Pysen är inte sig själv. Det hostas och snoras oändligen, så det lilla utrymmet mellan näsan och munnen är alldeles rödfnasigt och eländigt. Stackars, stackars liten.
Nog för att det är alldeles fantastiskt mysigt att gosa med en liten gosse i knät framför datorn och youtuba sådant här, snyfta till sådant här och njuta lite av det här.... Men hur mysigt det än är att få rå om honom på det viset så är det ju inte riktigt han. Han ska ju fara fram som en vilde, klättra på allt och försöka banka loss knapparna på tangentbordet. Inte sitta lutad mot mamman med tummen i munnen och bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar