Onsdagar är mammans alldeles egna träningsdag (kväll). Snälla pappan ställer upp och fixar och trixar med på-resande-fot-schemat så han nästan alltid faktiskt befinner sig hemma i det grå huset på just onsdagar. Mamman behöver komma ut och röra på armar och ben och få vara den där andra delen av människan som inte bara svarar på tilltalet "mamma".
Fast när pysen gråter så det skär i hjärtat, vägrar pussas hejdå och bara sträcker armarna efter mamman... då är det faktiskt inte fullt lika skönt att åka hemifrån. Inte alls skönt. Någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar