Ont

Mammans minste lille kille har ont, så ont. Hans bästaste högra tumme är inte sig lik. Den är svullen, kokhet och bär tydliga spår av att innehålla var. Den tumme som vanligtvis är världens bästa tröst har blivit det som gör att tårarna trillar och nätterna blir långa och ledsna.

Igår förmiddag bar det av till distriktssköterskan (som inte ens fick hålla pysen i handen). Hon tittade och konstaterade att hon inte kunde göra så mycket, utan hon var snäll och bokade tid åt pysen på akuten istället. När mamman och pysen "checkade in" där på eftermiddagen visade det sig att det blev en låååång väntan på farbror doktorn. Två timmar lång, närmare bestämt. Tack och lov fanns det ett speciellt barnväntrum med leksaker i samt två till små pojkar som väntade. Ytterligare tack till en pappa som åkte iväg och handlade bananer till små väntande sjuklingar.

När väl det fick bli pysens tur att träffa snälla doktorn så tittade han på tummen, konstaterade rätt snabbt infektion och ordinerade penicillin (I flytande form, ja. Med en doft som inte direkt framkallar några ljuva barndomsminnen i mamman.... HUA!) och tvätt med alsolsprit.

Alltså INGET tack till s.k.i.t.-sköterskan på 1177 som tyckte att mamman kunde "smörja med någon salva" istället. Bah! Hade mamman trott att det räckte med salva hade hon absolut inte suttit i telefonkö i 15 min vid halvåtta-tiden på morgonen. Det hade hon kunnat prova utan att behöva ringa om råd.

Hoppas nu bara penicillinet hjälper snabbt och att mammans hjärtegryn kan få en lugn natts sömn. Pysen har iallafall sugit lite på tummen nu ikväll, det gjorde han inte alls igår. Han provade och sedan grät han för det gjorde så ont. Då ville mamman också gråta.