Pysen har under hela sin levnadstid varit en smula... petig angående vad han äter. För närvarande äter han bara om han får äta själv. Och det är ju bra, det är ju något som alla barn ska lära sig. Och saker som korv, pasta, köttfärsbiffar, ynka småbitar potatis (gossen har ju aldrig varit något större fan av de små knölarna), majs och ärter går ju utmärkt att peta i sig med både sked och händer. Fil, gröt och stuvade makaroner ska pysen också äta själv. Går inte fullt lika utmärkt, inte med anti-kladd-mamma-mått mätt iallafall...
Och om gullungen faktiskt blir mätt på det han får i sig eller slutar äta (och vänder tallriken upp och ned, tom eller ej) för att han tröttnat på aktiviteten... tja, det förtäljer inte historien. Och inte pysen själv heller eftersom han fortfarande håller sig till språkbruk á la Linus på linjen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar