Idag har mamman fått plaska omkring i det blöta tillsammans med sina kottar. Och vilken lycka! Pysens ansikte höll på att gå av på mitten, leendet nådde från öra till öra kontant. Förutom när han slängde sig av diverse flytmojänger eller hoppade från kanten eller bara allmänt rullade runt i vattnet så munnen faktiskt behövde stängas. Ett faktum gossebarnet oftast noterade efter genomfört äventyr.
Brevid mamman sitter nu två hyfsat trötta killar. Minsta motgång resulterar i mycjket stora tårar och illtjut. Men det är ändå en härlig trötthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar