Det är inte lätt att vara en pys för närvarande. Om man inte har styrsystem som agerar medvetet är det en smula svårt (läs: frustrerande) att hantera det faktum att näsan killar alt. är full i snor och att ögonen rinner. Händerna viftar runt men missar alltid både killande näsa och svidande ögon.
Och hostan. Denna hemska, rosslande hosta. Fy. Inte konstigt alls att pysen ägnar det mesta av sin vakna tid åt att vara ganska så gnällig. Ingen kan komma och påstå att han inte skulle ha anledning.
Bäst mår pysen om han får sova mot någons bröst/mage och i upprätt ställning. Mamman tackar så hemskt mycket för snälla och hjälpsamma familjemedlemmar och BabyBjörn.
Han kan få sova mot mitt bröst när som helst...
SvaraRadera