburk till pysen själv) så hinner han in i sopskåpet (bläääääää), trycka igång den tomma micron, slita ut alla kökshanddukar samt alla termosar och platsmuggar och sedan dra mamman i byxbenet och snyfta övergivet.

Som om inte detta inferno vore nog påfrestande så är det ändå inget i jämförelse med ett "enkelt" toabesök; då kan han börja med att slita ned handduken från skötbordet, för att sedan gå vidare till toarullen (både den påbörjade och de som finns på lager), gräva fram toarengöringen, slänga ned alla brorsans schampo- och tvålflaskor i badkaret, öppna sophinken (stinker uäck), bita på hudkrämstuberna tills locken åker upp och sedan avsluta med att leka med toalocket när mamman försöker hinna tvätta händerna. Kära värld... Mamman som bara var lite kissnödig.

Var finns pausknappen på små 11-månaderspojkar???! Bara någon minut... snälla?

Glittertind

Egentligen har dagens inlägg inget berättande innehåll. Mamman måste bara få dela med sig av den vackraste lilla älvan i världen. Aldrig har väl en tiara suttit på fint på blonda lockar, för att inte tala om att ni väl ser hur mycket glittrigt stoft som gömmer sig i fickorna och hur vackert allt skulle bli bara han fick svinga sitt spö varhelst det kunde behövas?Dräkten fick lilleman i julklapp av moster. Den har varit välanvänd och varje gång gossen trippar omkring i den så syns det hur fin han känner sig. Och det är nog den bästa magin som finns.


Var snäll och bortse från kaoset som agerar bakgrund i bilden. Mamman störde med kamerasession mitt i leken. Utanför bilden har lilleman en pirat och en gyllene konung som sällskap.

Annat

Jo, det var ju så klart granen som igår hade gjort sitt för den här julen. Pysen rubbar ingen på.

Igår kväll somnade vackraste lilla gossebarnet men sin varma, mjuka hand på mammans kind och med näsan mot mammans arm. Då virvlade det glittrande rosa förlåtelseludd runt hela mammans hjärta och inget ont om pysens relation med granen kan yttras mer...

Odåga!

Han må ha ögon blå som hösthimlen och den mjukaste mage man kan hitta. Han är sötare än alla dockor man kan tänka sig och skrattar så det bubblar och spritter i hela kroppen. Han är det finaste mamman har. Men. Han har ändå lyckats välta mammans fina gran tre gånger på en vecka. Nu ger mamman upp. Idag åker en av dem ut.