Sussa sött

Livet som tvåbarnsmamma är inte lika som livet som mamma till bara lilleman. Apselut inte. Det är intensivt och trots att mammans hjärna helst skulle vilja försvinna in i amningsdimmorna så kräver lilleman att de där små ensamma cellerna högst upp i mammaknoppen iallafall emellanåt gör det de ska. Till exempel så ska hjärncellerna klara av att dirigera mammaarmarna till att räcka både till pysen som ska äta och lilleman som ska ha hjälp att ta på strumporna. Det ni! Alla barnlösingar där ute: sätt igång att öva!

Men ibland får mamman bara njuta också. Idag har hon sovit världens bästa middagsvila - mitt emellan pysen och lilleman i den stora sängen. En liten gosse som andas mer sövande än något litet piller i världen och en lite större gosse som pillar och snurrar i mammans hår. Som Askungen på bal helt enkelt.