Mamman gillar inte tanken på att barn ska få som de vill bara de skriker och/eller gråter. Men... mamman har också lärt sig att det som låter klokt och bra i mammahjärnan inte alltid kommunicerar speciellt bra med känslan i mammahjärtat.
Så när mamman sitter och försöker fika mitt emot en gosse som gråter som om hela världen håller på att gå sönder (alltså inget illvrål eller krokodiltårar, här snackas det tårfloder och bottenlös förtvivlan), kan inte mamman bita minsta lilla bit i sin halva dammsugar-delicato-historia. Den känns med ens inte ett dugg smaskig eller lockande. Istället får mamman lyssna till sitt blödande hjärta och ge gossen den halva kakan och uppleva hur underbart det är att göra sin unge alldeles lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar