Promenera

Mamman försöker gå och hämta lilleman från dagis numera. Det passar liksom så utmärkt eftersom då får hon lite motion, frisk luft och så hinner pysen somna sött i vagnen på vägen dit. Perfekt i alla avseenden, inte sant?

Nä, inte sant. Inte sant alls faktiskt. För lilleman är inte helt med på tåget, om man säger så. Rätt ofta blir promenaden hem en ganska gnällig och tjatig historia eftersom redan när ekipaget lämnat dagisgården börjar han med "jamenjagärtröttibenen" eller "jagoooorkarinte" eller klassikern "jagvillINTE!". Mamman försöker distrahera, locka, hålla tyst, gå vidare och nu sist försöka vända på resonemanget genom att faktiskt fråga vad lilleman vill/tror ska hända när han säger allt det där. Med blandat resultat kan man säga.

Så imorse chansade inte lilleman. Redan i bilen till dagis:
L: "- Mamma, tänker du hämta mig med bil idag?"
M: "- Nä, det tror jag inte. Jag kommer nog att gå."
L: "- Men det kommer inte jag att orka."


Japp. Där ser man. Hellre förekomma än förekommas.