Skellingtonbesök

Det pågår förberedelser i mammans hus...

Hade mamman kunnat hade hon fixat detta ledmotiv som ringsignal på dörrklockan....

Klippa

Under sommaren fick mamman försöka styra upp hela nattningsproceduren med den yngsta avkomman. Det var en smula trassligt kan man säga om man vill vara mild i ordvalet.

Och metoden mamman valde var belöning. Det ritades upp ett schema, med en ruta för varje dag/nattning. På morgonen efter utvärderade mamma och pysen gårdagskvällen - om nattning gått bra utan tjafsande så ritades en stjärna i rutan och om det istället varit bråk/tjafs/skrik/spark/elände så ritades en svart "plutt". När sju stjärnor samlats ihop skulle pysen få välja en ny bok eller en ny film.

Detta fungerade  mycket bra faktiskt. Nattningsceremonin återvände till att vara ett fint slut på dagen, med saga, godnattssånger och en kramgo liten kille. Samlandet av stjärnor genomfördes ytterligare en gång (denna gång var det åtta stjärnor han skulle samla ihop) och sedan fasade mamman ut hela schemat. Allt var ju så mysigt, bra, trevligt osv osv.

Men. Inte längre. Nu är mamman och pysen tillbaka på tjasandet igen. Blä och usch för samtliga inblandade.

Så mamman försökte resonera kring vad som skulle lösa problemet. Ett alternativ som mamman tog upp var att återinföra schemat med stjärnor och pluttar. Tyckte inte pysen var en finemang-idé. Alls. Han svarade att om mamman ritade ett nytt schema skulle han minsann klippa sönder det.


Och där någonstans fick mamman en del flashbacks från när en viss lillmoster var ganska så precis i samma ålder som pysen är nu. Fast den gången var det passfoton som fick gå sax-döden till mötes eftersom de inte passade en fyraårings smak. Eller hur, lilla gumman?

Så de är inte alltid så lätta att behaga de där fyraåringarna i mammans familj....

Beröm

Lilleman och pysen är i stort sett dagligen i luven på varandra. Det mest kan vara grogrund för en konflikt, allt från vem som ska få plats på vilket sätt i soffan till vem som ska ta med soppåsen ut på morgonen.

Ja. Så vardagen kan ibland verka en smula utmanande för samtliga boende i den gula tegelvillan.

Därför värmer det som ca tjugotretusen björkvedsbrasor i mammahjärtat när hon får höra kottarna sitta vid köksbordet och hjälpas åt och lillebror säger ärligt och omedelbart:
"- Va du äj dukti på att läsa N."

Stilla

Plats: den gula tegelvillan
Tid: måndag kl. 17.45

Mamman: "- Grabbar, kom och ät!"
... (inget svar, men TV:n skrålar så de kanske inte hörde)
Mamman: "- Maten är klar, kom och sätt er!"
... (fortfarande inget svar)


...

Mamman: "- Jahaja, var det därför ingen svarade mig...."

Pannkaka

Häromkvällen reviderades mammans middagsplaner i all hast (läs: bråk). Istället för mammans planerade köttfärsbiffar med svampsås (som mamman inte längre hade ork kvar att göra pga föregående parentes) blev det pannkaka eftersom det var det enda som passerade godkänt hos det barn som låg och ömsom vrålade och ömsom snyftade på köksgolvet (läs: lilleman).

För alla läsare som känner mamman ska hon nu förtydliga att det fanns en annan vuxen tillgänglig för att tillverka dessa pannkakor. Ni kan plocka ned era ögonbryn nu. Mamman har inte helt plötsligt utvecklat sina pannkaksstekartalanger. Svårt att utveckla något som från starten inte finns.

Iallafall.

Den andre vuxne hade två assistenter i köket, en på vardera sida om spisen. Pysen ansvarade för att hälla smet i stekpannan och lilleman styrde upp så att de färdiga pannkakorna hamnde i den folietäckta formen för varmhållning.

Nu har ni scenen klart för er, eller hur?

Det gick riktigt bra faktiskt. Alla var hyfsat sams och pannkakshögen växte sakta men säkert.

Ända tills pluttepysen klev lite snett på pallen han stod på, pallen välte och pysen föll i golvet och ja... Pannkakssmeten fick han liksom med sig i farten. Eller med sig och med sig. Mest på sig. På HELA sig. Det droppade smet från håret på honom.

Återigen tur att deet fanns två vuxna på plats. Den ena (mamman) fick ansvara för att ta med det lite ynkliga barnet för sanering i badkaret och den andra fick den förtjusande uppgiften att via papper, trasa och golvmopp sanera köket.


Middagsro, någon??

Regler

Den senaste tiden i det gula tegelhuset har tillvaron emellanåt varit... ähum... en "smula" diskussionsinriktad. Man skulle kunna kalla den för konfliktfylld. Eller tjafsig. Rent utav tjatig. Det går till och med att sträcka sig till bråkigt gapig på sina ställen. Vid andra tillfällen går det närmast att beskrivas som ordlösa morr och fräs.

Men. Visst. Mamman är inte alltför omöjlig jämt. För att iallafall här i sajberspejs hålla god ton kan vi stanna vid diskussionsinriktad.

För att hitta en existensform som samtliga boende i det gula huset kan samsas kring har följande fyra regler formulerats och noterats i äkta samförstånd mellan mor och barn:
"Hos oss gör vi så här:
- svarar när någon pratar med mig
- lyssnar på varandra
- talar om med ord när något är fel
- är snälla mot varandra"

Alla hållna tummar för att detta blir det gula husets framgångsrecept mottages tacksamt.

Rättvisa

Enkel matematik enligt pysen:
= 2/3 av säng till 4-åring
=> 1/3 av säng delas mellan kvarvarande två vuxna

Mer avancerad matematik av mamman (som hon givetvis är helt okvalificerad för att ägna sig åt, samtliga läsare bör absolut ha det med sig när de läser och helst bara ignorera teorierna eller avfärda dem som nonsens.... det ÄR ju ändå ett hem med barn i och det heter ju ändå barnens RÄTT i samhället = mamman nog mest fel):
= 2/3 inte delat med 4 (-åring)
=> 1/3 100% halvdan nattsömn

Pysenhumor

Pysen rusar in till storebror och vrålar:
"- N, N - SNOPP!! Hahahahahaha...."