Om mamman själv tänker tillbaka på sin barndom och minns små korta klipp från hjärnarkivet, så är det sällan samma klipp som mormorn eller morfarn berättar när de ska berätta något kul/tokigt/gulligt om mamman-som-barn.
Undrar om lördagens lilla ljuvliga stund kommer att vara samma sak för lilleman? Hoppas inte det, utan att han själv kan få distansen till sitt barna-jag och hålla med om att det var en alldeles fantastiskt bra sak att lagra i mammaminnet, vårda ömt och sprida vidare...
Mamman sjöng (Det gåtfulla folket) på finaste bonus-kusinens dop i helgen. Lillemans uppgift för dagen var att hälla upp vatten i dopfunten. Med två så viktiga uppgifter att utföra var det bra att mamman och lilleman satt allra längst fram tillsammans med bonus-moster och lille kussen. Och när mamman sjöng försökte hon att både vända sig till församlingen/gästerna och gossen som var hela anledningen till samlingen. Det ena gick väldigt bra, det andra blev bara i korta stunder då det annars vattnades alldeles för mycket i mammans ögon för att det skulle vara bra för sången. Halvvägs igenom sången ser mamman att åhörarna börjar dra på smilbanden lite extra. Och då hör hon - vilket komp hon fått!! Lilleman gillar ju musik väldigt mycket. Och han är inte så brydd av sig. Så när man hörde mammans sång och det fina pianospelet så gjorde han samma som han skulle gjort hemma eller i bilen - han visslade med!
Mamman lyckas avsluta hela sången, trots balansgången mellan rörda tårar och storflin.
Älskade gullunge.
Som sagt, han skapade ett otroligt vackert, mysigt och värdefullt minne som mamman så gärna kommer plocka fram och bära med sig hur länge som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar