Det här med Det Dåliga Mammasamvetet har mamman tjatat om förr. Det finns liksom ständigt med i olika former, färger och styrka. Det får man med sig hem tillsammans med babyn från BB.
Ikväll är DDM stenhårt, mattsvart och brutalt. Det håller det på att mosa mamman.
Det började liksom lite trevande med frågan om hur pass lämpligt det är att skaffa barnvakt för att åka och träna alldeles själv (pappan är många, många mil bort på jobbresa i flera dagar)? Det lyckades mamman ändå dividera bort med DDM; en tränad mamma (jamen NÅGON gång om en jättelång tid så kanske hon är det iallafall!) är en glad och bra mamma. Men så blev det lite tokigt med mammans avresa; pysen skrek och ville inte alls vara med mormorn samtidigt som lilleman kom hem efter att ha varit och plockat svamp och ryckt morötter - vilket redan stressade mamman inte hann stanna och beundra. Ingen vidare bilfärd mot träningslokalen, det kan mamman intyga. Det Dåliga Mammasamvetet börjar mullra...
Svettig och utpumpad kommer mamman hem och får berättat för sig att pysen protesterat mot att gå in när kvällen kom (nähä - hemskt ovanligt... inte). I kampen om gummistövlarna hade pysen slängt sig iväg och dunkat pannan precis i hörnet på väggen i hallen!!!! En STOOOR bula, på gränsen till att spricka och blöda, blev resultatet. Och ingen mamman eller pappan hemma. HU! Det Dåliga Mammasamvetet = 10000000000 poäng. Mamman = i princip utvisad.
Nu vet mamman att mormorn och farmorn säkert gjorde allt de kunde för att lindra, trösta och pyssla om. Och nog var väl det väl så bra. Och olyckan var ju helt omöjlig att förutspå.
Men sammantaget blir det iallafall ingen vidare känsla i maggropen. Inga resonemang eller faktum biter. Mammans otränade muskler börjar stelna efter träningen och kommer garanterat att göra ont imorgon. Mammans hjärta gör ont nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar