Fotnot: nej, det är inte mammans välmanikyrerade fingrar som får killa lillmagen (besparar alla läsare bildbevis på mammans kortklippta naglar med avskavt svart nagellack...) och inte heller var det tänkt att mammans pojkar någonsin skulle få använda tummen som tröst. Men. Mamman har trott och tänkt så mycket i sina dagar. Väldigt lite blir som det var tänkt från början. Behöver inte vara sämre för det.
PS1. Snyggt när fotnoten är längre än huvudtexten. Inte. DS.
PS2. Tur att detta då inte är en snajsig uppsats, med tanke på PS1 dvs. Bara mammababbel. Informellt så man dånar. DS2.
Ja rå? Bäst ni skaffar en till så det blir nån som är lik mig också...
SvaraRaderaFörresten så tycker inte jag att Pysens hår är så himla lila.
Sen så vill jag även påpeka att Lilleman minsann ansåg att mina naglar var för långa. Han försökte klösa av dom. "Men man kan inte ha så långa naglar!". Är det månne något som han har lärt sig av att tvingas klippa sina egna?
Sen så saknar jag allihop grönla mycket.
Så söt så =) Och nu är de långa naglarna borta här..
SvaraRaderaÅsa: sätt inga griller i huvudet på mina barn avseende hårfärg. Håret diskuterar vi så det räcker ändå.
SvaraRaderaHelena: jaså, ytterligare en förberedning för kommande månad! ;-)