Humör

Idag skrek pysen så våldsamt, hysteriskt och argt att han tuppade av. Ja, ni läste rätt. Han var så fruktansvärt arg att han glömde andas.

Otroligt obehagligt. Pysen var inte borta många sekunder, knappt kanske ens två. Men långa var de. Och hela barnakroppen blev alldeles tung. Hualigen. När mamman buffat i ryggen och ropat flera gånger så kom gossebarnet tillbaka igen och sedan grät han hjärtskärande. Det var nog inte bara mamman som tyckte det var väldigt, väldigt läskigt.

Vad som föranledde detta raserianfall? Pysen fick inte ställa storebrors stol där han ville.