Sötaste

Mamman har lite svårt att veta var tiden tar vägen för henne. Hela dagar kan gå utan att ens hälften av mammans planer faktiskt blivit avklarade. Om en så mycket som hälften, ibland verkar det som om inget alls blivit av. Livet är väl så som nybliven pysen-mamma antagligen.

Pysen valde att komma lite tidigare än mamman och pappan planerat. Mamman skulle ju så stort jobba en och en halv vecka till och ändå hinna med att vara lite ledig. Och pappan var flera mil bort på möte. Men, redan där såg pysen till att vänja mamman av med planeringshjärnan. För inte heller tyckte pysen att det var dags att kika ut även om det mesta av det mysiga vattnet runt omkring försvunnit. Snälla barnmorskan fick till slut (efter 1 ½ dygn) pytsa i mamman lite "sätta-fart-på-det-hela-dropp" för att ge pysen lite skjuts ut i vida världen. Och ut kom han efter lagom lång tid, i lagom storlek (dvs yttepytteliten jämfört med lilleman - både som ny och nu!) och med en hel del hårt arbete. Fast ändå lagom, så klart. Allt arbete i världen är väl värt priset i form av en pys.

Väl hemma har pysen visat att det inte bara är storleken som skiljer de små gossarna åt. Lilleman har alltid haft ett underbart sjujäkla humör. Pysen däremot, där är personligheten av mer filbunke-typ. Självklart kan även han ge hals och visa allmänt missnöje, men inte med samma frenesi och ilska som storebror. Och tur är väl det, livet i det grå huset är tillräckligt intensivt emellanåt ändå.

Och ibland är det hur stilla som helst....