Idag blev inte inte någon bra dag. Sprutdag. Sådana kan egentligen aldrig bli riktigt bra dagar, men uj. Inte behöver det bli så här illa iallafall. Hu.
Pysen började nämligen gråta hysteriskt redan vid läkarundersökningen. Mammans lille reserverade kille blev alldeles förskräckt när farbror doktorn närgånget ville lyssna på hjärtat, klämma på magen och be och fasa - böja på höfterna! Stora tårfloder och krampaktigt grepp om mamman. Och då hade inte ens spruta kommit fram ännu.
Och inte blev det ju då bättre med sprutan. Mamman fick med världens största klump i halsen hålla fast sin lille skrutt medan distrikssköterskan gjorde sitt bästa. Inte för att det gjorde någon skillnad för mammans hysteriske lille gosse. Lilleman var också rätt panikslagen, han satt och bara stirrade på sprutan och skakade i hela kroppen.
Sedan satt pysen och grät och höll sig om armen jättelänge. Fy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar