Plutt

Meddelande till familjens yngsta och minsta medlem: om man tycker att det räcker med välling x2, en bit blodpudding, ett kvarts äpple, en halv vårrulle och lite vispad grädde som matintag på en hel dag... ja, då kommer man aldrig komma ikapp storebror i storlek.

Hur kan man komma fram till det då tro? Tja, vissa saker blir väldigt påtagligt rätt snabbt om man säger så. Pysen har provat vinterkläder idag och den overall som mamman planerat att han skulle ärva efter storebror (som alltså lilleman hade sin andra vinter och som han till och med växte ur den vintern = mamman fick köpa en större mitt i), den hade man nog kunnat stoppa ned två pysar i.

Vilken bra tajming att skaffa barn på samma tid på året. Så det går att se precis hur olika små kottar det går att producera i "samma mall"!

Snornäsa

Pysen är inte sig själv. Det hostas och snoras oändligen, så det lilla utrymmet mellan näsan och munnen är alldeles rödfnasigt och eländigt. Stackars, stackars liten.

Nog för att det är alldeles fantastiskt mysigt att gosa med en liten gosse i knät framför datorn och youtuba sådant här, snyfta till sådant här och njuta lite av det här.... Men hur mysigt det än är att få rå om honom på det viset så är det ju inte riktigt han. Han ska ju fara fram som en vilde, klättra på allt och försöka banka loss knapparna på tangentbordet. Inte sitta lutad mot mamman med tummen i munnen och bara vara.

Höst

Igår gjordes det höst i trädgården runt det grå huset. Det krattades, klipptes, rensades sandlåda, städades altan och ställdes båtar på garageuppfarten. Tur att världens bästa hjälpredor råkar bo just i det grå huset. Hur tur som helst.Snygga är de också. Bra det med. (det skulle egentligen även varit med en bild på lilleman som kör löv med sin traktor, men blogger.se vägrar samarbeta med mamman)

Söndagsmys

Ibland behövs inte mamman och pappan. Tänk vad bra det är. Vad bra att det finns andra som bryr sig. Vad bra att andra får bry sig. Och så bra det här ser ut:

Badmod

Idag har hela familjen varit lediga och åkt till badhuset. Lilleman går ju på simskola varje söndag så hans vattenvana är det rakt inget fel på. Och mamman tycker det är både viktigt och mycket roligt att han kan så mycket i det blöta.

Men. När mammans älskade lille plutt gladeligen hoppar från 1-meters svikten (iförd gula armpuffar så klart) - ja, då stannar mammahjärtat och hon håller andan ända tills gossehuvudet dyker upp på rätt sida vattnet igen. Det kan inte hjälpas. Vissa saker går det inte att vänja sig vid.

Kuddkompis

Emellanåt går det runt i huvudet på mamman av alla jamen-låt-bli-att-ta-lillebrors-leksak-då! och du-får-inte-nypa/riva/dra-i-håret-på-storebror varierat med ett antal utbrott i stil med sluta-skrika-åt-honom-det-blir-inte-bättre-av-det!!

Men. När sedan de små gullgossarna somnar tillsammans med huvudena tätt ihop på samma kudde, under samma täcke och till tonerna av Byssan Lull... Tja, då känns det som att det här med att ha en bror nog inte är så tokigt ändå.

Fru

TACK till alla söta, fina, bästa. Tack. Så innerligt mycket tack.

Rosa

Återigen är det oktober och dags att tänka lite extra på de som verkligen behöver det.

Gör något litet eller gör något stort - välj själv. Så länge du gör.

Bokblandning

Lilleman: "- Mamma, Mamma Mu har rymt till Pettson!"