Bergochdalbana

Än slank det dit och än slank det hit. Humörsvängningarna här hemma är av den mer utmanande sorten för närvarande. Igår var alltså mamman och lilleman så pass osams att mormorn fick akutinkallas. Inget var bra, vad som än sas och vem som än gjorde vad så besvarades allt med illvrål, sparkar, gelé i benen och ilskna vrål i stil med "jag vill inte vara med dig!!" (ja, det var alltså lilleman som betedde sig på detta vis). Hualigen, mardröm! Varken gossens eller mammans tårar gick att stoppa till slut...

Idag däremot har det grå huset bebotts av en alldeles jätterar liten gosse. Inga problem vid hämtningen på dagis (gårdagens hämtning tog 30 min och slutade med att mamman fick bära illvrålet till bilen, trussandes i snö och med fogarna knakandes), det gick som en dans att komma hem. Sedan har det skottats snö tillsammans med pappan och granen står numera så grön och grann i stugan. Allt det som mamman tänkt göra redan igår, men som blev fullständigt omöjligt att genomföra då. Nåväl, ingen idé att grotta ner sig mer i det. Bättre att sitta och leende se tillbaka på den bra dagen idag.