Förhandlingar

Varje centimeter av genomförande i pysens sällskap är för närvarande en kamp fördelat på förhandlingar och tvärvägran. Pust och stön. Det spelar ingen roll hur förberedande mamman försöker vara. Pang, tjong! Så fanns där plötsligt en oanad öppning för familjens yngste medlem att helt enkelt rakt av sluta samarbeta.

"Vill inte!"
"Kan inte!"
"Ojkar inte!"
"Tänker inte!"
"NEEEEEJ!"
"DUMMA MAMMA!"

Alla de där ovanstående fantastiskt fina kommentarerna går att använda i prick varje skede av uppstigning ur sängen på morgonen, påklädning/närkamp, smoothie-drickning, toabesök, tandborstning, ytterklädespåtagning/brottning, kämpa med storebror om utrymme i hallen, ta-sig-ut-till-bilen-promenaden...

Kommer något för hastigt på, lägger sig lilleman i, är tröttheten för stor, hungern påtaglig, fel kudde i soffan, för trångt i soffan (dvs det sitter någon annan där också), är det för kallt i vardagsrummet, pyjamasen för mysig, ögonen för trötta, TV-programmet för kul, någon nuddar fel saker (läs: pysens saker), det inte hinns med tjugoelvatusenåttahundraåtta extra små plockeliplockpåhitt... ja, då är man där igen - se ovanstående utbrottsuttryck.

Suck och pust var det ja. Det är härligt att känna att man finns till iallafall. Och att det föreligger ingen som helst risk att mamman sätter sig i bilen och åker mot förskolan i halvsömnigt tillstånd. Övriga tillstånd behöver inte rabblas just nu, det är upp till publikens egen fantasi att komplettera upp bilden med valfria alternativ.