Mamman är lite trött i ögat. Pysen är dock ännu tröttare. Får han sova? Icke. Mamman sitter ju hos mormorn med färg i peruken. Inte går det att åka hem för göra något så världsligt som att sova då inte.
Varför denna kollektiva tröttma? Hade inte pysen börjat få fason på sina nätter och tidiga morgnar? Jomenvisstserrö. Det har han. Vanligtvis. Eller iallafall sju-åtta nätter av tio. Inatt var den elfte som helt ligger utom all tävlan och statistik. För sådant som hände inatt ska verkligen inte bli någon vana! Hualigen...
Pysen fick välling vid strax före halv sex imorse. Men istället för att lägga sig på sidan, stoppa tummen i munnen och somna om som han brukar göra så satte han istället igång att hosta. Och hosta och hosta och hosta. Tills det stackars ynkepyet kräktes. Bläh. Fast så mycket blä hann inte mamman tänka för hon slet upp pojken och vände honom så allt skulle rinna ut. Han hostade ju så pass att mamman var rädd att kräkset skulle åka fel väg. HU, hemskhemska tanke!!
Så efter bebistvätt, lakanborttagning, pyjamasavtagning och torkning av golv så kunde inte pysen somna om. Men tänk så konstigt. Väääldigt konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar