Ikväll vid läggdags bestämde pysen att han minsann inte skulle somna i sin säng utan i mammans. ha! En sådan överraskning. Inte. Händer i princip varje kväll. Och det är klart han får det, finns inget mysigare än att krypa till sängs när det redan ligger någon där och snusar med husets kortaste andetag.
Iallafall. Pysen konstaterade att mamman var utan gosedjur när hon skulle sova! Och så kunde det ju inte få vara, så han delade med sig av ett av sina. Mammans hjärta smälte ganska mycket.
Mamman: "- Men tack snälla! Mammas gullrumpa."
Pysen: "- Nä, DU gullbumpa!"
Åh. Nog är det sisådär i runda slängar 30 år sedan mamman blev kallad gullrumpa sist. Det värmde gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar