BVC

Mamma och pysen har varit och besökt BVC. Vägning, mätning och spruta stod på schemat. Mamman hade inte alltför stora förvätningar på det hela, pysen har hittills vägrat yppa ett enda ord under sina tidigare besök och förra året vägrade han dessutom att både klä av sig och väga sig. Mamman fick då väga sig själv med plutten i famnen och sedan snabbt som blixten (...paus för asgarv...) försöka tråckla sig ur den lille apungens grepp och ställa sig ensam på vågen. Matematiken fick BVC-sköterskan stå för och mamman höll sig till akrobatiken.

Om gossebarnet klädde av sig denna gång? Asgarv igen. Inte då. När man vaknar och det första man säger är:
"- Jag kommej inte ha stenaj i fickojna."
... då har man bestämt sig för att byxorna stannar på!

Varför kan man dra den slutsatsen då? Jo, för att mjuka upp pysen inför detta års besök har bland annat mammans kusin som själv distriktsköterska försökt prata med honom om vad som ska hända och varför. Hon sa bland annat att hon visste att små pojkar i  pysens ålder ofta har fickorna fulla av en massa bra-att-ha-saker, som t.ex. stenar och kulor och så vidare. Och har man då byxorna kvar på sig visar ju inte vågen rätt vikt.

Detta samtal hade alltså mammans kusin och pysen för ca två månader sedan. Efter det har inte ämnet kommit upp. Men det var väl lagrat i pysens minne uppenbarligen.


Hur gick det i övrigt då, kanske vän av ordning undrar? Jodå, finfint faktiskt. Utöver just byxornas vara eller icke vara (vara) så pratade faktiskt pysen denna gång!! Kors i taket. Mamman blev rätt paff måste hon erkänna. Gossen stod själv på vågen (20,7 kg) och mätt (110 cm) blev han också. Sprutan gick väldigt bra, det sved men ingen större fara. När allt var avklarat tittades det närmare på pluttens tillväxtkurva. På längden ligger han snäppet under normal. Så då frågade BVC-sköterskan om det kanske var ärftligt (... plats för ytterligare garv...)? Mamman pekade på kurvan som ligger allra allra högst upp och berättade att där ligger storebror...