Ujuj, stoppa tiden!! Mamman hinner inte med ju. Idag klättrade pysen upp ett till snäpp på utvecklingsstegen. Under lite pust, stånk och stön lyckades han dra sig upp på lillemans studsmatta!!! Inte med hela kroppen så klart, men han stod på knäna och hade överkroppen uppe på studsmattan iallafall. Kära nån... Mammans lilla, lilla bebis...
Bildbevis saknas tyvärr. Mamman rusade iväg efter kameran och hann precis lägga handen på den då hon hörde en ljudlig duns följt av en jätteledset tjut. Tänk så hårt det kan vara att slå huvudet i golvet även fast man faller från så låg höjd... Så det fick bli pussar, tårtorkning och blås istället för fotografering. Ni får tro mammans ord helt enkelt.
Jag vill ha bildbevis på ALLT. Jag vill se med egna ögon att gossarna skrattar, leker, sover, äter, går, kryper, ligger, står, pratar, gråter (kanske inte, det blir så jobbigt). Ja...du kanske förstår var jag vill komma? Jag vill ha BILDER! Saknar dem så otroligt mycket just nu.
SvaraRadera