Mostern har ju bestämt sig för att bo i Långt-Bort-I-Stan (alias Luleå) och för att då ändå kunna ses någon gång ibland så måste ju någon flytta på sig litegranna. Så i helgen var det mammans och gossarnas tur, 130 mil tur och retur. Och det gick långt över förväntan!! Barnen var SÅ duktiga.
Största utmaningen? - Att få pysen att acceptera att sitta bredvid någon annan än mamman. Ni skulle sett de mördande blickarna han skickade på morfarn när det var dags för förarbyte.
Bästa räddningen? - Väl inplanerade stopp (lillmosters fikapaus med nybakta lussebullar!!) och denna leksak (barnen fick övertalas att titta på film istället iallafall en liiiten stund!).
Men nästa gång är det mosters tur att åka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar