För att inte ni alla där ute ska dö söthetsdöden av föregående inlägg ska mamman erkänna vad pysen fortsatte prata om strax efter han sagt det som gjorde mamman till en sann power-kvinna.
"- Mamma, kan vi äta stuvade makajonej snajt? Jag längtaj eftej det."
Eh. Ja. Nu kan man ju spekulera om huruvida pysen strategiskt valde att vara urgullig och rar och först tala om hur bra han tycker om sin mamma för att kunna lägga fram diverse önskningar när hon hade en liten tår av massiv rördhet i ögonvrån och i stort sett beredd att göra vad som helst för sin lille älskling.
Men så borde det väl inte vara? Då borde han ju passat på att begära något anings mer avancerat och mer-troligt-att-mamman-aldrig-går-med-på-när-hon-är-vid-sina-sinnens-fulla-bruk än stuvade makaroner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar