Pysen somnade "för natten" kl. 20.10 igår kväll. 21.15 var "natten" tydligen så tråkig att den behövde avbrytas till förmån för en sisådär 20-25 minuter av gråt och mammavandring/mammagung. Sedan sov det lilla knytet. En stund. Tills mamman tänkte sig att göra kväll. Ha! Tänkte, trodde, planerade... Blaj! Upp igen (tur att mamman är så förtjust i fika så tyngdpunkten fortfarande är rätt för att få in det rätta gunget som krävs för att sömnövertala en liten ledsen kille).
Sedan fortsatte det så större delen av natten. Innan 00.15 hade mamsen inte hunnit somna en enda gång. Pysen kunde helt enkelt inte komma till ro. Strax före tre fick pappan ta över för att rädda mamman från att se i tröttsyne. Grabbsen fick halvsova i soffan någon timme så mamman fick sova sig igenom smågnället och kunde bli väckt av hungervrål istället (jo, det är sant - man lär sig hör skillnad på sitt lilla hjärtegryns olika.. hm, ljud).
Tänder? Förkylning? Ont i magen? Utvecklingsfas? Vem vet. Varför ploppar inte små barn ut med fullt utrustat ordförråd?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar