Lilleman verkar inte tro på variation i språket. Istället har han en stark tilltro till repetition och kontroll. Varför mamman drar sådana sutsatser? Tja, varenda och då menar hon verkligen varenda konversation inleds med:
Lilleman: "- Mamma?"
Mamman: "- Ja?"
L: "- Du...?"
M: "- Ja?"
L: "- Vet du en sak?"
M: "- Näe, vadå?"
Varje gång. Slår aldrig fel. Tre korta kontrollmeningar innan han kommer igång med det han verkligen vill säga.
Jo men duuu... Det känner jag igen:) Bara att inse och tro på att det går över.
SvaraRadera