Kvällens nattning av det lilla gossebarnet tog TID. Länge, länge låg han och tittade i taket, pillade i mammans hår, vände från sida till sida, provade att sparka av täcket, drog upp täcket till hakan, låg på mage, höll mammans hand, kliade de egna små händerna (som nog mormorn glömde smörja in innan nattningen?) och så vidare.
Till slut satte sig lilleman upp i sängen och just när mamman skulle till att så smått ifrågasätta det agerandet - då kom världens rap! Inte konstigt att det inte gick att somna med så mycket luft i magen!! Småsmå hjärtegryn kan ju skrika sig blå i synen och sedan somna tvärt efter en liten klapp i rumpan som kan ge luften i magen en skjuts ut ur munnen, varför skulle det vara någon skillnad när man är tvåochetthalvt?
Det som kom därnäst är inte fullt lika vanligt hos små pyttebebisar... "Mamma, tänd lampan och hämta papper. Det är en kuse vid näsan"
Som sagt, inte fullt lika vanlig kommentar hos minisar, men fullt förståeligt att det inte gick att somna med sådant i näsan. Efter en redig snytning (läs inte fel där nu, sådant sysslar verkligen inte mamman med!) så tog det ca fem minuter innan gossen sussade sött. På rygg. Med täcket uppdraget. Utan pill i håret på mamman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar