Igår kväll kläddes julegranen i det grå huset. Då fick mamman inse att:
- "Jag hänger morötterna här och där bak, mamma!" Morötter?? Mamman hade inget minne av några morötter bland julpyntet? Hade familjen fått besök av Pettson och Findus? Näe då. Men lilleman hade faktiskt en ganska så bra beskrivning som stämde bättre än "verkligheten". För vem har sett röda istappar?
- Mamman kommer få hjärnsläpp eller psykbryt när som helst. Granen har varit klädd i mindre än ett dygn och hon har redan ledsnat på att höra lilleman gräla på pysen ("nej, du får inte, det är ajaj") och själv därefter få tjata om att det faktiskt inte gör något, att även små pysar måste få känna på allt det fina och att det inte hänger några kulor av farligt glas så långt ned att småfingrar kan nå. Puh... det är lååångt till julafton och ännu längre till tjugondedag Knut...
- Mamman hade inte behövt tänka på att göra barnvänligt chokladgodis för lillemans skull. Vid julens första provsmakning av årets julgodisblandning lät han sig väl smaka av alla sorter; kola som marknadsnougat som chokladkrisp. Inget är för segt eller kladdigt för en sötsaksälskare som lilleman. Påminner mamman om någon annan i familjen..?
- Alla mammans samlade fina, udda glaskulor borde få vila i sina skyddande papper tills gossarna är tjugotreårsåldern eller något. Två vackra stackare fick gå hädan, en olycka var mamman skyldig till och en härrörde till lillemans svårighet att lyssna till de trixiga orden "vänta!" och "låt bli!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar